Det är inte utan viss oro jag skickar iväg sonen till Gdansk till helgen. Dock tror jag han både är tillräckligt förnuftig och ekonomisk för att besöka porrklubben på bottenvåningen. Särskilt efter morfars rövarhistorier om stället. Varsågod här kommer veckans reflektioner från min fantastiska far. //Å“Välkomna till en ny härlig vecka!
Vi kom hem i söndags från Polen. Det var tidig morgon på färjan, 5,45 klev jag ur den jättesköna sängen. Hela natten hade båten gungat lite grand, bara sövande. Det var första kvällen som julbord serverades. Jag och hustrun var inte hungriga, så vi beslöt att äta en mindre måltid i brickmatsalen. Båten var nästan fullbelagd. Många svenskar hade varit nere i Gdansk, på den stora julmarknaden som just nu pågår i nästan hela ”Gamla stan”. Hundratals stånd med alla möjliga saker och drycker. Överallt serverades det glühwein (varmt vin) samt varm chokladdryck. Även stora restaurangkiosker fanns flera stycken, där kunde man köpa hamburgare, korv och flera polska matspecialiteter. Hustrun och jag tillbringade en dag, tre timmar på marknaden.Jag hade en lånebil under de tre sista dagarna. Min egen KIA var på rekonditionering och blev inte färdig förrän sent på lördagen. Vädret var bra under hela besöket, solsken och tio grader varmt.
Här hemma väntar vi, ett riktigt besök av kung Bore idag, och i morgon onsdag. Vädertjänsten lovar kanske tre decimeter snö. Vår son Fredrik har iordningställt trägårdstraktorn inför vintern. Gräsklippningsaggregatet är borta och framtill sitter nu en kraftig snöplog. I garaget finns även några säckar tösalt. Det brukar normalt gå åt 6 säckar á 20 kilo styck varje vinter. Först plogas asfaltvägen ner från vårt hus, sedan saltas den.
Vägen måste skötas hela vintern så fort det har snöat. Görs inte detta blir det svårt med is i botten.Snart är det julfest i Polen. Hela vår företagsgrupp har gemensam julfest i Gdansk. Trots att vi numera bara är delägare, i ett av de sju företagen, har vi blivit inbjudna, jag och hustrun. Det är en hel restaurang som är bokad. Maten blir en stor buffé, med polska rätter, samt drycker därtill. Folket från Tjeckien kommer inte detta år, men de från Litauen kommer till julfesten. De som är ansvariga för årets julfest, har haft vänligheten att boka en restaurang, som ligger granne med huset där vi har vår lägenhet. Förra julfesten för två år sedan, hade de också samma restaurang.Jag får snart byta namn på mina veckobrev igen. Jag märker att åldern börjar ta ut sin rätt, det är inte business as usual längre. Tiden har gått ifrån mig under den tid pandemin har härjat. Det är inte samma sak att vara involverad, när alla möten har varit digitala. Mycket har ändrats, vissa saker har expanderats, vissa saker har lagts ner. I vissa av företagen har jag lämnat styrelsen, men finns kvar som senior advisor. Tiden har sin gång, det är bara att följa med den och ta den som den kommer.
Jag är trots allt tacksam, att både pandemin och min cancerbehandling kom samtidigt, när det ändå var ett förlorat år.
Julen närmar sig med stormsteg, alla adventsstjärnor och ljusstakar är på plats och brinner. Varje år är det alltid några ljusstakar som inte fungerar och behöver lagas, så även i år.Det är intressant när man kommer till Sverige. På båten var nästan ettusen passagerare. De flesta hade köpt öl och alkohol inför helgerna. På båten finns shoppingvagnar. Dessa är bara hälften så stora som vanliga. Att se hur folk lastar på dessa på både höjden och bredden, är oförglömligt. Ibland händer det, att banden som skall hålla lasten på plats brister. Ni kan själva föreställa er hur det ser ut i den långa gången från båten till terminalen, när tio flak öl och femton flaskor alkohol, helt plötsligt har ramlat i backen eller vält. Många passagerare har ingen bil, utan har bilen parkerad utanför terminalen. Många passagerare gör som jag och hustrun, kör av det vi shoppat på vagnen, medan hustrun kör av bilen. Sedan möts vi utanför terminalen, där kan vi i lugn och ro lasta in varorna i bilen.Denna vecka hade vi bråttom, hustrun skulle sjunga adventsånger i sin Slätthögskör. Bilen var lite instängd, så det tog lång tid, innan hon kom med bilen. Själv hade jag min ytterrock i bilen, varför jag stod utanför terminalen och frös alldeles kollosalt, i väntan på att hon skulle komma.
Så småningom kom hon, vi lastade snabbt, och sedan bar det av. Jag hade räknat med att släppa henne till uppsjungningen klockan nio i Slätthögs kyrka. Sedan hade jag tänkt snabbt åka hem till Lidnäs, bära in varorna, hämta en vit kofta till Ann Britt, sedan tillbaka till Slätthög innan gudstjänsten började. Jag fick helt revidera mina planer. Vägen till Växjö har mestadels åttio kilometer som högsta tillåtna hastighet. Jag ber om ursäkt, min hastighet översteg stundtals etthundrafyrtio. Jag körde nog om minst tjugofem polska långtradare som hade kommit av båten före oss.Precis innan gudstjänsten började, anlände vi till Slätthög. Hustrun var den ende som inte var klädd i svart och vitt, som var påkallat. Hon blev nästan bemött med applåder när hon anlände. Kören behövde altar, och det är ju hon.
Vi hade köpt lite varor till en god vän, som bor i Moheda. Hon hade åkt till mässan i Slätthög, efter mässan bjöd hon på kyrkkaffe hemma hos sig.Det är stor kontrast mellan Lidnäs och centrum av ”Gamla stan” i Gdansk. Närhelst man tittar ut över torget i Gdansk, är det alltid folk ute. Porrklubben som vi har i bottenvåningen, har sina inkastare igång till klockan 6 på morgonen. På gator och vägar är det alltid fullsatt med bilar. Alla kör som om de hade oerhört bråttom. Hastighetsbegräningarna respekteras inte. Om det är åttio, och man håller åttio, blir man hela tiden omkörd av förare, de blänger på dig och en del till och med tutar.
Kommer man hem till Lidnäs, ser man knappast en människa. Kör man på vägen håller de flesta den tillåtna hastigheten. Jag har konstaterat, att efter tre dagar i Polen, kör jag själv som en polack. Det tar även tre dagar i Sverige, innan jag har blivit av med det beteendet.Nu har vi satt upp ljusstakarna i fönstren mot torget, även köksfönstret mot torget har fått sin stjärna. Den tredje december skall vår dotterson Tim och fem andra kompisar, komma till Gdansk. Samtliga är i tjugoårsåldern, hoppas de klarar av sitt besök. Jag skall ge dem lite visdomsord. Jag vill inte att de besöker porrklubben, vi har i bottenvåningen, inte någon annan liknande inrättning heller. Jag ber dem även inte skrika i trappan och hissen. De som bor i huset är gamla och goda vänner till oss. Polisen berättade för mig, att klubben på bottenvåningen regelbundet drogar sina besökare. En finländare hade skrivit på notor för etthundrafemtiotvåtusen pln. När han hade skrivit under, blev han utkastad, klädd i bara kalsongerna på torget. Efter honom slängde man hans kläder. Polisen kunde inget göra, han hade undertecknat allt. En granne här i Lidnäs hade blivit utsatt för samma sak, fast på en annan klubb. Han klarade sig tack vare att han gav sig därifrån, innan drogen hade börjat verka på allvar, hela nästa dag låg han i sängen på sitt hotell. Jag är inte orolig, pojkarna är allesammans helyllekillar, jag hoppas de får trevligt.
Det blev visst inte plats för något äventyr idag, men fortsättning följer……………………………….” //Kent
0 kommentarer