Det började med cancerbrev när min fantastiska far fick bröstcancer för 1, 5 år sedan och fortsatte med rehabiliteringsbrev och så småningom business as usual. Nu byter han namn på veckobreven till seniorbrev. Håll till godo med jul, nyår och Polen berättelser. Den sistnämnda av det förskräckliga slaget… //ÅSeniorbrev nr 1.
“Välkomna till ett nytt härligt år. Som ni ser, har jag bytt namn för fjärde gången på mitt veckobrev. Jag gör det därför att jag sålt alla mina andelar i de polska, tjeckiska och litauiska företagen utom i ett. Jag har även lämnat styrelserna. Däremot har jag en liten belöning varje månad i form av en seniorfee. Den skall vara för goda råd, från en gammal vis man.Veckan som gick blev inte lika hetsig, som den brukar vara. Vi pyntade lite, och satte in en julgran, det var allt. Vi firade ju julafton för första gången borta hos vår son. Hela svärdotterns släkt från Skåne var också med på denna trevliga julafton. Dessvärre kunde inte tomten komma på grund av Covid 19. Vi fick dela ut det stora berget med julklappar, med hjälp av barnbarnen Molly och Elwin. Sällan har vi väl haft en vackrare jul. 16 grader kallt, vit snö och solsken.

Direkt efter jul kom mildvädret, snön smälte bort och allt blev mörkt igen.Nyårsafton var vi bjudna till en granne, tillsammans med fyra andra vänner. En helt underbar nyårsmiddag serverades. Vi började med en hummersoppa, därefter serverades torskrygg, perfekt tillagad, lamellerna i köttet bara lossnade, en efter en. Till dessert fick vi brylépudding, en riktig höjdare. När klockan närmade sig tolvslaget, lyssnade vi på dikten nyårsklockor på tv.

Det brukar vara storslagna fyrverkerier i vår lilla by, men det här året var det sparsamt med sådana. Bara ett fåtal kunde ses på himlavalvet.Nyårsdagen firades med att vi sov till klockan halv tolv. Vi skippade frukosten, istället lagade vi lutfisk med sås och potatis. Med salt och kryddor smakar det delikat.

Apropå lutfisk fick jag en fråga av min frisör i Polen. Hennes man arbetade i Norge och hade köpt med sig lutfisk hem till jul i Polen. Hon berättade att hon hade försökt steka den, hon hade försökt göra inläggningar av den. Hon hade även försökt koka den, men det hade, som hon sade, bara blivit ett lummer av fisken. Nu frågade hon mig, vad lotfisk var för något. Det tog en stund innan jag förstod vad lotfisk var för något. Hennes man hade sagt att i Norge köpte alla lotfisk till jul.Jag berättade att det var en gammal tradition att konservera på. Att man torkade fisken, för att sedan på Anna-dagen lägga den i blöt. Sedan följde en massa arbete med att byta vatten på fisken fram till jul. Jag berättade även att den måste kokas väldigt försiktigt, helst värmas i microvågsugn. Jag berättade även, att den skulle serveras med en speciell sås och potatis. Rejält kryddad med salt och kryddpeppar. Även i Sverige äter vi lutfisk varje jul. Vi tycker dessutom det är gott. Jag tror aldrig mer hennes man köper med lotfisk hem vid jul.Fåglarna hängde i skockar vid fågelbordet, när det var kallt. När värmen kom efter julen, var de som bortblåsta. Däremot har vi en stor koloni kajor i byn. De är kanske 200 st., som sitter i min stora ek och river ner bask på marken under. De har även lyckats få med sig två av tre talgbollematare. 

Jag har inget emot kajor, bara de inte ställer till med en massa ofog.Nu går jag i väntans tider, jag hade blivit lovad en ny bil, en helelektris Kia EV 6 vid nyår. Jag hade kollat på lagret på Ena Truck i Polen, vilken ledljusram de hade som var bäst. Jag hittade en som lyste 1200 meter.

Jag hade köpt bilen med kabel framdragen till detta ledljus. Dagen före jul får jag beskedet att EV 6 inte kan utrustas med extraljus, det skulle störa den känsliga automatiken och sensorerna i bilen.

Jag har haft extraljus på alla bilar jag kört sedan jag fick körkort. Det skall bli spännande att se hur bra lyset är på denna bil. De kanske löser problemet med sensorerna framledes och då skall ledljusramp omedelbart monteras.Tack vare vår underbare granne har jag ett stort vedförråd. Det är stora vedträn, femtio centimeter långa och femton-tjugo centimeter i omkrets. Jag blev tvungen att köpa ett eldrister, för att kunna elda dessa. När jag eldar, så blir det som en riktig engelsk herrgårdsbrasa och fyra vedträn prima björkved räcker för hela kvällen. När mitt vedförråd börjar ta slut, kommer vår granne med sin pickup och fyller på igen.

Resten av julen förflöt i sakta mak, snön försvann, regnet tog vid och så även blåsten.Söndag fyllde min kära hustru år. Nu är vi lika gamla i ett halvår framåt. Vi märker båda att åldern tar ut sin rätt. Vi är mycket glada att vi har varandra och att inget saknas i vårt liv.

Söndag morgon gick jag upp lite tidigare. Jag gjorde en god frukost och ställde fram flera godsaker. Därefter gick jag trappan upp, väckte hustrun med en puss, och önskade henne grattis.

Tidigare år har jag alltid serverat henne kaffe på sängen på födelsedagen. I år gjorde jag inte detta, min balans har blivit sämre och hennes förmåga att dricka kaffe sittande i sängen har även den avtagit. En fin gemensam frukost blev det dock. Hela tiden ringde vänner från hela världen och från hela Sverige för att gratta henne. Längst i norr var det minus tjugo grader och längst i söder plus fyrtiofyra.Det var mycket om jul och nyår. Man säger att det hjärtat är fullt av skriver man om, och så är det.

Vi skall väl hinna med något litet från vad jag gjort i Polen. Före jul bytte vi i våra sängar till tjocka duntäcken vi har köpt i Polen.

Det var meningen att vi skulle sälja sådana här täcken i Sverige, genom vårt svenska företag Affärsutveckling Polen AB. Jag hittade tillverkaren i Polen. Jag besökte både hans fabrik och hans gås farm.Det var duntäcken av mycket hög kvalitet, dessutom till ett attraktivt pris. Jag fick se hur de ryckte dunet av gässen, de skrek i högan sky. Två gånger drog man levande av dem deras dun, innan de den tredje gången slaktades. När dunet kom till fabriken vägdes det, för att sedan tömmas i glascylinder som var graderad i tio steg. Det bästa dunet nådde åtta, det sämsta två. Vilket dun som skulle vara i täckena bestämde priset på täcket. Två fulla fytiofots containers skickades varje månad  med vacuumpackade täcken till Japan. Tyvärr lyckade inte våra säljplaner. De stora möbelkedjorna samt Ikea, hade långa avtal med tillverkare framför allt i Asien. De tittade på våra täcken och höll med, att det var en helt annan kvalitet, men att de var låsta i avtal. Vi sålde några täcken till nära och kära. Hustrun och jag har var sitt högkvalitet duntäcke. Man känner sig nästan som en zigenare när man kryper in under bolstret. Till sist vill jag önska er alla: En God Fortsättning på det nya året. Fortsättning följer………” //Kent