Det är inte direkt första gången i mitt liv som jag ställer mig frågan hur dum jag kan bli. Senaste gången var i fredags kväll, efter en underbar eftermiddag i spa avdelningen på Hotel Skansen i Färjestaden och ett fantastiskt julbord tillsammans med familjen. Men vi tar det hela från början…

Efter att ha svarat min dementa mor vart vi var på väg och bekräftat att resväskan fanns bak i bilen samt att vi meddelat personalen på äldreboendet att mor var bortrest, anlände vi till solen och vindarnas ö för att starta fredagsmyset med lunch på Ölandschoklads hamncafé.

Alla valde de berömda surdegspizzorna från menyn och gissa om jag njöt av att ha både Inga-Lill och Tim med supergulliga flickvännen Emma med på kalaset!

Mätta och belåtna checkade vi in på Hotel Skansen och efter ett projekt likt att förflytta ett kylskåp mellan inom- och utomhuspoolerna, befann sig slutligen alla i plurret.

Så vansinnigt mysigt med bubblor i både badet och glaset!

Alla njöt för fulla muggar och brorsdottern Molly ville “aldrig stiga upp”.

Uppsnofsade och fina lyckades vi t o m få till något som ska föreställa årets julbild innan middagen!

Älskade lilla mamma. Så mycket kärlek och omtanke men så lite koll på läget.
Julmaten var delikat och så långt var alla i sällskapet glada och oskadda…

Tack och lov förevigades inget av det som inträffade senare men en lång historia var att jag retat upp mig lite på att hundarna i grannrummet skällde oavbrutet. Så när vi möttes i hotell foajén erbjöd jag mig storsint att hjälpa till med uppfostringen eftersom jag är nära vän med Magnus Hansson på Care4Dogs, en av världens bästa beteendevetare/hundpsykologer/coacher. Men som min bror förnuftigt påpekade i dagens podd kan man sannolikt inte backa med långtradare för att man känner en lastbilschaufför…

Hursomhelst tyckte Inga-Lill att mötet med den stora rottisen och den lilla pinchern (båda tikar) var ytterst obehagligt och satte sig och betraktade spektaklet på långt avstånd.

Rottisen var inga större problem att “hantera”. Efter ett mindre utfall sänkte hon fint svansen och energinivån och var riktigt trevlig. Den lilla rackaren var dock allt annat än trevlig och gjorde flera aggressiva utfall som resulterade i några söndertuggade fingrar. Men skam den dumbom som ger sig för lite blodspillan… Jag hade ju bestämt mig för att “vinna” kampen.

Efteråt har jag fått berättat för mig att åsynen av mig i högklackat på alla fyra, med en hand som var nedsölad av blod, en klänning som visade hela baken och de ytterst osmickrande “håll in” strumpbyxorna i vädret, var riktigt läskig. Av flera orsaker.

Slutligen “vann” jag den blodiga maktkampen men om det var för att få slut på eländet byrackan “gav sig” och ägarna berömde min insats låter jag vara osagt.

Hursomhelst så kände jag mig oerhört dum vid hotellfrukosten. Dels p g a min omplåstrade hand men mest för att jag lite på pickalurven ens tänkte tanken att jag skulle agera hobby hundcoach med livet som insats.

Nåväl, det hela kunde slutat mycket värre än med några hack i fingrarna så man får väl ändå säga slutet gott, allting gott. Så även frukosten och sällskapet Mia och Wille som anslöt innan vi checkade ut och styrde kosan hemåt igen.

Blir du också sugen på att besöka Hotel Skansen (minus hundbett) så kan du t o m den 31 januari boka hotellets Spa paket LYCKA med 25% rabatt om du uppger koden ÅZA när du bokar. Läs mer HÄR. Kram Å