Ibland kan något sjukt tråkigt och jobbigt ändå bli en positiv nyhet. Särskilt som vi kämpat flera år för att sonen skulle få mandlarna bortopererade (han opererades i torsdags) och jag har väntat på min magnetröntgen i drygt ett år… Men plötsligt händer det!
I fredags fick jag äntligen genomgå en magnetröntgen av mitt knasiga knä OCH dessutom damp det ner en kallelse till mammografi igår. Bara två arbetsdagar efter att jag sökte vård för en liten knöl i bröstet!
Med det kan vi väl konstatera att det finns hopp? Och just nu hoppas jag att det likt knät, bara är en cysta som spökar i bröstet. Ikväll är jag i alla fall tacksam över att man tar min oro på allvar och att jag redan nästa vecka ska undersökas. Kram Å
Grattis till mig
Då kan jag titulera mig 54 plus, vilket helt ärligt känns sisådär. Särskilt när jag studerade det orangea kuvertet och konstaterade att det bara är ca 13 år kvar till pensionen och att jag därmed inte längre ens är medelålders. Skrämmande! Men så länge jag är...
Ja verkligen lycka till för dig håller tummarna och goda tankar.
MH Österlen
Tack det behöver jag. Kram
Åh vad skönt. Ovissheten är ju det allra värsta. Håller tummarna för att allt går bra nu.
JA visst är det så. Kram snälla du.
❤️
Kram