Nu ska jag bekänna en sak. När min fantastiska far avled den 30 oktober tappade jag det helt, på många plan. För att dämpa sorgen och ledsenheten, plockade jag nämligen bort en massa “livsregler”. 
Regler som var bra för mig. Som att träna, äta hälsosamt och dricka alkohol med förstånd. När jag dessutom tvingades avliva min trotjänare, franska bulldogen Inez, i samma veva, slutade jag t o m med de dagliga skogspromenaderna som varit en del av min vardag i mer än 11 år!
Sammantaget har frånvaron av mina livsregler bidragit till en sämre hälsa både fysiskt och psykiskt. Där den fysiska hälsan såklart är den lättaste att “ta på”.
Sedan pappa dog har jag frossat i skräpmat, godis och snacks i mängder. T o m förra veckan hade jag inte tränat ett enda pass, varken gym eller yoga, och druckit vin VARJE kväll. Och då menar jag inte ett litet glas utan snarare flera, helst i ensamhet.
Man behöver ju inte vara Einstein för att räkna ut att denna typen av leverne skulle sätta sina spår. I mitt fall har det resulterat i att jag blivit en person jag föraktar för min svaghet och fyra kilo fett på kroppen. Detta på mindre än 2 1/2 månad. Ganska “bra” jobbat eller hur?
Strax före jul bestämde jag mig för att det fick vara slut på misshandeln av mig själv. Jag kontaktade min psykiatriker och vi kom fram till att det jag sysslade med var olika former av SJÄLVMEDICINERING.
Med lite hjälp insåg jag att jag behövde en viss ställtid, för att hitta motivationen till att bryta mina dåliga vanor. Där och då bestämde jag mig för en nystart, med återgång till gamla livsregler, fr o m den 9 januari, d v s efter trettonhelgen.
Så i måndags morse mötte jag den nygamla Åza, som jag gillar betydligt bättre än den jag blivit, i spegeln. Jag knöt näven, hötte mot mig själv och hojtade NU DU DIN KNÄPPGÖK, NU KÖR VI, så det sannolikt hördes bort till gymmet där min PT väntade!!! 
Så här har du den. Min bekännelse och mitt löfte om en nystart. Nu kan jag inte backa! Jag är supermotiverad men det kommer inte bli lätt, så pepp mottages tacksamt. Kanske finns det t o m någon som befinner sig i samma situation eller har gjort, i samband med en livskris? Kanske t o m har tagit sig igenom den och kommit ut starkare på andra sidan? Dela gärna med dig anonymt om du orkar. Kram och kämpa! //Å
Jag var väldigt vältränad under flera år, lovade att sätta igång med träningen, i sammanlagt 12 år. Fortfarande har inget hänt. Men just nu är jag helt bekväm med det, jag mår ok ändå, trots 10kg tyngre 😊 det är kläderna det är fel på, inte mig!!!
Såååå sant o enda riktiga bloggaren som är ärlig och i nuet Tack för Den du är och kämpa på 🥰💪 kram frän mej och Milton
Alla hanterar sin sorg på olika sätt för att stå ut i en fruktansvärd tid. Det här var ditt sätt, men bra att du nu tar nya tag❤️
Tack för din ärlighet. Är i liknande träskmark och känns bra att ej va ensam i skiten. ❤️
Vi sörjer alla olika och att du ändå tar tag i det nu och erkänner att det blev lite galet är bra. Hejar på dig och du ger mig motivation att göra detsamma. För min del är det sött som jag inte kan låta bli. Nu kämpar vi tillsammans!
En av anledningarna till att jag ÄLSKAR denna blogg, ÄRLIGHETEN å inte massa fasader att det är bättre än vad det är. Du om någon kommer fixa detta galant & säkerligen kan de bli tufft en å annan gång meen DU om någon kommer fixa detta ❤️ HeejA dig, Åza ❤️
Tror mycket på att bestämma sig stenhårt för att sluta helt med alkohol o bli vit. Alkohol är skadligt för kroppen o framförallt dör det hjärnceller varje gång man dricker o som aldrig återskapas. Man kan träffa vänner på middagar utan alkohol, vänner får acceptera det, o man själv beställer ett glas vatten med krossad is, hur gott? Alkohol för med sig en massa skit bara. På varenda influencerbild ska det viftas med ett glas vin, o för att inte tala på sommaren då ska kameror fram igen o det ska fotas hur härligt det ser ut med flera glas rose’vin. Känner o umgås mycket med akademiker, folk med vanliga jobb m.fl o som slutat dricka alkohol helt o hållet för idag är det “inne” att visa att man inte dricket alkohol. Så om du slutar med det med en gång, så kommer de andra sakerna att komma igång på ett naturligt vis. Den som inte accepterar att man slutat dricka alkohol, ja sådana är inga vänner. Har man en pojkvän bör han vara lojal o också sluta dricka, annars är en sådan inget att ha. Lycka till. 🤗
Åza, stoooor igenkänning på allt detta! Jag tror att vår generation också har ett speciellt förhållande till mat/banta/dricka/unna sig/”syndardagar” osv som ställer till det. Jag har också varit i samma situation men pga dels karriär-kris men också äktenskapskris och då försöker jag liksom döva det med mat, gottor och vin. Det blir liksom det enda som gör mig lite mindre ledsen. Men jag känner mig också sjukt ofräsch och gillar inte hur jag ser ut. Kan lätt gå upp 3-4 kilo på ett par veckor, i synnerhet om man slutar träna dessutom. Men det vänder snabbt när man väl tar tag i det även om det kan vara svårt. Vi är många som har samma erfarenhet så du är inte ensam och det är jättestarkt och viktigt att du skriver om detta för då känner man sig mindre ensam.
Jag kan varmt rekommendera Hälsorevolutionspoddens avsnitt ”Vikten av vintervila”. Det behandlar just detta, hur man bäst tar hand om sig i kris och jobbar med kroppen och knoppen istället för emot.
Tack för så ärligt inlägg. Stor igenkänning på 2022. Förlorat min älskade mor, en älskad katt. Flera vänner som insjuknat i cancersjukdomar. Unnat mig och “självmedicinerat” till ett helt nytt midjemått. Haft stretchiga byxor med resårmidja vilket medfört att jag inte uppmärksammat den nya vikten förrän nu när jag försökte få på mig mina vanliga jeans. Det blir till att ta nya tag nu så kanske det finns hopp om trivselvikt lagom till sommaren.
Åza, vad jag beundrar dig som så ärligt erkänner dina dåliga vanor. Jag känner igen mig i detta och var så illa ute i mitt alkoholintag så jag valde att sluta dricka alkohol överhuvudtaget. Det är snart 18 månader sen och det har gått bra. Har inget sug efter det alls. Slutade direkt och gjorde samma sak när jag slutade röka för tre år sedan. Jag kommer att kämpa med dig i din nya riktning, framåt……Stor kram
Mia – detsamma här. Jag har kontoret hemma och jobbar oftast i leggings eller andra bekväma kläder. Det är jobbigt men mänskligt att man kommer in i såna här perioder. Jag ska också kämpa på nu på det nya året!