ÄNTLIGEN händer det! Min fantastiska far har med hjälp av svägisen fått igång det nya tangentbordet och därmed lyckats producera veckans cancerbrev. Håll tillgodo! Kram Å“Hej och välkomna till en ny vecka med nya möjligheter.

Måndagen vecka 16 var som vanligt, ryggvärk och trötthet. Hustrun hade heller inte någon bra dag. Vi går här och linkar fram som zombies och äter våra mediciner. Med jämna mellanrum får vi besök av vårdcentralen. De kommer för att ta prover och lämna mediciner.

Efter att ha väl inövad rutin för veckobreven tappade jag helt greppet över såväl nr som om jag hade skrivet något brev.

Tillsammans med Åza redde vi ut det. Veckan som gick var mycket smärtfylld, så jag skyller på det.Detta år har vi haft två påskveckor i vårt hem. Först den kristna påskveckan, vilken följdes av den ortodox kristna, med början i måndags. Hur våra ukrainska vänner lyckas med att baka i en mikrovågsugn, förstår jag inte, men det gjorde de.

På annandag påsk fick vi ett samtal från dem. De hade bestämt att resa till Stockholm över helgen för att titta på vår huvudstad.

Tågresa fyra timmar från Alvesta, boende på hostel i Stockholm. Det är fantastiskt vilken antivätes förmåga de besitter. De har fått ID kort så det mesta är gratis.Det de flyr från, är risken att bli dödade i kriget. Den ena mammans man är överste. När kriget bröt ut väckte han familjen klockan halv fyra på morgonen. Nu har ni en och en halv timme på er att packa och ge er i väg, sade han. Mammorna som är kusiner, åkte genom Rumänien, genom Tyskland till Sverige. I Malmö blev de registrerade. En familj skulle skickas till Timrå, den andra till flyktingförläggning i Blekinge.

Gissa om de blev glada när de kunde bo alla hos oss. Sju personer i en semesterlägenhet för fyra, blev i detta fall mycket bra.

Hon som är engelsklärare på universitetet i Kiev, håller varje dag sina lektioner på data från vårt uterum. Deras barn får sina lektioner från Ukraina också på data.I söndags var det konsert i Slätthögs kyrka. Kyrkan var fullsatt och John Martin Bengtson sjöng helt underbart. Vår ena mamma håll före konserten ett gripande tal om deras situation på engelska.

I veckan som gick har vi lärt dem vad svensk fika är för något.

Denna veckas brev blir inte längre än så här. Strulet med min dator tog energin av mig och min svärdotter kom hit och hjälpte mig få ordning på den.Jag lovar att nästa veckobrev skall bli mycket fylligare med berättelser från både mina äventyr i Polen som från min sjukdom.

Fortsättning följer…………” //Kent