Många undrar hur jag tänker ang Corona nu när jag är ute och rör på mig och det är verkligen något jag ägnat mycket tankekraft.
Särskilt eftersom jag var en av dem som förespråkade att alla som kunde stanna hemma borde göra det när pandemin bröt ut.
I drygt två månader höll jag både mig och min son hemma. Att påstå att Tim tyckte det var ok att inte få träffa sina kompisar och “fira” 18-årsdagen hemma är en stor underdrift…
Men i samband med att det tog slut med Tobias och pappa påbörjade cellgiftsbehandlingen, innebärande nästintill obefintligt immunförsvar, insåg jag att både sonen och jag sannolikt skulle bli dumma i huvudet om vi skulle fortsätta stirra på varandra hela sommaren och inte ens kunna träffa Päronen.
Därför fattade vi beslutet att avbryta den “självvalda” karantänen men ändå följa FHM:s rekommendationer och umgås med förnuft.
Självklart innebär det en risk men jag tar hellre den än riskerar att bli tokig, ensam och deprimerad.
Hoppas det är svar och förklaring till mitt resande i Sverige.
På tal om det har Gulan och jag just anlänt till en stiftsstad som finns med på Unescos världsarvslista och är en av de bäst bevarade medeltida städerna i Skandinavien. Kan du gissa vilken?
Här ska jag umgås med härliga tjejer några dagar och nu håller vi tummarna för sol och bad (för dem som inte likt mig är badkrukor). //Å
Kan det vara Visby?
Visby? Varför skulle man välja ett ställe med extrem trängsel när det finns mängder med fina platser i Sverige? Låter lite konstigt… Visby finns ju kvar nästa år också😊
Rätt svar!
Däremot har vi inte sett röken av extrem trängsel vilket såklart känns bra. Kram
Jajjemän!👍💕
Det lutar starkt åt Visby.
Men har ett par andra i tankarna fast badet får mig att säga Visby.
Kram L
Helt riktigt är det Visby. Kramar