Helgen som snart passerat har verkligen bjudit på både otur och tur, och då menar jag tur i dubbel bemärkelse eftersom helgens båda olyckor hänger ihop med att gå på tur (dvs åka längdskidor).Men vi tar det från början.. I fredags avverkade jag nöjt 45 minuter i skidspåren på Växjö Golfklubb. Det var en magisk dag och trots att spåren var ganska kassa så var jag oerhört nöjd när jag “gick i mål”. Men säg den lycka som varar..Väl tillbaka vid bilen (hungrig som en varg eftersom jag skippat frukosten) slängde jag in skidorna i bagaget, tryckte plattan i mattan och vred om ratten för fullt. Det gick inte så bra…En rackans stenjäkel hade nämligen gömt sig under snön och det bar sig inte bättre än att bilen blev hängande på stenjäkeln. Så himla onödigt och fräckt av stenjäkeln att gömma sig på det sättet!

Dock lyckades jag samla ihop tre starka karlar som gjorde sitt yttersta för att putta bort mig från stenjäkeln, medans jag gasade för glatta livet.Trots hjälpsamheten rörde sig inte bilen en millimeter, så vi kom överens om att mitt enda alternativ var att ringa bärgningstjänsten, varpå jag mindes att jag har en extraförsäkring som “bjussar” på två bärgningar per år. Cirka 45 minuter senare var bästa bärgaren Björn på plats och efter lite trix och mix var jag loss och körklar igen! Lördagen passerade lugnt och framåt kvällen droppade älsklingen in, för att förbereda vår mellomiddag medans jag fick ladda för och gå all in på Mello! Förresten, har jag sagt hur underbar denna man är och hur gott han gör mig? Min underbara Mr. X skottade nämligen av uteplatsen och drog igång grillen för en superbt marinerad flankstek!Undertecknad bidrog med hemgjorda pommes a´la airfryer och sallad. Så vansinnigt gott! Nu tillbaka till oturen… Söndagen inleddes med en tidig morgon i Fyllerydskogens (nästintill obefintliga) längdspår. Jag måste erkänna att jag kände mig fett cool, när jag invigde min skitsnygga längdskids-outfit, som jag fick i födelesdagspresent.
För att inte fullständigt manifestera loser stämpeln vill jag tillägga att Fyllerydskogen är “ökänd” för sina branta backar både upp och ner…

Efter att ha klarat av både uppförs- och nerförsbackar utan att stå på näsan, deklarerade jag hur sjukt bra vi var inför sista nerförsbacken. Det skulle jag aldrig ha gjort.

Jag satsade nämligen järnet, och för att imponera lite extra på kärleken slängde jag mig handlöst utför mördarbacken med 90 graders vänstersväng utan spår! Faktum var att jag hörde älsklingens röst, som ropade STANNA DET ÄR GRUS I BACKEN, i bakgrunden. Men det var för sent och det tog TVÄRSTOPP, varpå jag handlöst flög framåt och landade PÅ ANSIKTET i gruset!

Jag försökte självklart var tuff, särskilt som det kom ett annat par direkt efter oss som berättade att de också stått på näsan, på exakt samma ställe, dagen innan. Men när vi kom hem, och jag såg jacket i hakan, blev jag ordentligt svimfärdig.Men inget ont som inte för något gott med sig. Det var faktiskt en underbar känsla att bli ompysslad av kärleken, som både tvättade och plåstrade ihop mig.Dessutom har jag konsulterat min hudläkare Dr Tore, så i veckan blir det laserbehandling för att slippa fula ärr på hakan.

Over and out! Nu ska snart jag och min Schwarzenegger haka gå och lägga oss. Kram Å