Måste bara varva skidåkning och familjehäng med en liten hyllning till min fantastiska personal i Warszawa. Trots pandemi, sjukdomar och dödsfall har de funnits vid min sida, mer eller mindre dygnet runt de senaste åren. Därför ville jag visa min uppskattning, genom att bjuda dem till Malmö för ett härligt häng.
Tyvärr blev Paulina sjuk och dessutom utlovades värsta orkanen i mannaminne. Orkanen Otto var dock så pass vänlig att han väntade med att invadera Malmö tills Michal och Anna anlänt.
Tack och lov stängde inte Öresundsbron förrän en timma efter att mina vänner anlänt, men det var på det berömda håret att vi som vanligt hade träffats digitalt.
Orkanen Otto drog dock in med brutal kraft medan vi satt i godan ro på libanesiska favoriten Occo ,en restaurang jag varmt rekommenderar både i Malmö och Marbella.
Nu kroknade jag rejält. Fjälluften suger och efter lillebrors grymma gratinerade nachotallrik med kycklingtacofärs och megamycket ost säger jag tack och godnatt. Kram Å
Grattis till mig
Då kan jag titulera mig 54 plus, vilket helt ärligt känns sisådär. Särskilt när jag studerade det orangea kuvertet och konstaterade att det bara är ca 13 år kvar till pensionen och att jag därmed inte längre ens är medelålders. Skrämmande! Men så länge jag är...
0 kommentarer