Helt ärligt tyckte jag att Päronen tappat det fullständigt när de föreslog att vi trots allt skulle äta julbord och dela ut julklappar på julafton. Precis som vanligt men på ett väldigt annorlunda sätt…
Trots att Päronen lovade sköta all markservice själv, lägga i alla skivorna i finrummets låååååångbord, servera julmaten på tallrik istället för buffé, ha handsprit överallt, inte använda samma toalett som oss och framförallt hålla superdistans kändes det inte rätt i magen, trots att vi bara är 8 personer i klanen.
Det som till slut fick mig och resten av familjen att resignera var när pappa, som just genomgått en tuff cancerbehandling med oviss utgång, utbrast “DET HANDLAR FAKTISKT INTE BARA OM ATT ÖVERLEVA, DET HANDLAR OM ATT LEVA OCKSÅ”! Och därmed basta… 
Kanske hade jag resonerat på samma sätt om jag vore 76 år gammal och just sett döden i vitögat, även om det sannolikt hade varit bättre om vi inte setts över huvud taget. Men tveklöst skulle jag aldrig förlåta mig om… Önskar bara att OM inte fanns.
En God fortsättning på denna annorlunda Jul önskar jag dig. Kram Å
Grattis till mig
Då kan jag titulera mig 54 plus, vilket helt ärligt känns sisådär. Särskilt när jag studerade det orangea kuvertet och konstaterade att det bara är ca 13 år kvar till pensionen och att jag därmed inte längre ens är medelålders. Skrämmande! Men så länge jag är...
Rätt tänkt av din pappa, tycker jag. Mina föräldrar är 81 år båda två och har i princip isolerat sig sedan i mars. De har ju sluppit bli sjuka, men vad lever de för liv? Mamma gråter av saknad efter barn, barnbarn och barnbarnsbarn varje gång vi pratar om det. Vem vet om hon någonsin hinner träffa dem igen 🤷♀️.
Hoppas verkligen att vaccineringen tar fart och sätter stopp för den här pandemin.
Sköt om er och ta hand om varandra 🤗.
Ghita
Jag förstår att det kändes oroligt, det hade jag också tyckt. Men om allt går vägen och ingen av er hade Corona så vet nu ju det om max 14 dagar och kan se tillbaka på att ni faktiskt tog chansen och klarade det och hade en fin julafton tillsammans. Det absolut värsta jag kan tänka mig är om jag eller ngt barn skulle smitta en äldre släkting som går bort men vi bor ju inte i Sverige och har inte behövt ta just såna beslut i år. Men jag kan tänka mig att vi hade träffats utomhus, kanske, men jag har ärligt talat ingen aning. Här i USA är det många som har “isolerat” sig i typ 10 dagar och se tar ett Corona-test och är det negativt tycker dom det är OK att träffa föräldrarna. Så det finns väl olika varianter…
Kloka föräldrar, så känner jag oxå att vi måste leva (anpassat såklart) tror att vi annars kommer bli knäppa.
Söt fralla ni har! <3 Det är världens bästa, roligaste och envisaste hundras!
Tack Linda, jag instämmer…😘