Jag får väl börja med att önska dig en God Jul för nu är den ju här, Julaftonen som vi kommer minnas för all framtid. På gott och ont.I min familj vill vi att just denna dagen ska vara som den alltid har varit. D v s att vi börjar med att ses i Moheda Kyrka, för att njuta av konfirmandernas julspel, varefter vi besöker farmors grav och tänder ett ljus.Från kyrkan åker vi direkt hem till Päronen där pappa tänder i öppna spisen och mamma berättar om allt hon tänkt men inte hunnit göra.Senare dundrar bror med familj in och kaoset är ett faktum men lagom till Kalle har alla fått sin glögg och slår sig förväntansfulla ner i soffan och Julafton kan börja på riktigt.Efter fem minuter vill barnen titta på något annat medan någon av de äldre skrockar “en sån färg skulle man ha” när Nissen målar schackbrädet i julklappsfabriken, varpå min fantastiska far utropar “NU ÄR HAN PÅ VÄG” när Tomtens släde lyfter.Sedan härmar vi Ferdinands mamma “varför leker inte du med de andra tjurarna”, Prins Johns “det är Robin Hood jag vill ha” och sjunger falskt tillsammans med Askungens möss. När vi så kommer till årets överraskning håller vi andan tills någon av barnen tittar upp från mobilen med orden “DEN har jag redan sett tusen gånger” och återgår till TikTok.Efter Kalle är det alltid dags för mammas ÖVERDÅDIGA julbord och varje julafton hittills ojas det över om maten ska räcka. Trots att resterna varar till Påsken och minst en rätt glömts kvar i något av kylskåpen, utan att någon ens saknat den. Det enda som faktiskt brukar ta slut är pappas köttbullar, som alla barnen hävdar “är de godaste på jorden” och t o m gav upphov till ett infekterat kusinbråk, med hot om indragna julklappar till följd, för ett par år sedan.När alla är mätta, belåtna och helst vill ta en siesta sätter sig mamma vid pianot och tittar uppfodrande på mig och min bror innan hon börjar bläddra i notboken. Eftersom både jag och Fredrik har många års erfarenhet av att inte komma undan, resignerar vi numera ganska snabbt och stämmer upp i allt ifrån Helga Natt till Hosianna. Sedan kommer Tomten.Och då menar jag DEN RIKTIGA TOMTEN! Den som varje år skänker pengarna, vi budat hem honom för, till välgörande ändamål. Eftersom vi alltid vinner sista tiden avslutas Tomtens hektiska dag med en jultallrik a´la mamma hos oss innan han återvänder till Nordpolen.

Vid det laget brukar vi vara lite småhungriga igen varpå pappa läser Julevangeliet innan vi får välja på risgrynsgröt med punsch eller rester från julbordet.Innan jag kryper till kojs i mitt gamla flickrum, som mamma alltid bäddat med nymanglade lakan och vikt upp täcket välkomnande, brukar jag hålla mitt begravningstal. Alltså säga alla de där fina sakerna jag vill att Päronen ska veta att jag känner för dem nu och när de inte finns hos oss längre.

Några få timmar senare sitter vi i Slätthögs kyrka, där många av mina förfäder vilar, och väntar på att Julottan ska starta. Mamma glittrar som vanligt i kören men tack och lov behöver sonen och jag bara sjunga tillsammans med församlingen.Just Julen, med dess traditioner, betyder så oerhört mycket i min familj. Men i år är ett annorlunda år och en annorlunda Jul. På alla sätt och vis.

Vi kommer att ses, under andra former, och vissa saker kommer vara som vanligt trots att de är annorlunda. Det kommer bli en Julafton vi minns, på gott och ont, och min fantastiska far sa tidigare i veckan “det handlar inte bara om att överleva, det handlar om att leva också”, vilket jag kommer utveckla under morgondagen. //Å

Ps. Bilderna i inlägget är såklart från förra Julen.