Igår var jag med om något av det mest udda jag upplevt, något som verkligen var utanför min komfortzon och som jag skyller helt och hållet på min bror…

Det hela började med att ex svägisen, med ett visst spår av ironi, skickade en länk till brorsan om audition för Musikalen Shrek och audition för Åsnan! Eftersom SnyggBrorsan har gått från nej-sägare till ja-sägare antog han utmaningen och slängde iväg en ansökan för att få komma på audition för Åsnan i Shrek. När Fredrik berättade det hela för mig höll jag på att skratta ihjäl mig men när jag tänkt efter en stund insåg jag att han faktiskt skulle vara helt perfekt för rollen. Han är rolig, kan sjunga och dansa, har komisk timing och är ganska gullig!

Igår var det dagen D för brorsans audition och eftersom hans nerver var på helspänn erbjöd jag mig att följa med som stöd (och för att jag var nyfiken såklart). I min värld skulle Fredrik “bara” framföra sången han valt ut och jag räknade med att det skulle ta max en halvtimma, Men i billen in till stan berättade han att han läst på och insett att hans audition var bestod av fyra delar! Dans, körsång, solosång och teater! Hade jag vetat det så hade jag prioriterat annat för egen del en söndagseftermiddag…

Väl på plats undrade såklart teatermänniskorna vem jag var och när jag förklarade att jag bara var med som stöd till min lillebror undrade de om inte också jag ville söka! Jag skrattade såklart bort det hela och förklarade att jag verkligen bara var med som stöd MEN när två fantastiska koreografer visade dansnumret de sökande skulle lära sig, började det spritta i dansnerven på mig också.

Så helt oväntat befann jag mig också på scengolvet tillsammans med de sökande. Sedan gick allt av bara farten och plötsligt hade jag både dansat, sjungit i kör battle och “skådespelat” ett stycke ur Shrek mot två sökande.

Både brorsan och jag fick för övrigt spela Åsnan, i olika grupper, och brorsan var verkligen brilliant i sin inlevelse och satte alla replikerna utantill men även jag fick applåder!

Men när det var dags för solosång sa jag stopp. Dels för att jag inte hade övat in någon låt men framförallt för att jag skulle känna mig oerhört obekväm i att sjunga solo framför fyra okända människor. Och dessutom hade jag ju inte ens sökt något roll i musikalen.

När alla sjungit andades jag ut men det visade sig vara för tidigt för när teatermänniskorna tackat alla sökande bad de mig att stanna kvar och göra en annorlunda uppsjungning. Brorsan peppade och så gick det av bara farten igen och det gick t o m riktigt bra. Så nu mina vänner är jag tydligen en av 60 sökande till Musikalen Shrek som ska sättas upp på Växjö Teater i höst!

Dock har jag sagt att enda chansen att få mig att överväga denna galenskap är om SnyggBrorsan kommer med så att vi kan uppleva detta makalösa äventyr tillsammans. Så vem vet, man ska ju inte dö nyfiken så kanske syns vi snart på en teater nära dig… Kram Å