Herregud så ledsen jag varit den senaste veckan. Så fruktansvärt ledsen för att min fantastiska far inte fick uträtta mer på jorden. Men jag kan förstå att vår Herre hämtade hem honom, för sannolikt berikar han tillvaron för alla helgon i himlen. 
Vår far var under många, många år medlem i Odd Fellow. Något som jag tyvärr inte förstått vikten av sedan efter hans bortgång. Odd Fellow är en religiöst och politiskt obunden, världsvid organisation med gamla traditioner och igår hade logen i Växjö minnesstund för “Bröderna” som lämnat under året som gått.
Lillebror och jag hade självklart anmält oss tillsamman med mor, som är medlem i Rebecka, den kvinnliga grenen av Odd Fellow. Eftersom vår ömma moder inte längre deltar så ofta såg hon mycket fram emot minnesstunden tillsammans med “systrar och bröder”, men eftersom provsvaret på Covid kom tillbaka positivt igår morse fanns det såklart ingen möjlighet för henne att närvara. Vilket såklart är väldigt sorgligt.
Men lillebror och jag deltog ändå och det är vi innerligt tacksamma för. Alltså vilken fin minnesstund vi fick på logen. En fantastisk lokal (man inte får fotografera) som verkligen minner om gamla tider och traditioner.
På mig rann tårarna efter två minuter och även Fredrik bröt ihop litegrann när ceremonin avslutades med Amazing Grace på säckpipa, precis som på begravningen och den fest vi höll för livet när vi trodde pappa besegrat cancern. Det var verkligen en ceremoni som gjorde jätteont på ett fint sätt.
Jag valde att tillbringa lördagskvällen i mitt eget sällskap med Inga-Lill och jag vet att min fantastiska far var tacksam för minnesstunden. Det berättade han nämligen för oss på sitt eget sätt. Strax efter att jag slagit mig ner i soffan, för att avrunda kvällen, började plötsligt ljuset som vi tände för far på hans dödsdag den 30 oktober, leva sitt eget liv. Dessutom började skuggan i hörnet röra sig som för att vinka till mig (jag har det på film), varpå Lillis började morra och skälla utan att jag rört en fena.
Du må tycka att jag är tokig men jag är säker på att det var min fantastiska far som kikade förbi för att tacka för uppmärksamheten och tala om att allt trots allt är som det ska.
Han var kanske inget helgon i livet men en finare själ har jag aldrig mött. Kram Å
Det var så underbart och roligt att läsa din fars inlägg på bloggen.
Vilket underhållande sätt han berättade saker som skett.
Han var som du skriver kanske inget helgon om man tänker på lång tid tillbaka.
Men kanske var han det i hans livstid , för han verkade ha ett stort hjärta 💓
Många kramar till dig och din familj. Tack så mycket att vi gick ta del av Kents fantastiska resor i livet.
Varsågod. Ja han var ett unikum. Många kramar tillbaka.
Klart de var din fantastiska pappa som, kom förbi 💔 kommer så väl ihåg när min mamma gick bort,varje kväll kunde jag känna en hand som smekte min kind. Många tyckte jag var knäpp,men jag kände så väl att det var mamma 🕊.
Hoppas din mamma kryar på sig snart ❤️❤️
Varma kramar till dig ❤️❤️❤️
Så fint! Vi knäppisar måste hålla ihop. Kram
Tycker inte att du är det minsta tokig. Jag känner min mors närvaro ganska ofta. Igår gjorde även min mormor väsen av sig och min fars närvaro känner jag också ibland. Folk får tycka att man är knasig🤷♀️ Kram❤️
Fint att höra. Vi får se det som en gåva, att vi faktiskt kan få möta dem i efterlivet. Kram
Både min pappa och min bonuspappa har/är varit aktiva i Odd. Numera är min pappa dement så han är inte med men min bonuspappa är aktiv än. Förstår er sorg med er mor som fått demens o er sorg över pappa som gick bort alldeles för tidigt… beklagar också Mr X föräldrars bortgång.. Usch vilket år för er!!! All kärlek <3
Tack, ja det har varit lite väl mycket kan jag tycka. Kram och kärlek tillbaka.
Jag får gåshud när jag läser detta.
Klart att det är din pappa som hör av sig. När min moster dog för 1,5 år sedan, samma kväll så välte helt plötsligt ett glas i mitt kök. Blev både lite rädd och glas, men tror att det var hon så jag grät lite och pratade och sa hej då.
Folk får säga vad dom vill men tror att det var hon
Det tror jag också Maria. Fint ändå att de besöker oss. Kram