I veckan spenderade ju Mr X och jag ett par härliga dagar på Österlen. Först ett dygn hos Petter och Karl-Fredrik på Eklaholm och därefter ytterligare ett på Löderups strandbad.
Trots att Skåne bjöd på solsken och strand blev inte sista kvällen riktigt som jag tänkt mig. Kärleken kom nämligen på den lysande idén att cykla till närmaste affär för att handla lite extra gott till kvällsmyset i husbilen.
Gentleman som han är, såg han dock till att både Inga-Lill och jag hade det bättre än bra, innan han trampade iväg.
Kvällssolens strålar smekte våra kinder och vi njöt för fulla muggar, fram tills dess att det började skymma..
När så månen gjorde entré, och vi fortfarande inte sett en skymt av varken middagen eller husse, började jag bli orolig på riktigt.
Men slutet gott, och allting (nästan) så gott som jag drömt om. Älsklingen hade missbedömt avståndet (liiite) till affären och arg som ett bi 4 mil senare, anlände han med pannbiffar och pulvermos (i en ICA-kasse på ryggen).
Du som känner mig vet att jag möjligen överdriver lite.. Det kan ha varit bara 3 mil, men för mig kändes det som en EVIGHET och orsaken till Kärlekens ilska var att han tappat en grej (sannolikt när han krängde på sig ICA-kassen på ryggen).
Tack och lov ställer Mr X om (nästan) lika snabbt som mig. Och efter månförmörkelse kommer alltid solsken igen.
Så även över frukosten på Löderups Strandbad.
Än en gång. Slutet gott. Allting gott. Kram Å
Grattis till mig
Då kan jag titulera mig 54 plus, vilket helt ärligt känns sisådär. Särskilt när jag studerade det orangea kuvertet och konstaterade att det bara är ca 13 år kvar till pensionen och att jag därmed inte längre ens är medelålders. Skrämmande! Men så länge jag är...
0 kommentarer