Igår var en sorgens dag. En tung dag med tårar och saknad. Igår var min fantastiska fars 80-årsdag och även dagen då vi sänkte ner hans urna i jorden. Som storasyster fick jag äran att bära urnan med askan efter min far, och läsa texten Allt är bra av Henry Scott, vid graven.Eftersom pappa Kent var allt annat än det som förväntas av oss i jordelivet, och han fick en begravning värdig en kung, var såklart även urnsättningen lite utöver det vanliga.Min fantastiska far var det röda lådvinets enhälliga härskare, så självklart blev det en rödvinsskål, till tonerna av Kent, när jag och min bror sänkt ner urnan i jorden.TACK bästa Prästen Daniel, som känt min far och vår familj i så många år. TACK Moheda Församling för flexibilitet i semestertider. TACK gravstensmannen som med noll marginal hämtade gravstenen och ändrade årtalet jag inte sett var fel i orderbekräftelsen. TACK också till Systrarna Skogström på Öhrs Lantkafé, som höll extra öppet för att vi skulle få en fin stund tillsammans efter ceremonin. Och sist men störst, TACK ÄLSKADE PAPPA för allt du var, är och fortfarande betyder för oss och ger oss. Vad vore vi, utan dina andetag…Döden betyder ingenting.
Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum.
Jag är jag och du är du. Allt vi var för varandra, det är vi fortfarande.

Nämn mig vid mitt vanliga, välbekanta namn, tala till mig på samma sätt som du alltid brukade göra. Ändra inte ditt tonfall. Håll sorgen borta från din röst.

Skratta tillsammans med mig, som vi alltid brukade skratta åt vardagens småting. Var med mig. Le med mig. Tänk på mig. Låt mitt namn fortsätta vara en del av din vardag.

Livet betyder det samma, ingenting har skett som förändrar det. Livet går vidare, därför att det måste gå vidare. Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår gemenskap.

Varför skulle du sluta tänka på mig bara för att du inte längre kan se mig. Jag väntar på dig, den korta stunden, alldeles i närheten.

Allt är bra.