Just nu befinner sig Kärleken i Spanien på jobb och vetskapen om att vi verkligen inte kan ses gör saknaden större än vanligt. Nu är det ju i och för sig inte så att han har emigrerat för gott och planen är att ses lite senare i veckan. Under tiden får jag leva på minnen från veckan som gick, då jag lyckades pricka in en liten minisemester i huvudstaden.
Företaget som min mystiska man arbetar för har nämligen huvudkontor i Stockholm, och därför tillbringar han några dagar i veckan där.
Det är faktiskt ganska perfekt att få tillbringa dagen på egen hand, och längta lite till kvällen. Baksidan är dock att jag inte direkt går ner i vikt, när vi umgås…
“Tyvärr” är vi båda vansinnigt förtjusta i god mat och äter både mycket och länge.
Även Inga-Lill, som självklart också gillar att gå på restaurang och äta gott, uppskattade minisemestern i Stockholm.
Vitlöksfräst scampi följt av en klassisk plankstek kan väl aldrig bli fel? Löjligt gott och starkt förknippat med det ljuva 80-talet.
Så himla mysigt att kunna ha med sig Lillis överallt. Måste erkänna att det är något enklare nu för tiden, med 2,3 kilo pomeranian än 15 kilo fransk bulldog, även om jag såklart saknar Inez.
Lillskruttan är alltid nöjd när hon får vara med på ett hörn och tågresan hem gick såklart utan problem (vi båda sov som stockar innan vi ens passerat Södertälje).
Nu ska jag köra yoga, via Zoom, med Karin “Yogasoulmate“. Är du också sugen att haka på är det bara att maila Karin på info@yogasoulmate.se, så skickar hon dig en länk för att koppla upp dig. 17.30 är det Hatha yoga och 19.15 blir det Yin yoga. Hoppas vi ses! Kram Å
Grattis till mig
Då kan jag titulera mig 54 plus, vilket helt ärligt känns sisådär. Särskilt när jag studerade det orangea kuvertet och konstaterade att det bara är ca 13 år kvar till pensionen och att jag därmed inte längre ens är medelålders. Skrämmande! Men så länge jag är...
Mat är livet <3
Instämmer!!
Läste just en artikel om dig i Allers, ofattbart och fruktansvärt det du varit med om, speciellt hjälplösheten , jag ryser. Önskar dig allt gott ❤️
Tack snälla, ja det var ingen rolig period. Hemsk faktiskt. Kram
Härligt att se, minisemestrar ger så mycket och ibland ännu mer än 1 vecka borta eller hur. Ang. vikt så kämpar ju jag också en jag tycker att bara man kommer bort från tröstätandet och det känslomässiga ätandet och gottandet man gör i ensamhet så är det mesta fixat. Att njuta god mat med en vän är aldrig fel, det är egentligen inte det man går upp i vikt eller mår dåligt över det är ju det där andra man slukar i ensamhet. Lycka till!
Känner igen mig väl i det. Kram