Helgen tillbringas hos Lillebror. Igår tillsammans med Kärleken och ikväll är det vår ömma moder vi bjuder på middag. I förmiddags publicerade en gemensam vän till brorsan och mig, en krönika av Wolfgang Hansson på Aftonbladet. Vi tycker båda att den är så jäkla bra och tänkvärd att jag kopierar den här nedan. Läs gärna!Vi befinner oss i lugnet före stormen.

Passa på och njut av julledigheten för snart briserar den tickande bomben med full kraft.

Ur spillrorna kommer ett nytt och fattigare Sverige att träda fram.

Den har legat där ett bra tag och tickat. Alla har hört det men ingen har gjort några allvarliga försök att desarmera bomben. När stora delar av svenska folket öppnar sina elräkningar om några veckor kommer den att explodera med full kraft.

Trots att villa- och radhusägare borde vara förberedda kommer de inte att tro sina ögon. Elräkningen för december som för två år sedan låg på runt 5 000 kronor kommer nu att ligga på över 20 000 om man ska tro prognoserna. För en månads förbrukning.

För de som bor i hyreslägenheter och bostadsrätter kommer smällen med en viss fördröjning i form av kraftigt höjda månadsavgifter för många.

Jag hoppas att energibolagen kallat in extrapersonal till sina kundtjänster för de kommer att bli nedringda av förtvivlade och förbannade konsumenter som inte kan betala sina räkningar.

Vilket i sin tur leder till att långt fler lär hamna hos kronofogden. För många kommer lönen inte att räcka till mycket mer än elräkningen vilket leder till kraftigt minskad konsumtion. Vilket i sin tur leder till en djupare lågkonjunktur och ökad arbetslöshet.

För att inte tala om alla företag som riskerar att gå i konkurs med tiotusentals förlorade arbetstillfällen som följd.

Varning redan i augusti

De extrema elpriserna kommer ovanpå kraftigt stigande räntor på bolån, galopperande matpriser och sjunkande reallöner. Räkningen för december är ingen engångsföreteelse. Det mesta talar för extrema elräkningar även för januari, februari och mars.

Det borde inte komma som någon överraskning. Redan i slutet av augusti skickade Varberg energi ut brev till sina kunder där de varnade folk för att det krävdes en buffert på 50 000 kronor för att klara den kommande vinterns elräkningar. Bara en av många varningar.

Politikerna har varit väl medvetna om vad som väntar men den nya regeringen har hittills nöjt sig med ett elprisstöd för det år som redan gått. Ingen vet hur de kommer att agera framöver.

Säkert sitter ministrarna på sina kammare och funderar på åtgärder men de kommunicerar inte med svenska folket. Intrycket är att regeringen är handlingsförlamad. Paralyserad av stundens allvar och sin egen ovana att fatta beslut.

På annat sätt är det svårt att tolka denna frånvaro av besked i ett kritiskt läge. Särskilt efter alla storvulna löften under valrörelsen om högkostnadsskydd och att ingen ska behöva oroa sig för att inte ha råd att värma sin bostad.

För om det är något folk gör så är det att oroa sig. På mycket goda grunder.

Halva svenska folket bor i småhus

Det är kanske inte motiverat med dagliga presskonferenser som under pandemin men lite mer information om vad makthavarna planerar är inte orimligt att kräva. Än så länge har vi bara fått veta att vi ska spara el. Vilket de flesta säkert redan gör av ren självbevarelsedrift. Särskilt de 52 procent av svenska folket som enligt SCB bor i småhus.

Ser man på elprisutvecklingen från 1996 fram till december förra året, en period på 25 år, har snittpriset per kalenderår bara en enda gång legat över 50 öre per kilowattimme. Dagens priser är helt extrema och systemhotande.

I huvudsak finns det tre vägar att angripa problemet.

◼ Intervenera för att trycka ner elpriset.

Det är uppenbart att marknaden för el inte längre fungerar. Den el som i huvudsak produceras i Sverige har en produktionskostnad från 40 öre per kilowattimme till närmare en krona. Det gäller vindkraft, vattenkraft och kärnkraft. Ändå kostar elen i december runt 3-5 kronor per kilowattimme.

Skälet är att vi är ihopkopplade med den europeiska marknaden och att priset på all el bestäms av den dyraste kilowattimmen. Plus att osäkerheten om tillgången i sig ger högre priser trots att gaslagren i Europa är ovanligt välfyllda.

Subventionerar tyskar

Regeringen skulle kunna införa en skatt på energibolagens övervinster och återföra pengarna till konsumenterna. Något som flera andra länder redan gjort eller planerar att göra.

Sverige är en stor exportör av el. Inte sällan Europas största nu när den franska kärnkraften till hälften står stilla. Men svenska konsumenter straffas av exporten med höga priser på hemmaplan. En möjlig väg att motverka det är med något som kallas Sverige-priser. Svenska konsumenter betalar för vad den svenska elen egentligen kostar medan de som köper svensk el från utlandet får betala de högre marknadspriserna.

Modellen har avvisats av svenska myndigheter med motiveringen att den strider mot EU:s regler. Inget hindrar dock Sverige från att införa detta och sedan låta frågan prövas av EU-domstolen om någon klagar.

I dag tvingas svenskar i praktiken betala priset för att Tyskland, Italien och andra länder gjort sig starkt beroende av rysk gas och nu istället tvingas importerar dyr flytande naturgas, LNG.

Jag vet inte någon annan produkt där vi skulle acceptera att subventionera andra länders konsumtion eller där utlandet skulle vara beredd att subventionera svensk konsumtion.

Norrmän vet vad som gäller

Men regeringen förhåller sig passiv.

◼ Kompensera hushållen för de konstlat höga priserna.

För det gångna året fram till sista oktober finns en modell där konsumenterna i Sveriges två sydligaste elområden ersätts när priset är över en viss nivå. I praktiken är det en återbäring av avgifter elanvändarna redan betalat in.

Samma metod skulle kunna användas för det kommande året men eftersom priserna nu är väldigt höga i hela landet måste även Norrland omfattas och stödet utökas kraftigt.

Väldigt många länder i Europa har tidigt fattat beslut om hur konsumenterna ska kompenseras. Tyskland anslog redan i oktober 2000 miljarder kronor för att stötta hushåll och företag.

Norska elkonsumenter vet sedan länge vad som gäller. Där utgår ersättning från december 2021 till åtminstone mars 2023. När priset är över 70 öre per kilowattimme plus moms så står staten för 90 procent av överskjutande belopp, Fram till augusti i år var det 80 procent.

Smart nog har man satt en gräns på 5000 kw/h per månad. För konsumtion över det utgår ingen ersättning. Pengarna dras direkt från elräkningen vilket minskar risken för att stödet ska spä på inflationen. I motsats till Sveriges kontantersättning.

Sämst i klassen

Sverige är så här långt sämst i EU på att ge stöd till hushållen och företagen. En rapport från den oberoende tankesmedjan Bruegel i Bryssel visar att Sverige till och med november i år inte använt ens en halv procent av BNP för att ge elprisstöd. Vilket ger oss en jumboplats inom EU.

Tyskland toppar med över sju procent av BNP. Om inte annat visar det att det finns ett utrymme för Sverige att göra mer.

◼ Spara och energieffektivisera.

Väldigt viktigt. På marginalen är det möjligt att spara för att undvika elavbrott. Men när det är minusgrader ute blir förbrukningen hög och räkningarna väldigt dyra hur mycket man än försöker spara. Vi kan inte påverka vårt geografiska läge.

De höga elpriserna är till största del en följd av Rysslands invasion av Ukraina och Putins sätt att använda energin som vapen mot Europa. Men pengarna som vi konsumenter betalar går inte till Putin utan till vår egen statskassa och olika energibolag.

Eftersom vi alla förväntas stödja Ukraina i kriget är det knappast rimligt att enskilda svenskar ska betala priset för att Europa vill göra sig oberoende av rysk gas. Det är rimligen en kostnad som till övervägande delen måste bäras av samhället. 

El är en basvara som de styrande i varje land måste garantera sina medborgare till rimliga priser. Det går att avstå från chips, godis och krogbesök men det går inte att sluta köpa el.

Lämnas människor i sticket riskerar vi att snart se stora protester i Europa mot att mångmiljardbelopp läggs på att hjälpa Ukraina att stå emot den ryska aggressionen medan de egna befolkningarna lämnas åt sitt öde. Det vore väldigt olyckligt.

Därför ligger det i de styrandes och samhällets intresse att desarmera bomben innan den detonerar fullt ut.