Den sista tiden i min fantastiska fars liv präglades av oro och ångest. Detta gjorde att han led av svår sömnbrist och ibland ägnade de vakna nätterna åt att köra runt med sin nya bil, för att få tiden att gå. 
När han en natt körde i diket, med både repor och punktering som resultat, beslutades tillsammans med läkare att det var färdigkört. Därför föreslog pappa att bilen skulle skrivas över på mig, så att jag kunde sköta försäljningen. Men sen kom döden emellan och pappas dröm har sedan dess mest stått på laddning.
Idag kom jag till insikten att det inte gick att dra längre på omaket att få bilen i ordning till försäljning. Därför har dagens omöjliga uppdrag bestått av att skadeanmäla en olyckshändelse orsakad av en död människa. Fortsättning följer och ett som är säkert är att man lär så länge man lever… //Å
Grattis till mig
Då kan jag titulera mig 54 plus, vilket helt ärligt känns sisådär. Särskilt när jag studerade det orangea kuvertet och konstaterade att det bara är ca 13 år kvar till pensionen och att jag därmed inte längre ens är medelålders. Skrämmande! Men så länge jag är...
Förstår att du inte har det lätt nu, inte nog med att du förlorat din far och oro över din mor.
Jag undrar hur kan myndigheter , banker kan lyckas få människor att må ännu sämre !
Finns det någon resurs av en vettig människa inom eller bakom regler, paragrafer etc som istället kan hjälpa en människa som är helt i händerna på dessa människor som hänvisar till det ena eller andra.
Vill bara ge en hälsning och hoppas att någon kan ge dig stöd och hjälp.
TACK fina du. Kram Å