Kikar in lite kort, bara för att tala om för alla er omtänksamma människor med stora hjärtan, att det fortfarande finns hopp. 
Min fantastiska far mår sannerligen inget vidare, och dagens cancerbrev uteblir med största sannolikhet. Men efter ett långt samtal med hans husläkare idag, tror vi att det kan finnas ännu en möjlighet att få pappa starkare. Och viktigast av allt, pappa och mamma verkar äntligen redo att hoppa på det tåget.
Så länge det finns hopp väljer jag att se ljust på framtiden och ikväll ser den ljusare ut än på länge. Så håll tummarna för att jag får tillbaka min fantastiska far.
Kvällens bilder är från när vi för bara ett år sedan var på Gotland tillsammans. Då lyckligt ovetande om att vi ett par månader senare skulle få beskedet att bröstcancern spridit sig till bäcken, lever och ryggrad. Kram Å
Grattis till mig
Då kan jag titulera mig 54 plus, vilket helt ärligt känns sisådär. Särskilt när jag studerade det orangea kuvertet och konstaterade att det bara är ca 13 år kvar till pensionen och att jag därmed inte längre ens är medelålders. Skrämmande! Men så länge jag är...
Kramar till er alla💕
Kramar tillbaka
Så är det så länge det finns liv finns det hopp, sänder kramar till er alla
Det är sant. Stort tack!
♥️
Hjärta tillbaka
Undrar hur det är med din fantastiska mor? Hon är väl också sjuk och tar sig igenom både det och att hennes käre make är sjuk.🥇🥰
Mmmmm, det är faktiskt nästan värre med mamma. Men på helt andra sätt. Hon är alldeles förkrossad nu när pappa är inlagd.