I åtta veckor har två mammor och fem barn från Ukraina levt i mina föräldrars lilla gästhus utanför Växjö. Ett gästhus som normalt har bara två sängplatser.Man säger ju om bara viljan finns, är ingenting omöjligt och detta var nog egentligen ett mission impossible, men med hjälp av min fina vän Björn och bybor med stora hjärtan, möblerades gästhuset i all hast om för att kunna erbjuda sju sängplatser.

I åtta veckor har därefter våra ukrainska gäster lagat mat till sju munnar, på två kokplattor och med tanke på att det lilla vardagsrummet är fyllt med bäddar, utgår jag ifrån att bastun och badrummet har varit deras någorlunda lugna vrår. Det och de otaliga promenaderna genom samhället.Under dessa veckor har vi bl a firat fyra födelsedagar tillsammans. Min Tims 20-årsdag, äldste sonens 16-årsdag, yngsta dotterns 4-årsdag samt svägisens 43-årsdag. Det sistnämnda råkade sammanfalla med en avskedsfest, initierad av våra gäster.

Igår flyttade nämligen våra nyfunna vänner vidare och det blev ett tårfyllt farväl.Den ena familjen kommer hamna i Skåne, efter att mamman har hämtat sina föräldrar vid den polska gränsen, senare i veckan. Den andra familjen är på väg till släktingar i Tyskland.För en stund sedan pratade jag med min ömma moder som redan uttryckte sin saknad över våra bonusfamiljer och jag kan bara instämma. Finare människor har jag sällan mött och det har varit en sann glädje och ynnest att få vara deras värdfamilj under dessa veckor.Nu hoppas vi bara att kriget tar slut snabbare än kvickt samt att Putin och hans anhängare låses in och nyckeln kastas bort för gott!Bilderna är från den kombinerade avskedsfesten och födelsedagsfirandet när våra gäster bjöd på middagen och födelsedagsbarnet på tårtan.

Nedan kan du också läsa det gripande talet våra fantastiska vänner höll till oss på middagen, och jag kan bara instämma. Vi är familj och kommer finnas i varandras hjärtan för all framtid! Kram Å“Dear Kent, Annbritt, Åza, Sofia, Fredrik!
We want to thank you for helping us at the most severe times of our lives when we had to evacuate from the territory of Ukraine, due to the war and Russia’s aggression against the Ukrainian people.

You demonstrated yourself as real people, like people from God, adopted us and our friends into your family! These thanks are addressed you from our entire family, starting from me and including my parents and my husband.

This moment is historical, historical not only for my family, but also for our Ukrainian people. That good, that help that you provide us with, must necessarily pay off by God. We are all very grateful to you for your kindness, for your sincerity, for your sympathy. Let the short time that we were together, this story is the story of my family, the story of the Ukrainian people be memorable for all of us.

We will tell the story of your help to our further generations. Pray God to provide you with peaceful sky above your heads, kindness, and a real life that good real humanity deserves! We are Family! You are now in our hearts forever!”