Varsågod, här kommer veckans cancerbrev från min fantastiska far. Denna gång med en sällsam historia om munpussar och maffia. Kram Å“Hej och välkomna till en ny vecka med nya möjligheter.

Brevet är skrivet under stress så jag hoppas ni inte hittar allt för stora grammatiska fel

Måndagen började med att vi fick ge återbud till vår jurist. Vi skulle träffa henne på lasarettet klockan 09.30. Nu kom ett samtal med läkare emellan, vilket fick gå först. På tisdagen fick jag lämna återbud till diabetessköterskan Maria.

Den inställda cellgiftbehandlingen jag skulle fått på fredagen, skulle jag i stället få på tisdagsförmiddagen.Jag brukar välja att få cellgiftinjektionen liggande på en säng, många väljer att få den sittande. Det är så himla smidigt att få den genom den inopererade dosan jag har på bröstet. Det hela tar lite mer än en halvtimme. I tisdags skulle vi tala med läkaren i nästan en och en halv timme före behandling. Hon gjorde en mycket noggrann undersökning av mig, Hon kollade mina fötter, hjärta, sår på örat, lungfunktion. Inga större skavanker upptäcktes, så jag fick min behandling.Efter behandlingen var vi ganska trötta, så vi åkte hem, åt lite grann, samt lade oss att vila ett par timmar.

Onsdagen började som en mycket bra dag. Jag trodde jag hade försovit mig, men klockan var bara åtta.

Jag har inte varit så bra och haft så mycket energi sedan jag blev sjuk. För första gången sedan behandlingarna började åt jag en riktig frukost och tyckte det var gott. Efter lunch kom en Rebeckasyster till Ann Britt och hälsade på. Det blev en riktigt trevlig eftermiddag.

Natten gick bra, jag lyckades faktiskt äta en liten men god middag på kvällen.På kvällen kom ena mamman och bjöd oss till ukrainsk grillfest på fredag kväll. Hela klanen Brennander är bjudna. De skall ju lämna oss nästa vecka.

Den ena skall köra till polska gränsen, där skall hon hämta sina föräldrar, som har lyckats fly. Sedan skall de tillbaka till Sverige. Den andra skall till Tyskland, där hennes syster har lyckats ordna en lägenhet. Äldste sonen åker eventuellt till USA för att börja på ett militärt gymnasium. Nu blev avskedsfesten en vecka tidigare än det var tänkt. Deras fest skall inte bli förrän på måndag kväll, så där var jag tidigt ute.     

Jag ber till Gud att det kommer att gå bra för dem och deras män,

Dagen efter kommer Patryk och Josef från Polen för att börja hantverka. Patryk har ju nu fått sitt F-skattebevis och kan börja fakturera både med ROT och RUT.  Sedan tidigare har han flera stora jobb som väntar på att bli gjorda.Det nybyggda kulturhuset, har mängder med möjligheter, som nu skall börja utnyttjas. Själv avgick jag i torsdags.

Efter alla dessa år känns det glädjande att få avgå med titeln Hedersledamot i bagaget och med rätt att deltaga vid styrelsens möten, dock utan beslutanderätt.

Söndagen blev till vår herres ära, först tv gudstjänst, sedan högmässa med Martin i Mistelås.

Efter högmässan serverades en underbar brocollisoppa i församlingshemmet, tilltugg i form av olika sorters bröd.  Solen sken och värmde oss alla, Jag vill förtydliga en sak, Jag har förstått att vissa av mina vänner tror att jag fått levercancer, Så illa är det gudskelov inte. Från min bröstcancer har det spridit sig metastaser, en del av dessa har satt sig i levern, en del i ryggmärgen och några i bäckenet.

Lyckligtvis är dessa metastaser behandlingsbara, och jag ber till Gud att läkarna skall lyckas. Hemma blev det tv kväll som vanligt.På måndag i nästa vecka skall jag magnet-röntgas igen i Ljungby. Veckan därpå skall jag träffa doktor Ulrik Narbe för att tala om utvecklingen.

Själv har jag uppfattningen att jag har förbättrats. Jag har bättre rörlighet och mindre smärta vid rörelser. Balanssinnet är fortfarande lika dåligt. Jag går runt och håller mig i väggarna som en Zombi . Hoppas även detta rättar till sig.

På torsdag lämnar våra flyktingar gäststugan för vidare äventyr. Vi kommer att sakna dem. I morgon kväll måndag skall de bjuda på avskedsmiddag för hela klanen Brennander. Det skall bli ukrainsk mat grillad på min grill spännande. Någon gång efter den 20/5 kommer Patryk och Josef och med dem sommaren, Jag tror att de är mer än fullbokade dessa fantastiska hantverkare.Jag tänker berätta en sannhistoria från min Polentid idag.

Vi var erbjudna att bli generalagenter för Volvo lastvagnar och bussar i Polen. Hela Polen utom en stad som ett holländskt åkeri hade kontrakt på. Holländarna passerade den här staden med flera bilar om dagen. Det passade dem perfekt att kunna göra godkända service till ett mycket lägre pris än hemma De hade dessutom Volvokunder från hela landet för att göra sina verkstadsbesök där.

Holländaren var inte intresserad att bli generalimportör, han ville bara fortsatt få göra som han gjorde.

Vi var desto mera intresserade. Vi hade all kunskap som behövdes, men saknade det viktigaste, nämligen kapital. Vi fick kontakt med en trevlig man, han hade en oerhört stor mustasch som envisades med att gno in i mitt ansikte när vi träffades och skulle mun pussas som var tradition i Polen på den tiden. Han hade en underskön fru, som jag dock inte fick mun pussa, Denne man hade en kompis som kunde det mesta och hade ett behagligt sätt. Hans nästan lika vackra fru var läkare.

Vi träffade våra tänkta finansiärer. Hur våra vänner hade lyckats hitta dessa har jag fortfarande ingen aning om. Den ene var kanske Warszawas mest kände och mest förmögne advokat. Den andre vet jag inte så mycket om. Han var ung, hade ett utseende som en Hollywoodstjärna och körde runt i den dyraste BMW du kunde köpa.

Vi kom överens om det mesta. Han med BMW: n åkte till Ryssland för att hämta det kapital vi skulle investera i företaget.

Ann Britt och jag var bjudna till advokaten en kväll på middag. När vi blev mottaga av vakt med två stora svarta hundar och var på våg upp till deras stora hus, viskade hustrun till mig: Kent, det är nog inte de här vi har skänkt byxor till i Polen.

Det blev en mycket trevlig afton. Dagen efter inte lika trevlig. Volvo hade förstått att vi hamnat i klorna p den ryska maffian, och att vi omedelbart skulle avbryta alla kontakter med dessa.

En delägare satt i husarrest i Ryssland som jag vet i alla fall tre månader.

Mannen med munpussarna, som var på vår sida hade en bra Volvo och en fin villa. Hans vackra hustru hade lånat pengar av maffiagubbarna, sedan hade hon öppnat en exklusiv damboutik i centrala Warszawa

Nu krävde maffian pengarna tillbaka omedelbart. Munpussaren hade samlat på sig femtioen fina antika hästdroskor. En hade varit ägd av Ryske Tsaren. Samlingen var värd en förmögenhet. Nu krävde maffian att de skulle få den. Först blev de nekade, men när någon på natten sprängde munpussarens bil på gatan utanför hans hus, gav han upp. Bilen borta, huset skadat, bilen borta och inga fönster hela i de sex närmaste villorna.

Jag fann för bäst att resa hem till Sverige några veckor till dess att det lugnat ner sig.

Detta var min första kontakt med maffian, men det skulle komma flera. Fortsättning följer………………” //Kent