Du som känner mig vet att det är lite för mycket att hantera på det privata planet just nu men oftast lyckas jag hålla ihop det. Men emellanåt kommer det dagar som jag faller igenom. Då är det skönt att få känna sig liten, otillräcklig och låta sig bli omhändertagen.
Jag hade lovat Mr X en brakmiddag och att jag skulle ta hand om honom, eftersom även han har det skittufft, på liknande sätt som mig. Men när det väl var dags för dejt hade jag faktiskt inga krafter kvar att ta hand om någon mer än mig själv.
Det senaste året har jag, tillsammans med min KBT terapeut, jobbat stenhårt på att jag bl a ska kunna släppa taget, våga vara svag och ta emot hjälp. Men ack så svårt det är.
Så när jag var nära att ställa in dejten, eftersom jag helt enkelt inte orkade fixa, var det inte helt enkelt att tacka ja när han erbjöd sig att ta över rodret, med orden “Jag fixar allt, Du tar det lugnt. Gillar du oxfilé?”.
Eftersom jag älskar oxfilé, har lyssnat på terapeuten och hade en hummer på lut i kylen svarade jag “okej då, vi kör, men jag lär inte vara till mycket hjälp”.
Ett par timmar senare dök han upp med en välfylld ICA kasse i ena handen, en present och den största bukett med liljor jag någonsin fått, i den andra handen… Glömde jag säga att jag älskar presenter och liljor också?
Medan jag satt i uterummet och reflekterade över livet och situationen som råder fixade Mr X till en fantastisk festmåltid som med hummern blev en supergod variant av surf´n turf.
Mätt och belåten somnade jag ovaggad för att vakna till doften av nystekt bacon med äggröra och nybakta frallor.
Summa summarum: Terapeuten har rätt. Det är inte så dumt att ibland kunna visa sig svag och ta emot hjälp från andra… //Å
Helt rätt.
Du måste våga det.
Kram L
Jobbar på det….
Kram Å
Så fint! Och när du gör detta så får någon annan glädjen att ta hand om dig och få vara stark. Så det blir en dubbel gåva!
Kram P
Ja det är ju faktiskt sant. Kram Å