Eftersom jag befinner mig på GastroNord mässan i Älvsjö hann jag varken lägga ut eller redigera min fantastiska fars cancerbrev igår. Men bättre oredigerat och sent än aldrig. Här kommer det nu. Kram Å Cancerbrev 22/11

“Hej och välkomna till en vecka med stora möjligheter.

I måndags började veckan lugnt, sovmorgon, frukost och Smålandsposten. Lagom till lunch anlände svåger och hustruns syster. De var fulladdade med både lunch och middag  Det är förunderligt att den av våra ukrainska gäster, som arbetar som engelsklärare på universitet i Kiev, kan sitta här och hålla sina lektioner på internet. Samma sak med barnen, de går i skolan på internet från Ukraina. På tisdagen fick vi flera besök inbokade till nästa dag. Jag missade en provtagning. Men när onkologläkaren ringde på onsdagen, fick jag erkänna att så var fallet. Vi bestämde att nästa veckas prov räcker.

På onsdagen överraskade vännen Kjellin med att besöka mig. Han är världsberömd språklärare, har föreläst på de flesta stora universitetet runt världen. En dag när vi hade startat Medena i Polen med kurscenter i Warszawa, kom Olle Kjellin och frågade om vi kanske behövde hjälp i Polen. Jag berättade detta för min kollega Adam. Han ryckte på axlarna och muttrade: det är så många som vill hjälpa till. Efter en timme ringde Adam. Vet du vem som bor i ditt lilla Lidnäs frågade han, ja det vet jag sade jag. Adam hade pratat med vår rektor, en kvinna som han var gift med, och berättat om Olle Kjellin. Hon hade blivit förvånad, alla tre våra svenska språklärare hade varit på kurs hos Olle. Denna gång behövde vi inte hans tjänster, men vi kan vara stolta vi har en sådan rese i vårt samhälle. På onsdagen kom först en sjuksköterska med rötter i Lidnäs. Hon tog hand om våra mediciner, både mina och Ann Britts. Hon sorterade upp dem och skall fixa och ladda dem efter detta. Det skall bli så skönt. Samtidigt kom en sköterska från vuxenpsykiatrin och intervjuade hustrun tillsammans med Åza, Hon var ganska övertygad att hustrun var deprimerad på grund av min sjukdom. Hustrun får nu mediciner mot detta som vi hoppas hjälper. Själv tycker jag nog att jag känner en liten förbättring.

Lördagen provades de nya medicinerna, vi gjorde en liten shoppingrunda och på kvällen hämtade vi vännerna Birgitta och Börje för att åka och lyssna på AnnaKarin Ranelf konsert på Palladium i Växjö. Greatings from Wien, hette konserten. Jag låg och sjöng på sångerna ända tills jag somnade. Vi satt uppe ganska när vi kom hem och tittade på ” Skramla för Ukraina” Ett underbart program, som värmde hjärtat.

Söndag morgon var som vanligt kall men solig. Stort krångel med induktionsspisen under dagen. Det skulle ha varit grillfest i Växjö för alla våra Ukraina flyktingar och volontärer klockan två i Växjö. Tiden ändrades till fyra på grund av att det blev gratis ponnyridning för Ukraina barnen från länet i Gemla. Åza, Sofia och Fredrik fick ta hand om detta. Hustrun och jag valde predikan av biskop Fredrik Modèus i Moheda kyrka, Jag lovade berätta om lite mera av äventyren när vi startade färjelinjen åt Stena Line. 

Vi hade fått färjan Lion Queen på plats, vi hade anställt besättning, hittat och anställt förste kapten från en lyxkryssare i Singapore, klargjort fartyget och nu var det bara att starta. Fartyget var fullt med både bilar och gäster. Det var en morgonavgång. På bryggan stod jag och min kollega Adam Ringer, Stenas utvecklingsdirektör Bo Severed samt ett antal  VIP personer. Den ende som saknades var vår förste kapten. Olgierd Romanowski Det hade gått mer än femton minuter, Vi tittade nervöst på varandra, hade Maffian kidnappat honom? Plötsligt får vi se en man klädd i jeansjacka och sportkeps med hög hastighet komma springande på kajen, det var kaptenen. Efter några minuter stod han på bryggan, klädd i sin kaptens uniform och sakta gled vi ut.

Det visade sig att det var hamnmyndigheten som skulle skriva under ett papper för att vi skulle kunna avgå. Eftersom de polska myndigheterna var sura för att det inte var deras eget stora rederi Polferries som hade fått linjen skulle de också jäklas.

Under överfarten åt vi tillsammans med alla dessa VIP en överdådig middag, komponerad av fartygets chefskock.

Vi började planeringen av linjeöppningen och vilka som vi skulle bjuda in.

Även den dagen kom, fartyget var fullbelagt. Ändå kom passagerare som försökte komma med. Det kom en skojare som utgav sig för att vara missionär i Ukraina. Han kom i en Mercedes med Ukrainas flaggor på framflyglarna. Han begärde gratis lyx hytt och fri mat. Han hade blivit lovad detta av mr. Stena personligen påstod han.

Som tur var kände Stenas chef för hotell och mat honom sedan tidigare. Han skällde ut honom efter noter Vi seglade ut utan vidare äventyr. En konfirmandresa från Västergötland ställde sina hytter till förfogande. De hämtade sina sovsäckar i sin buss. De sov på golvet i discoteket, det skulle ändå inte användas denna resa. Själv fick jag släppa till min hytt. Jag sov hos förste styrman på hans tvåbädds soffa med benen och huvudet utanför. Ann Britt sov hos en kvinna som pendlade mellan Stenas 32 olika fartyg. Hennes uppdrag var att hålla kvaliteten uppe i kök och matsalar. Hon var en riktig tuffing, men mer om detta nästa vecka.

Fortsättning följer………………” //Kent