Nu har jag precis landat hemma efter en alldeles, alldeles UNDERBAR helg tillsammans med fantastiska kvinnor på Skalkariket! Vi har tränat, yogat, promenerat, ätit, druckit och inspirerats. Och trots att jag är helt slut i både kroppen och knoppen mår jag så bra! Däremot får jag erkänna att det känns lite sorgligt att komma hem till ett tomt hus, och till skillnad från mina reskamrater, inte ha någon som väntar med en god middag och ett glas vin.
Men jag är såklart inte sämre än att jag både kan fixa till något att äta och hälla upp ett glas vin på egen hand. Men det hade varit mysigt om någon annan gjort det. Samtidigt försöker jag se det från den ljusa sidan och uppskatta ensamheten med mina fyrbenta, efter att ha socialiserat hela helgen.
Självklart kommer jag dela med mig av massor från helgen men ikväll blir det soffläge och de sista avsnitten av Downton Abbey, serien som jag sannolikt är en av de sista på jorden att ha upptäckt.
Så tillsvidare får du hålla tillgodo med bilder från i fredags, när Karin och Kjell dukade upp till en liten mottagningsmiddag för oss som som ville vara på plats tidigt lördag morgon.
Inget kalas utan kras. Döm om min förvåning när BOTTEN lossnade på rödvinsflaskan jag skulle servera gästerna! Det blev en storartad explosion och jag var ytterst tacksam över att jag valt svarta skor och byxor den kvällen.
Dessutom spelar lite rödvin på brallan och i skorna ingen roll om hundra år, särskilt inte när man tröstas av en björnkram som denna. Jag borde kanske tagit honom med mig hem? Är dock tveksam till Björns färdigheter i köket. Fortsättning följer… //Å
Grattis till mig
Då kan jag titulera mig 54 plus, vilket helt ärligt känns sisådär. Särskilt när jag studerade det orangea kuvertet och konstaterade att det bara är ca 13 år kvar till pensionen och att jag därmed inte längre ens är medelålders. Skrämmande! Men så länge jag är...
Åhhhhh vad god maten ser ut recept tack ha en härlig vecka mvh Eva
Jag ska kolla med yogafröken!