Så var det dags igen, för ännu en förbluffande berättelse från min fantastiska far. Håll tillgodo med allt ifrån Skagen till testiklar och magsjuka. Kram Å“Välkomna till en ny härlig vecka!
Under helgen har hustrun och jag varit i Skagen. Vi har varit där flera gånger tidigare. Att se de båda haven Kattegatt och Skagerack kolliderar med varandra utanför det som kallas Grenen, med en kaskad av vatten högt upp i luften, är mäktigt.Att gå på museum, och se de berömda Skagenmålarnas verk är också oförglömligt. Några av dessas hus kan man även besöka, Kröyers hus, Michael och Anna Anckers hus, Drachmans hus samt Brönderums hotell, platsen där Skagenmålarna umgicks.

Jag har varit där några gånger, men tröttnar inte på att besöka denna underbara plats. Denna gång bodde vi på Strandly Hotellet. Man förstår att de har haft en svår tid. Hotellet har ju mest turister och badgäster, dessa har ju varit borta i nästan ett och ett halvt år. Vi åt två middagar på Bodilles Kro, den ligger strax intill hotellet, och har samma ägare. Skagen museum har fått en rejäl tillbyggnad, sedan vi var där sist. Museet har idag över 1900 tavlor och skulpturer. Mitt i museet ligger Brönderums spisesal. Matsalen där samlingen av konstnärer, inte bara från Danmark, utan från hela Europa samlades, åt drack och umgicks.

När Brönderums hotell renoverades, flyttades hela den gamla salen, och byggdes upp inne i museet. Runt väggarna uppe i taket sitter porträtt av alla de konstnärer, som vistades i Skagen och på Brönderums hotell. Några av dem var ledande, de hade till och med egna villor i Skagen. Det som gjorde att så många konstnärer samlades i Skagen, från mitten av artonhundratalet fram till början av nittonhundratalet, var att ljuset i Skagen var fantastiskt. Naturligvis lockade även konstnärslivet med ständiga fester. Några av de mest berömda är Holger Drachman, Michael och Anna Ancher, Marie och P.S. Kröyer samt Laurits Tuxen. Holger Drachman var både konstnär och författare, han gav ut femtio böcker, och målade mängder med tavlor. Drachman reste mycket, spenderade tid i Sverige och i Amerika. I Sverige blev han kompis med den svenske kungen Oscar den andre. I hans hus står en glasservis med kungens ingraverade emblem på glasen. Det var en födelsedagspresent på Drachmans 60 årsdag. Drachman hade sex barn med tre kvinnor, varav han bara var gift med två.Nästa hus vi besökte, var Michael och Anna Anchers. Huset är jättestort och på sin tid mycket modernt. Anna var ett av sex barn på Brönderums hotell. Hon var det enda som gifte sig. Michael var konstmålare, så var även Anna. Anna förde antagligen med sig en stor summa pengar vid giftermålet. Brönderums var ju mycket förmögna. De flesta målarna bodde på Brönderums hotell. De betalade för sig, med konstverk berättas det. Det var ett mycket slutet sällskap.

Det berättas att Skagen skulle få en ny borgmästare och att borgmästarfrun skulle bo på Brönderums, medan borgmästarbostaden gjordes iordning. På kvällen fick hon se, att stora salen var dukad till fest. Hon blev glad, och tänkte deltaga i festen. Hon blev avvisad och fick äta sin middag på sitt rum den kvällen. Längre fram i tiden, ingick både hon och borgmästaren i Skagenmålarnas festgäng.Det finns ett par tavlor som griper mig särskilt, den ena är den drunknade fiskaren av Michael Ancker. Man har lagt upp den drunknade mannen på köksbordet i hans hem. Han är klädd i en gul regnrock, den gör att han vita ansikte ser ännu vitare ut. Hans änka knyter sin hand om hans i sorgen, barnen står bakom med uppspärrade ögon. Runt i hela rummet står hans fiskare kamrater klädda i sina arbetskläder. I en hörna av tavlan står en tom stol, för att symbolisera att fiskaren finns ej mer.
En annan tavla som fascinerar mig är Hans aften. Detta är midsommarafton i Danmark. Hela konstnärskolonin är församlad på stranden, där man tänt ett bål. Även lokalbefolkningen finns runt elden. En tredje tavla som sitter i mitt huvud, är Hipp hipp hurra. Konstnärsfest på Skagen, målad av P. S Kröyer. Den utstrålar glädje och fest.

Så var det dags för hemfärd. Söndagsgudstjänst på svenska sjömanskyrkan i Skagen. Världen är liten, där träffade vi två andra par, som hustrun kände. De var också från Alvesta kommun.Båtfärden gick bra, räksmörgåsarna smakade förträffligt, på rätt tid angjorde vi terminalen i Göteborg. Att hitta till terminalen, gick ganska bra, men tog väldig tid, på grund av fredagstrafiken. Att hitta ut ur staden var desto värre. Min GPS var inte programmerad för de hundratals omläggningarna och avstängda gatorna. Inget i Göteborg är sig likt, sedan den tiden jag arbetade med Volvo, då kände jag staden ganska väl.

Efter att ha sicksackat genom Göteborg under ganska lång tid, hittade jag utfarten mot Borås, utan hjälp av GPS, och kunde dra en suck av lättnad. Att Stena terminalen är felplacerad, är min fulla övertygelse. Dessutom skulle ju seglingstiden kunna kortas betydligt, om den flyttades ut ur innerstan.Hur som hels var vi hemma söndag kväll klockan nio. Jag kan verkligen rekommendera en weekend i Skagen.

Nog om detta. I Tyskland säger man: Wenn jemand eine reise tut,hat er etwas zu erzählen. Om någon gör en resa, har han något att berätta.Nu skall jag berätta om en annan resa, nämligen hemfärden med Volvo från Afrika. Sista kvällen åkte vi med våra tre bussar rakt ut i öknen. Så småningom kom vi till ett stort beduinläger. Där blev vi utplacerade bland familjerna, sex Volvokillar i varje tält. När vi hade hälsat på vår familj, fick vi gå ut och titta på ryttartävlingar, dessa hölls på en bana i närheten. Man tävlade i snabbhet. Både hästar och kameler användes. Det var mycket avancerad ridning, som vi inte förstod mycket av.Härefter begav vi oss till tälten igen. Nu serverades det helstekt får. Man bar in ett får på en stång i varje tält. Husfar sträckte in handen, för att slita loss baggens båda testiklar. En placerades på min tallrik, men det kom även ett helt fat med stekta baggataskor, som de kallades i Sverige i gamla tider. Jag åt upp min, men jag var inte imponerad av smaken.

Efter detta fick vi ta våra tallrikar, för att gå ut på en öppen plats mitt i byn. Där stod det ett enormt bord, uppdukat med bara kalla rätter. Det var många främmande rätter, typ kokta koklövar och mycket inälvor. Alla var ju mycket hungriga vid det här laget, alla hade ju heller inte smakat på sina baggataskor.En del av rätterna smakade riktigt gott. Tillsammans med obegränsat med vin gick det mesta att äta. Dagen efter skulle vi flyga hem, och jag säger som Evert Taube i sin visa: möte i monsunen, men den resan var värst utav alla, det är sant. Visserligen gick vi inte in i en cyklon, men det kallskurna och alla flugorna som svärmade på det, gjorde att 150 Volvosäljare hade blivit rejält magsjuka. I stort sett alla utom jag. Jag hade ju ett löfte från tropikinstitutet, att om jag någon mera gång skulle komma till Marocko, trodde de att jag var immun mot Marockos bakterier. Flygplanet hade bara fyra toaletter. Stanken som spreds i planet från alla de som inte hann in på toaletterna, var outhärdlig. Alla gångar var fulla med toalett köande personer. Med jämna mellanrum lämnade någon kön, det går ju inte att hålla det man inte har i händerna. På väg hem från Landvetter fick jag stanna varannan kilometer, så mina kollegor kunde springa in i skogen. En toalettpappersrulle snodde vi på flygplatsen, för att ta med oss hem. En av mina kollegor sade när vi kom hem: om tio år kommer det att växa svarta kokospalmer hela vägen till Växjö. Han och de båda andra hade ju ätit stor mängd svart kolpulver för att bota magen.

Nästa vecka far vi till ett annat land på konferensresa.        

Fortsättning följer…………………………………………”   //Kent