Hoppsan, jag insåg just att jag missat lägga ut veckans alster från min fantastiska far!

Denna gången blandar han födelsedagsfirande med kyrklighet, brännvin och husdrömmar. Kram Å “Hej och välkomna till en ny härlig dag!

Veckan som har gått, har bjudit på rejäla regnskurar, och en lite mera behaglig temperatur. Det var nog välbehövligt för grönskan, att få lite vatten. I torsdags kväll var vi på en underbar konsert i Slätthögs kyrka. Det var en orgelkonsert med fyra händer och fyra fötter, spelad av organist Linda Malm och stiftsmusiker Åsa Johnsson. Den unika kyrkorgeln i Slätthög har en spännande historia.

Den byggdes mellan 1794 och 1779 i Växjö Domkyrka, av orgelbyggarna Lars Wahlberg och Olof Schwan. 1887 byggde domkyrkan ny orgel, den gamla köptes av Slätthögs församling. Den fraktades från Växjö till Slätthög med nitton hästdragna slädar. Där byggde man upp den i kyrkan. Kyrkan är en så kallad Tegnérlada av kolossalformat. 2012 renoverades orgeln, en renovering som kostade flera miljoner, staten betalade en stor del av kostnaden. Renoveringen tog fem år. Växjö domkyrka har försökt köpa tillbaka orgeln. Slätthög vägrade släppa den, domkyrkoförsamlingen fick ge sig.

Vi var ganska många i den stora kyrkan, som njöt av den fantastiska orgeln, samt den välspelade och vackra musiken. 

Efter konserten följde ett par av våra nära vänner, med hem till oss, där vi åt av min hemgravade lax. Jag använder lite gin till gravningen, det ger enbärssmak på laxen. I övrigt är det bara ett kilo lax, två teskedar krossade vitpepparkorn, 4 matskedar salt, fem matskedar socker samt mycket finhackad dill. Lägg köttsidorna mot varandra med allt emellan sig. Lägg dem i en plastpåse, töm i ca 5 cl gin. Förslut och låt dra i två dygn i kylskåp. Vänd några gånger under tiden.

Apropå Slätthög, så kommer min släkt på min mors sida därifrån sedan urminnes tider. Helt överraskande blev det, när jag och hustrun fick varsin släktforskning, av barnen som födelsedagspresent.

Hustrun, som jag hittade i Jönköping, hon kommer ursprungligen från Tranås, och innan dess från Östergötland. Hon hade aldrig varit i Slätthög. Nu visade det sig att hon hade sina rötter i Slätthög. Hennes förfader var kyrkoherde i Slätthög. Han var född 1530. Han var med på Uppsala möte 1593, ett möte där trehundra präster, stadfäste och konsoliderade vår Lutherska kyrka. En av dem som undertecknade protokollet den 20 mars 1593 var min hustrus anfader. Hans namn var Petrus Benedicti, hans namn är näst längst ner på prästlängdstavlan som hänger i Slätthögs kyrka.

Benedicti var ju en hyvens präst, som min hustru kan vara stolt över. Men säg den släkt som inte har sina fläckar, hade jag vetat vilka svarta gener, det fanns från hustruns avlägsna förfäder, kanske jag inte vågat fria. Kyrkoherde Benedicti hade en son, han hette Petri Slethoegius Gahm. Han blev också präst. I Kulltorp där han var präst, fanns en tjuv som hette Hägge Ingemarsson. Han stal saker, sedan sade han, att han var synsk, och mot betalning, kunde han tala om, var de stulna sakerna fanns. Han blev naturligtvis genomskådad, prästen tillhöll honom att sluta med sin hantering, och berättade att det han gjorde, var stor synd. Hägge slutade inte stjäla, på ett kalas träffades de båda, det hela utmynnade i handgemäng, i detta slog prästen Hägge, med en bakkavel i huvudet, så han dog. Det blev rättegång, prästen blev frikänd, detta eftersom det ansågs, att det han hade gjort, var en god gärning. Detta skedde år 1605.

Sådana gener ligger i min hustru, dock har jag aldrig märkt av dem.  

Nu skall jag berätta lite mera om vår husrenovering. Vi tyckte vårt hus var i minsta laget. Vi hade gjort om det stora uthuset, tidigare hade det varit grisstia, hönshus samt en stor förrådslada. Byggnaden låg i en brant slänt. På delen som vette mot stora huset fanns bara en våning. Där isolerade vi, vi byggde ett kallförråd, ett varmförråd samt garage för två bilar.

Nästa våning innehöll vedbod och det som varit grisens hem. Det byggdes om till gäststuga. Den nedersta våningen byggdes om till bastu, duschrum och toalett.

Det stora huset hade vi mycket tankearbete med. Till slut stod det klart att vi skulle bygga till vardagsrummet. Vi hade precis sålt åkeriet. Dessa pengar placerades i tillbygget. Vi hade tur, en förman på en stor byggfirma, hade tröttnat på att hela tiden åka runt, och fixa reklamationer, där andra hade gjort fel. Han startade egen firma. Vi blev hans första projekt. Han var mycket tveksam till att ta jobbet, eftersom han var ensam, i firman, och tänkte så förbli. Han tyckte det var för stort för en man. Han tog jobbet, otroligt snabbt, skickligt och noggrant byggde han åt oss.

Vi började med att gjuta bottenplattan, i den gjöt vi in golvvärme, rören kom från pannan. En del av nybygget blev uterum med skjutbara väggar. De gamla fönstren, som också var isolerglas, de hade använts i gamla vardagsrummet, mot altanen som låg utanför. Även dörren till altanen kom nu till nytta, den står mellan nya vardagsrummet och uterummet.

Helt plötsligt hade vi ett jättestort vardagsrum, till golvet hade vi köpt Italiensk marmor, det var ett varmt golv på vintern, eftersom där var golvvärme. På sommaren är det svalt och skönt.

Ovanpå detta tillbygge blev en stor altan, tio gånger sex meter. Till altanen ledde två dörrar, från två av sovrummen på övervåningen, samt en utvändig trappa. Tanken var att kunna använda altanen som utrymningsväg, i händelse av eldsvåda.

I tjugofem års tid visste vi inte vad vi skulle ha altanen till. På andra sidan huset, över tillbygget som vi gjorde med köket, fanns ytterligare en stor altan, den användes att hänga tvätt till tork på.

En dag kom vi på, vi bygger ett växthus på den stora altanen. Sagt och gjort, vi köpte ett växthus. I detta odlar vi tomater, jordgubbar, grönsaker, blommor och annat trevligt. Jag brukar skoja med hustrun, hon blir lika arg varje gång, jag säger, att jag skall en gång, börja gömma mitt brännvin bland växterna, det är bara fyra meter från sängen till växthuset. Det blir nog inget av det, det får förbliva en liten dröm.

I går fyllde jag år. Jag har väldigt länge varit 65+, nu får jag nog börja säga 70+. 

Nästa vecka skall jag berätta några historier från mitt arbete som lastbilförsäljare och researrangör för åkarna. Fortsättning följer………………” //Kent