Vart skulle du åka om du måste lämna landet, inom fyra timmar, med 25 miljoner på fickan och aldrig återvända? Samt vem och vad tar du med dig?

Personligen skulle jag nog bege mig till Solkusten och om inte Tim skulle följa med (vilket är högst sannolikt) så hade jag nog tagit med mig pappa, som i sin tur (förhoppningsvis) hade tagit med sig mamma. Det jag hade tagit med mig är såklart Råttan och Lillis. Resten hade jag lämnat till bättre behövande.

Varsågod, veckans gästinlägg från min fantastiska far. //Å“Ingen större förändring i hälsoläget, jag cyklar trettio minuter varje dag, tar en liten whiskey på fredag och på lördag kväll. Min sångröst lyser fortfarande med sin frånvaro.
.
Idag skall jag berätta lite hur vi arbetade på Ena Ltd. Vi fick ett avtal med Almi, vi skulle göra marknadsåtgärder åt tjugofem  företag i Kronobergs län. Vår kontaktman på Almi hette Gunnar Linderholm, vi kallade honom Boje. Boje letade upp lämpliga företag, som jag sedan besökte och berättade om Polen, lärde mig deras produkter, samlade in broschyrer och tog med mig provexemplar om det var möjligt. Med kunskap om mer än femhundra produkter, tror jag mig vara tämligen unik.Dessa kunskaper och prover tog jag med mig till Polen. Där försökte jag få våra anställda, att förstå vad det svenska företaget önskade. Därefter började dessa, de var kvinnor allesammans, att leta efter polska samarbetspartners. När det var som mest hade vi sex, motsvarande svenska civilekonomer, som arbetade med detta. Att det bara var kvinnor, berodde på att vi hade uppfattningen, att polska män var mera opålitliga.’När vi anställde någon ny, hade jag en frågestund med den sökande. Det var ju inte bara marknadsundersökare, det var även personer som skulle bli säljare, eller på annat sätt jobba med det svenska företaget, ofta unga män.

Jag ställde följande frågor: du får i dag ett samtal från Polens president, han säger att han idag har beslutat, att du måste lämna Polen. Du måste vara ur landet inom fyra timmar, och du kan aldrig mera återvända. Eftersom han tycker synd om dig får du 2,5 miljon US dollar med dig. Nu undrar jag, vad tar du med dig? Vem tar du med dig? Och vart åker du?Jag fick de mest fantastiska svar, någon sade, jag åker till något av de stora industriländerna, jag tar med hustru och barn. I övrigt bara våra pass och kanske några foton.

En annan svarade, jag köper en lustjakt och med den reser jag världen runt och spelar på de stora kasinona. När jag frågade vem han skulle ta med sig, om det var familjen eller? Svaret blev nej, med alla dessa pengar, kan jag skaffa en ny älskarinna i varje hamn.En annan uppgav att han skulle bege sig till Ryssland. Min tanke var, han ser nog goda möjligheter till bra affärer, i det nyvaknade landet. Men när han fortsatte, att det är det enda land, som fortfarande hade lite kommunism över sig och att han saknade kommunismen, försvann hans chanser till arbete hos oss.

Några skulle ta med hela sina möblemang och andra oväsentligheter när de var ägare till 2,5 miljoner dollar. Flera uttryckte att de absolut inte tänkte lämna Polen, det kvittade hur mycket pengar de gick miste om.Dessa frågor i det då nya Polen avslöjade hur den tillfrågade tänkte. Var han kreativ? Såg han möjligheter? Hade han mod? Gick det att lita på och ha förtroende för personen. Det skulle inte gå, att få samma effekt av dessa frågor i Sverige, inte heller i dagens Polen.

Efterhand hade vi betat av Kronoberg med gott resultat. Andra län och företagarföreningar från hela Sverige började be oss hjälpa dem.

Det blev för tungt för mig, att jobba både med Polen och Sverige. Trots att min kollega Adam Ringer gjorde mycket av arbetet i Polen.Efter ett tag blev det ohållbart. Boje slutade på Almi, och köpte in sig i vårt företag. Nu öppnade vi ett kontor i centrum av Växjö som han fick arbeta från. Snart hade vi kunder från Dalarna i norr till Ystad i söder, och verksamheten bara växte. Själv åkte jag runt och höll föredrag om Polen och oss i halva Sverige.

I stort sett varje vecka var jag i Polen. Jag ser med tacksamhet, att jag lärde mig mycket om mer än femhundra företag och deras produkter under denna tid. Oerhört intressant och spännande.

Väldigt ofta hade vi besök, det var olika organisationer på vårt kontor i Gdynia, och senare i Gdansk.Jag lovade att berätta om flera av kavaljererna på Sjömanskyrkan. Idag skall jag berätta om en dansk dam, vi kan kalla henne Kirsten. Det var en mycket parant och vacker kvinna. Hon hyrde en liten lägenhet uppe under takåsarna på kyrkan.

Hon titulerade sig direktör, men ingen visste vad hon var direktör för. Hon syntes dock inte sakna pengar. Varje kväll till nyhetsdags, på den svenska tv:n som fanns på kyrkan, kom Kirsten för att se vad som skett i världen. Ryktet berättade att hon blev kär, i en svensk präst som besökt kyrkan, och att kärleken blev besvarad. Ryktet säger att hon är prästfru någonstans i Sverige.

En dag kom en norrman på genomresa. Han hade varit i Tyskland, där hade han tävlat med sina brevduvor. I Norge var han sambo med en kvinna, som var ägare till en stor hästgård.

På en nattklubb blev han bekant med en ung vacker flicka. Hon var bara hälften så gammal som han själv, men tycke uppstod. Norrmannen åkte hem för att avsluta sitt förhållande i Norge. Efter ett tag kom han tillbaka. Då hade han köpt en gammal brödbil, som han hade satt fönster på och möblerat. Där bodde han och den unga flickan. Ganska snart var hon gravid. Flickans föräldrar hade ett hus med tillhörande hönshus. Hönsen slaktades, huset byggdes om och till, och där bosatte sig det såta paret.Det senaste jag har hört avled norrmannen i någon sjukdom. Om barnet och änkan vet jag intet.

Nästa vecka skall jag berätta om samarbetet med ett svenskt kommunalråd och det finns fler kavaljerer att förtälja om. Fortsättning följer……………” //Kent