Varsågoda, här kommer rehabiliteringsbrev nummer 10 från min fantastiska far som bl a berättar hur han surt fått erfara när snålheten bedrar visheten. Och så självklart en historia från förr. //Å
“Ingen större förändring i hälsoläget. I fredags fick vi ett brev, det handlade om att tiden för vaccinering närmar sig. Jag förstår inte de människor som avstår vaccination. Det handlar ju mera om att utrota viruset, än om den egna hälsan. Om inte alla hjälper till, fortsätter ju viruset att spridas och härja vidare. Jacket som min lagvigda, klippte i mitt hår, men som hon skyllde mig för, håller på att växa igen.
Min husläkare rekommenderade mig, att köpa en blodtrycksmätare, att ha hemma. Jag gjorde det, så nu sitter jag varje dag och kollar blodtryck. Mätaren visar för det mesta ett övertryck på under hundra, och ett undertryck på under 70. Idag var det nittio genom sextiosex. Vilopulsen var 54, och tecknet för hjärtflimmer fanns där. Kanske dags att plocka bort någon av mina blodtryckssänkande mediciner.
Den låga pulsen beror inte på att jag är elitidrottsman, snarare tvärt om. Jag skyller att jag fryser om händerna, på att hjärtat inte pumpar fort nog.
Jag köpte billiga kinesiska vinterdäck till min bil. Detta eftersom mina dyra bra vinterdäck, befann sig på ett lager i Polen. Antingen har man monterat dessa nya i fel rörelseriktning, eller är de värdelösa. Jag tar mig knappt fram på slät väg om det ligger ett par centimeter snö, och ännu sämre att ta mig upp för backen till mitt hus.
Av en tillfällighet provade jag att baklänges ta mig upp. Döm om min förvåning, när bilen gick upp utan att slira något. Detta gjordes flera gånger. Fyrhjulsdrift och nyskottad väg, omöjligt att komma upp framlänges, men baklänges inga problem. Därför misstänker att de kan vara monterade på fel sätt.
Idag skall jag berätta om en stor uppfinnare, han fick dessvärre inga varken priser eller pengar för sin uppfinning.
Vi kan kalla honom Magnus. Han var en av kavaljererna på sjömanskyrkan. Han var inte på kyrkan varje dag, eftersom han hade ett patent, detta var han tvungen att dra in pengar till, så han kunde behålla det. Man får inte behålla ett patent i evighet. Varje år man behåller det, blir det dyrare och dyrare att ha det kvar, och efter tjugo år kan man inte längre betala för att ha det kvar.
Ett typexempel på detta var medicinen Losec. Vi var och besökte fabriken i Lund, tanken var att vi skulle hjälpa dem med att komma igång i Polen. Där berättade de, att kostnaden för att producera, förpacka och distribuera Losec var 2,97 kr per förpackning. På apoteket kostade samma förpackning över niohundra kronor. När man inte kunde behålla patentet längre, fanns det plötsligt mer än tio likadana mediciner på marknaden. Priset var bara några tior per förpackning. Läkemedelsföretaget berättade att hundratals forskare, hade gjort minst tjugofemtusen försök, innan de kom på Losec. Alla dessa skulle ju ha sin lön. Det var inte varje dag man hittade och kunde patentera ett bra läkemedel.
Magnus hade uppfunnit ett verktyg som gjorde att man kunde sätta ner exempelvis en container på ett mycket snett underlag. Detta verktyg hade han patenterat. Alla de stora krantillverkarna från hela världen ville köpa hans patent. Han var erbjuden ansenliga summor för det. Varje gång han var nära att sälja det, ångrade han sig, och behöll det.
För att kunna finansiera att behålla patentet, fick han arbeta hårt och fantasifullt. Han införskaffade en gammal Volvo 245, som hade varit begravningsbil i Sverige. Denna bil skar han av överdelen på. Taket lämnades kvar över förar och passagerarplatsen. Passagerarstolen plockades bort. På detta ekipage monterades dragkrok och en släpvagn införskaffades. Jag är tämligen övertygad, att fordonet inte var, vare sig besiktigat eller registrerat. När Magnus körde i Polen hade han svenska skyltar på bilen, och när han var i Sverige hade bilen polska skyltar.
Detta fordon åkte han regelbundet till Sverige med. I Sverige hade han troligtvis kontakt med någon eller några företag som tog hand om söndriga gamla kyl och frysar. Varje vända i Sverige återvände han med 16 trasiga kylar/frysar. Han hyrde en källarlokal, där hade han en anställd som hjälpte honom reparera och plocka delarna mellan de trasiga skåpen. När de fungerade igen sålde han dem med garanti. Det var stor efterfrågan på hans skåp.
Utrymmet där passagerarstolen hade stått, fyllde han med bilbatterier. Dessa lyckades han få på sjukhus, och andra ställen där man hade reservelverk. Dessa batterier byttes regelmässigt ut efter tre år. Under dessa tre år, hade de bara använts till att provstarta elverken en gång i månaden, resten av tiden stod de på underhållsladdning.
Batterierna sålde Magnus som nya, på en stor bilmarknad som hölls varje söndag, på ett stort fält ett par mil utanför Gdynia. På söndagarna samlades ibland över ettusen begagnade bilar och lastbilar. Ägaren satt i bilen, i hopp om att någon spekulant skulle dyka upp. Nästan alla besökare bar på en stor solrosblomma, som de plockade frön från och åt. Det samlades många som sålde biltillbehör och reservdelar, både nya och begagnade.
Här hade Magnus sin plats varje söndag, och han sålde både batterier och kylskåp.
Bilen Magnus hade var rödrostig hela bilen, och såg ju dessutom lustig ut. Magnus är den ende i världen jag vet, som har fått böta för att ha en ful bil. Polisen stoppade honom med hans svenskskyltade bil, de hittade inga fel på bilen, men bötfällde honom, för att hans bil var så uppseendeväckande ful, samt drog uppmärksamheten till sig, och var därmed en trafikfara. En dag kom Magnus körande med bilen nylackerad, dessutom var hela den lackad i motivlack. Riktigt vacker tyckte vi alla.
En annan uppfinning Magnus gjorde, var en bensinmotor som skulle förbruka endast 30 % bränsle, jämfört med en vanlig motor. När motorn var färdig, och den skulle provköras, försökte man starta den med hjälp av en stor borrmaskin, som drev runt motorn. När motorn hade ett bra varvtal, tillsatte Magnus bensin. Tyvärr fick bensinen motorn att explodera och en mindre brand uppstod Ingen blev skadad, men motorprojektet lades ner.
Magnus bodde inte på kyrkan, han hade en enkel liten lägenhet i centrum Gdynia. Magnus levde under ganska små omständigheter. Han var en ovanligt snäll och trevlig ungkarl. Lite tystlåten, snygg och proper. Varför Magnus hade hamnat i Polen vet jag inte, ej heller var Magnus finns idag.
Nästa vecka klarar vi av ytterligare någon av kavaljererna. Fortsättning följer………” //Kent










Men vet du om han sålde patentet? Herregud vad många historier du bär på.Trevligt att följa.
Så roligt att följa din Fars historier och rolig är han också.:) 🙂
Ja han har alltid en räv bakom örat. Kram