Tyvärr tror jag att många känner igen sig i det jag tänker dela med mig av ikväll. I alla fall den som någonsin varit singel.
💖
Om man som jag har förmånen att ha en familj som älskar traditioner är Julen helt underbar. Man samlas och njuter av att bara vara tillsammans (om än på lite annorlunda sätt just i år). Sedan kommer mellandagarna och det är då nyårsångesten slår till, i alla fall för mig när jag lever ensam.
💖
Jag är oftast tillfreds med min civilstatus men de år jag varit singel just i mellandagarna har jag alltid känt mig extra ensam när “alla andra” planerar för parmiddagar tillsammans med sina kärlekar.
Jag tror mycket det är grejen att skåla in det nya året tillsammans med någon jag tycker extra mycket om samt att se på framtiden med tillförsikt och att ha gemensamma drömmar att förverkliga jag saknar extra mycket just då.
💖
Inser såklart att det inte är mer synd om mig än någon annan men det som triggade igång mina känslor extra mycket var nog sms:et från en närstående. Och sannolikt överlever jag denna nyårsafton också. //Å
Grattis till mig
Då kan jag titulera mig 54 plus, vilket helt ärligt känns sisådär. Särskilt när jag studerade det orangea kuvertet och konstaterade att det bara är ca 13 år kvar till pensionen och att jag därmed inte längre ens är medelålders. Skrämmande! Men så länge jag är...
Ta med dig Inga-Lill till Borås så får vi bjuda henne och Frans på något mumsigt att äta 😉
Har man hund hittar man sällan på något pga. smällarna och med en liten valp är det extra viktigt att se till att han inte skräms allt för mycket av alla ljud så det blir nog en lugn kväll här hemma om jag inte bestämmer mig för att åka till Sälen med honom …
Hade jag så gärna gjort men Inga-Lill flyttar inte in förrän efter nyår. Jobbar på att övertala en vän att åka skidor också. Men än så länge inger napp. Oavsett så ses vi med våra tussar i början av nästa år hoppas jag. ❤
Fira med sonen vet ja (antar det är han du textat med) 🙂 Skämt å sido. Jag förstår dig absolut men själv tycker jag att både midsommar och nyår är så stressande och att “alla” letar cool fest eller parmiddag – det har inte ändrats sen man var tonåring eller hur. Jag kommer från en liten familj utan traditioner (och mkt dåliga minnen från jul och helger som barn) så julen, påsk osv har blivit att göra nya minnen när jag gifte mig. Vi bor inte i Sverige utan i USA och här har vi vänner men inte familj så vi är *alltid* själva på alla högtider. Själv-valt till viss del, ja, en icke desto mindre lite kymigt/ensamt ändå. Jag är gift och har 2 bio och 2 bonus-barn och även om vår relation är OK så är den inte underbar/rosenröd och det är inte så att vi sitter tillsammans och pussas och drömmer om vad vi ska göra tillsammans nästa år ha-ha. Det är mer att man ska få allt att gå ihop, inte bråka för mkt osv – du vet hur det är. Så det är lätt också att känna att “alla andra har det mkt bättre…” osv vid såna här högtider eller hur? Det som jag kan säga som är bra med USA är att här är så många olika traditioner och religioner och människor så det är alltid något öppet, alltid någon mer som inte heller firar osv. När vi var barn på landet i Sverige (där jag bodde) gjorde alla lika hela tiden och då kändes det mer när man inte gjorde som alla andra/hade liten familj/skilda föräldrar osv… I en mer internationell värld är det inte en lika stor grej och alla gör inte samma ändå, det tycker jag är jätteskönt.
Det ligger mycket i det du skriver. Det lätt att försköna parrelationer när man inte har den. Gott slut och Gott nytt.❤❤❤