Jag får ofta höra att det är härligt att se att jag är frisk. Oftast nickar jag instämmande och låter det passera, jag vet ju att det är av omtanke och välmening, men jag undrar varje gång hur man egentligen ser på utsidan att någon som varit sjuk på insidan är “frisk”?
Om man har brutit ett ben är det såklart inte så svårt men när det sjuka är osynligt är det ju betydligt svårare. Särskilt om man som jag ändå funkat ganska bra socialt större delen av min sjukdom.
Att läka en utmattad hjärna tar tid och det räcker inte med en kravlös sommar och att omge sig med härliga människor, klä sig snyggt, måla läpparna röda, dansa på stranden och uppleva spännande saker för att laga den. Men det har varit skönt att stänga av och låtsas att allt är som förr.
Men sommaren är slut, hösten har snart passerat och jag har slutat låtsas. Allting kommer inte bli som förr. Jag måste förhålla mig till den jag är nu, inte den jag var då och ge mig tid att bli mitt bättre (för mig) jag. Jag är på väg och det kommer bli bra. //Å
Grattis till mig
Då kan jag titulera mig 54 plus, vilket helt ärligt känns sisådär. Särskilt när jag studerade det orangea kuvertet och konstaterade att det bara är ca 13 år kvar till pensionen och att jag därmed inte längre ens är medelålders. Skrämmande! Men så länge jag är...










Så gick du igång när jag påtalade detta för dig i somras att allt löste igenom och bitterheten var kvar!
Hej Lilla jag, är inte riktigt med på vad du menar. Kram Å
🙌❤️Du e grym o ❤️
Tack raraste du. Kram
Kan bara hålla med. En utbrändhet med stort bagage från livet som efter bevittnat ett självmordsförsök övergick till PTSD 😔
Äntligen fått hjälp av psykolog.
Det syns inte utanpå vilket krig som försiggår inombords 💔
Nej det gör det verkligen inte. Största styrkekramen till dig.❤
Orsaken till folks ohälsa varierar säkert.Men när mer än hälften av alla kvinnor verkar mer eller mindre utbrända kanske man borde se över livssituationen.Kanske tycker du att jag sparkar på någon som ligger.Det är verkligen inte min mening.När man ser på TVn hur folk lever i krigshärjade delar av världen.Det kan inte ignoreras.Och vi inte får till det fast vi har det så bra.Vad kan vi då göra.
Nej det anser jag inte och jämförelsen är adekvat. Tror dock att vår livsstil är just det som är problemet. Vi inte bara tar ansvar för barn och familj. Vi gör dessutom karriär och försörjer både släkt och vänner samtidigt som vi ska vara bäst på allt i hela världen.
Förstår vad du menar och även att varje situation är olika trots att ”problemen/sjukdomen” är liknande. För mig är ditt liv inkombination med sjukdomen helt ofattbart. Men det är min upplevelse av sjukdomen från ett tillstånd närmare golvet, omöjligt med sociala kontakter, total oföretagsamhet osv. Då kan jag tänka mig att det är ännu svårare för en frisk att förstå med tanke på att ditt liv på ytan verkar gå i 200 km/h vilket de flesta inte förknippar med utbrändhet. Alla har sin referensramar med egna upplevelser som grund. Önskar alla hopp om förbättring.
Ja precis så är det ju och jag är glad att du förstår det. Alla har sina referensramar och jag har diagnostiserats som “extremt högfungerande normalt”. En läkare förklarade att jag kanske brukade ha 50 bollar i luften medans de flesta normalt har 5 vilket såklart blir en jättestor skillnad för mig. Men det går åt rätt håll, även om jag kanske aldrig kommer klara av 50 bollar igen, vilket sannolikt är sunt…. Stort tack för din omtanke. Kram Å
Tack Åsa. Jag skrollade igenom Facebook och fick syn på detta inlägget. Jag lider själv av depression/ångest och oro då och blivit diagnoserad PTSD. Mådde bra en stund i somras men nu började helvetet igen. Det är helt sjukt vad hjärnan ibland tar över sitt liv. Jag ska också precis som du bli bättre och vi kommer ta oss igenom detta psykisk ohälsan. Ibland tror man att man är så ensam i detta så det var skönt att läsa ditt inlägg. Kämpa på ♥️
Det gläder mig verkligen att du finner styrka i det jag delar med mig utav. Vi får stötta varandra och kämpa på så gott det går. Kram Å