Nu är vi inne på vecka 8 av social distansering och roligare har man såklart haft det i livet, särskilt om du frågar 18-åringen.
När en av veckans höjdpunkter är att åka till ICA med gummihandskar då inser man att rolighetsfaktorn inte är på topp…
Men vi har varit överens om att i möjligaste mån undvika att bli smittade och att sprida smitta. Frågan vi ställer oss är dock när man ska våga att bli smittad…
Här i Kronobergs län spår man att smittspridningen kommer nå sin peak inom ett par veckor och att vården kommer ha högst belastning runt månadsskiftet maj/juni. Galghumoristen i mig tänker att den som lever får se..
Ställt utom all tvivel är i alla fall att vi vid någon tidpunkt måste bestämma oss för att det är okej att bli smittade. Frågan är bara när för att inte belasta vården i när det är som tuffast.
Hur tänker du? Vågar du riskera att bli smittad av Corona och i så fall när? //Å
Jag är verkligen så rädd för detta…. Brukar inte vara så orolig av mej, fast detta slog verkligen undan benen på mej!!! I frivillig karantän sedan 7 veckor nu (har en man som jobbar o handlar Max en gång i veckan). Börjar bli långsamt o lite tråkigt fast förstår så klart att det är nödvändigt för oss ” äldre” särskilt. Saknar handla lite extra gott själv i butiken men det är en bagatell i det stora hela…. Alla hundutställningar stoppade till att börja med tom 1 september o sedan börjar inomhus säsongen o då lär det nog inte bli något i år. Skillnad för oss som åker ca 40 helger om året i Europa. Ja ja kommer tid kommer råd. Kram på dej Ps blir såååå sugen när jag ser all god Färsk mat i din kyl 🙀🙀🙀🙀 får du hemleverans av skaldjur o färsk mat?
Måste vara urjobbigt! Särskilt när man som ni (och vi) är vana vid att fara och flänga.
Jag har turen att bo nästan granne med en butik som har färsk fisk och skaldjur sju dagar i veckan så jag handlar på udda tider och alltid med handskar och halsduk för munnen.
Fortsätt vara rädda om er. Bättre tider kommer.❤
Så väldigt svårt! Jag har barnen hemma sedan 5 veckor från förskolan, och vi träffar inte mina föräldrar som är riskgrupp och minimerar umgänget med J’s föräldrar.
Handlar bara online med uthämtning osv. Är inte sugen på att bli smittad, men förr eller senare blir man väl det med tanke på att ett vaccin lär dröja. J måste ju också jobba ungefär som vanligt med tanke på hans tjänst, men även där är ju allt annorlunda med inställd säsong osv.
Jag tar gärna en smitta efter pollensäsongen är över, har svårt nog att andas som det är🤷🏼♀️
MEN vad jag saknar kramar, umgås med vänner och den där dagliga fysiska kontakten man inte reflekterat över innan som att lägga armen om någon, en hand på axeln osv. Vill sova sked med alla jag känner sen för att väga upp😅
Kram!
Förnuftigt Malin. Kanske en distansfika på bryggan framöver?
Kram Å
Vi har troligtvis redan haft en släng av det. Min sambo blev sjuk med konstiga symptom, 2-3 dagar med feber och jätteont i huvud och kroppen, lukt- och smakbortfall, lite tungandad och andfådd vid minsta ansträngning. När han var inne på sin andra vecka blev jag riktigt genomsnorig, dock bara feber en natt. Ingen av oss har hostat något speciellt. Har tre tonårsgrabbar som går i skolan, sambon jobbar igen och vi lever nästan som vanligt. Är vaksamma på förkylningssymtom, noga med handhygienen och håller lite avstånd. Träffar inte våra föräldrar som ju är i riskgruppen.
Då håller vi tummarna för att ni redan haft det. Håller tummarna för att det inte blir värre och gör tummen upp för era kloka beslut. Kram❤
Jag hoppar nog helst över Corona-smittan om jag får välja. Det finns ju inga garantier om hur sjuk man blir eller om man ens överlever. Även om jag inte är någon ungdom längre, jag har sett och gjort mycket i livet så känns det som att jag har mycket kvar jag vill göra innan jag lägger mig ner för gott. Jag fortsätter nog med min frivilliga distansering ett tag till och hoppas på bättre tider. Kram på er 😊!
Vi håller samma linje! Var rädd om dig. Kram Å
Nja nej jag vill helst inte insjukna alls men måste väl vara beredd på det men helst så sent som möjligt då det redan planat ut för att få plats på sjukhus och att de i min region har skaffat sig mer kunskap/erfarenhet. Har astma så mina lungor vill jag vara rädd om.
Vi lever på lite som vanligt och lite med begränsning. Liten i skola o anpassade fritids aktiviteter och stor studerar hemifrån. Make jobbar och jag är hemma. Handlar så sällan som möjligt, shoppar inte alls. Träffar ytterst lite vänner, möjligen på promenader el i trädgården med bord emellan.
Det låter som kloka val tycker jag. Håller tummarna för att ni klarar er bra genom detta. Kram Å