Jag har så mycket jag behöver få ur mig just nu att det känns som om jag håller på att sprängas. En veckas bloggpaus i samband med flytten hit var mer än jag klarade av.
För den som inte har en blogg som ventil låter det säkert urmärkligt men jag blev med blogg för 11 år sedan och under dessa år har min offentliga dagbok har blivit en stor del av mitt liv. En större del än jag faktiskt insåg innan pausen..
Här har jag delat med- och motgångar, glädje och sorg samt sist men inte minst fått så mycket stöd och uppmuntran av er som följer mig. Några utav er betraktar jag t o m som goda vänner eftersom vi hörs av här inne flera gånger i veckan..
Nu var det ju inte alls det jag tänkt skriva om ikväll utan om sonens födelsedag som blev allt annat än planerat i söndags. Så det ska jag börja med alldeles strax.
Ville bara börja med att tala om hur glad och tacksam jag är över att bloggen/ventilen är igång igen, att du som läser följt med mig hit och hur stolt jag är över att få vara en av Bonniers nya bloggare //Å
Hallå där!
Är så dålig på att kommentera nu för tiden men följer dig självklart dagligen och visst hänger jag med dig i flytten😊.
Önskar att det ska ta slut på denna upp och nervända tillvaron, försöker att inte stressa upp mig men det räcker ju med att slå på tv:n eller telefonen så blir man påmind om detta eländiga virus.
Ta hand om dig
kram kram
Hallå där tillbaka! Så glad att du hängt med hit. Kram.