Idag har Sverigerepresentanten för det Kurdiska självstyret bekräftat att de sju barnen till den avlidna terroristen och IS-rekryteraren Michael Skråmo lämnat Syrien och är på väg via Irak till Sverige.
Barnens mor, Amanda Gonzales från Göteborg, avled i ett bombattentat i början av januari. Barnens far, Michael Skråmo norsk medborgare som bott hela sitt liv i Sverige, avled av sina skador efter att ha blivit tillfångatagen av den kurdisk-arabiska alliansen SDF i början av mars.
Fyra av barnen är födda i Sverige och därmed svenska medborgare. Alla sju barnen är under 10 år och tre är födda i IS-områden.
“Fallet” Skråmo har ju blivit mycket uppmärksammat och känslorna svallade redan innan frågan om vem som ansvarar för barnen uppkom.
Det jag vänder mig starkt emot är att svenska staten, under den tid Skråmo var i Syrien och rekryterade terrorister till IS, lyfte bidrag från Sverige. HUR är det möjligt tänker jag? Särskilt som Skråmo inte ens var svensk medborgare OCH uttalat IS-terrorist?
Sedan är det ju en helt annan fråga när det gäller ansvarsfrågan för barnen. Flera av barnen är svenska medborgare och därför tycker jag tveklöst att svenska staten har ett ansvar för att ta hem dem alla till Sverige och inte låta föräldrarnas synder spilla över på barnen.
Hur tycker Du att vi ska hantera svenska medborgare som blir föräldralösa utomlands och hade ansvarsfrågan varit lika om föräldrarna Michael Skråmo och Amanda Gonzales överlevt?//Å
Bilder från Pixabay
Jag har varit så kluven i den här frågan. Om/när föräldrar finns i livet så anammar jag idéen om individens eget ansvar, föräldern har tagit sig till IS kontrollerade områden, gjort sig ett stort besvär,bekostat resa,planerat och satsat tid och energi att flytta från Sverige, till ex Syrien för att stödja/strida på terroristers sida, då får föräldrarna även ansvara för dess konsekvenser, och ska inte ens tillbaka in i Sverige. När föräldrarna inte finns i livet, så känns det som enda alternativ, att ta barnen till Sverige.Men min farhåga är ju att regeringen, vårt samhälle inte har någon som helst vettig plan eller struktur, eller kompetens för att ta hand om dem på det sätt som kommer att krävas, man kan ju inte ens föreställa sig vilka trauman de befinner sig i. BUP är överbelastat och årslånga väntetider redan nu, i samtliga kommuner.
Tänker precis som dig! Dessa barnen har haft ett rent helvete och mår förstås jättedåligt och behöver mycket hjälp för att kunna gå vidare. Vad händer sen när dessa barnen växer upp? Det är frågan.
Ingen lätt fråga. Man undrar hur det är med de äldre barnen, har de blivit hjärntvättade av föräldrarna. Självklart skall ju barnen få hjälp,de har ju inte valt sitt öde. Men vem ska hjälpa ? Sverige eller Norge. Tycker dock inte att allt ansvar ligger på Sverige. Varför gjorde anhöriga inte något innan ?
Nu blev det lite rörigt känner jag.
Ha en trevlig kväll. Kram
Det är en rörig fråga.❤
Förr hölls krigen i respektive land och så var det bra med det. Numera söker sympatisörer upp krigshärdarna, gränser suddas ut och krigen “flyter runt”. Vem håller då i ansvarsfrågorna? Inte lätt det här.
Frågan är komplex.. Kram Å
Aaaaah okej måste lägga mej i. Enligt mitt sätt att se det så spelar det ingen roll var krigen utkämpas, barn ska alla värna om och finns det dessutom anknytning till Sverige så ska vi så klart ta hand om dem.
Föräldraansvar? Absolut. Men det finns föräldrar även i Sverige som blir fråntagna sina barn varje dag pga bristande föräldraskap. Och var är mer tydligt på bristande föräldraskap än situationen de här barnen hamnat i?
Att rädas att barnen ska växa upp och vara terrorister är ju en minimal risk, de förtjänar omtanke, omvårdnad och omhändertagande. Det är BARN. Jag tror att kylan med stängda gränser, och famnar, är långt mer farlig när det handlar om barn.
I det här fallet tycker jag inte alls att saken är komplicerad. Enligt media finns det släktingar i Sverige som jobbat för att få hit barnen och ta hand om dem här. En släkting har tom varit där och stöttat sjukhuset i det läger där barnen fanns med förnödenheter till barnen.
Det enda svenska staten behövde göra var att ordna med papper från de kurdiska myndigheterna och Irak så att barnen kan resa till Irak och sedan hit.
Hypotetiska och principiella frågor tycker jag är mindre intressanta. Problemen måste lösas från fall till fall.
Jag tror morfar kommer att ta stort ansvar i detta fall, jag litar på honom. I övrigt tycker jag vi borde göra som efter andra världskriget där man hade Nürnberg rättegångarna, många svåra krigsförbrytelser straffades med dödsstraff eller långa, ibland livslånga fängelsestraff. Vad man gjorde med de dömdas barn och familjer känner jag inte till.