Jag lovade ju att återkomma om vad som fick T att fullständigt gå i taket igår kväll och mig i morse…

Man kan ju tro att det handlar om samma sak men så är det sannerligen inte. Vad som får oss att tända till är nämligen väldigt olika saker och här kommer 7 av de senaste.Man kan ju också tro att det efter två veckor skilda från varandra enbart skulle råda tomtebolycka, lugn och harmoni i vår relation. Men så är det sannerligen inte heller och det hade definitivt räckt med hälften så mycket temperament i vår relation.

DOCK är vi för en gångs skull överens om att jag visade prov på något mer självbehärskning just denna helgen, men så var det ju inte heller jag som skadade mig allvarligt….

Men vi tar det från början.I fredags anlände herrarna Ekman till Växjö och hämtades upp av mina föräldrar som ville fira bonusbarnbarnet som fyllde 10 år när vi var i Miami.

På en timma lyckades jag med konststycket att städa huset och förbereda en trerätters middag för fem (receptet på saffranspastan hittar du här). DEN kraftansträngningen, efter en galet intensiv arbetsdag, gjorde att jag fullständigt kollapsade i soffan när Theo ätit sista smulan av kladdkakan. Det var väl någonstans där som relationsbesvikelse no 1 infann sig eftersom T med stor sannolikhet förväntat sig något annat än en medvetslös flickvän som stupade i säng efter tredje återupplivningsförsöket efter 2 veckor i celibat …

Nå väl, utan att gå in på detaljer startade lördagen bättre än fredagen slutade och TROTS att Theo och brorsonen Elwin inte riktigt hade förstått vad hänsyn när man vaknar tidigt betyder var jag på ett strålande humör tills någon berättade för mig att jag var sur. Är det något som verkligen gör mig sur är det nämligen när någon talar om för mig att jag ÄR sur trots att jag inte är det. Relationsbesvikelse no 2 var därmed ett faktum.

MEN mitt nya Jag, d v s Hon som bestämt sig för att inte låta sig provoceras att lägga energi på meningslösa konflikter lyckades faktiskt styra negativt till positivt och suddade bort den sura minen snabbare än blixten. Heja mig!Därmed stod shopping med Theo och vinlunch med vänner på programmet och t o m den lååååånga väntan utanför provrummen klarade jag av utan att gå upp i atomer. So far so good och läget kändes hyfsat stabilt..Eftersom vi åt oss mer än mätta och belåtna på Pinchos blev det skaldjur till middag och det var i samband med iordningställandet av middagen relationsbesvikelse no 3 slog ner som en blixt från klar himmel.

Tobias erbjöd sig nämligen att förbereda musselsoppan jag tänkt laga så att jag hann lägga ut en kort hälsning här. SUPERSNÄLLT och UROMTÄNKSAMT tyckte jag tills jag 3 minuter in i lökhackandet hörde ett illvrål som fick höga C att förblekna från köket.

Min puls ökade till 1 000 och jag hann både ringa ambulans och utföra konstgjord andning i sinnet innan jag hann fram till köket där Tobias kved av smärtorna i fingret han just touchat lite lätt med den vassa Globalkniven och hävdade att han skurit bort en bit av fingret…

För att göra en lång historia kort slutade det med en ilsken pojkvän som tyckte att han fick för lite empati för sitt skadade finger och att jag tog 10 djupa andetag innan jag tog över matlagningen till 100%.Men musselsoppan blev god och jag såg fram emot att laga en fantastisk pastasås till lunch idag på resterna. D v s innan relationsbesvikelse no 4 infann sig…

Igår var det nämligen jag som hade sett fram emot en mysig stund i soffan och en riktigt bra film. Men efter att min skadade hjälte (det saknades möjligen någon mikromillimeter av fingret och krävdes ett litet plåster för få tyst på den skadade) somnade i soffan av sviterna efter sin allvarliga skada och snarkade högljutt gick jag demonstrativt och lade mig UTAN att säga god natt.

Relationsbesvikelse no 5 var när T vaknade i soffan och upptäckte att jag gått och lagt mig utan honom..

Turligt nog hade jag tåflörtat med honom inatt utan min egen vetskap så han vaknade upp med gott humör eftersom han tolkat det som en fredstrevare.

Själv viftade jag inte med vit flagg men såg fram emot en god och försonande pastalunch gjord på musselspadet från igår…Musselspadet som T hällt ut i vasken när han av omtanke (med plåster på fingret) röjde upp i köket efter att jag fixat middagen. Behöver jag säga mer än relationsbesvikelse no 6 när jag insåg att pastalunchen bara fanns i fantasin?
 För en stund sedan lämnade jag herrarna Ekman vid tåget och det mesta är återställt till det normala. Dock landade just relationsbesvikelse no 7 som en klump i magen när jag insåg hur tyst och tomt det är ikväll.

Av olika omständigheter, som jag återkommer till, kommer vi nämligen inte ses och kivas på flera veckor och det är faktiskt den största relationsbesvikelsen av dem alla. //Å