Det där med svartsjuka i en kärleksrelation verkar vara något som de flesta har upplevt på ett eller annat sätt. Efter att jag skrev om svartsjukan som knackade på dörren i min och Tobias relation har kommentarerna dundrat in på min facebook och i olika grupper där. De flesta kommentarerna har handlat om medhåll i att man inte ska ändra sin personlighet för att den andre ska bli lugn i själen. Men det finns också kommentarer om att man ska vara singel och leva ensam om man inte är beredd att tona ner sin personlighet så att ens partner slipper skämmas för en…

Jag gjorde det i en relation, tonade ner och till sist utplånade min personlighet. Det tog en ände med förskräckelse. Trots att jag kände med varje cell i kroppen och själen skrek SLÄPP UT MIG, böjde jag ner huvudet och stirrade i asfalten om jag mötte en man. Jag t o m kunde flytta runt bordet flera gånger när vi var på restaurang för att min “man” inte klarade av att någon annan man tittade på “hans” kvinna. Jag gjorde det för att jag till slut inte orkade stå upp för mig själv och om och om igen förklara och försvara varför jag tittat åt det ena eller andra hållet, livrädd för att möta någons blick och för konsekvenserna av det..DET var en sjuk relation förgiftad av den “mannens” dåliga självkänsla och svartsjuka.

MEN jag har också befunnit mig på andra sidan svartsjukan och upplevt hur den kan förvrida och sätta griller i huvudet på en människa. Det är många år sedan nu men i en relation kom jag på mig själv med att ägna större delen av min tid med att bevaka min kärlek och straffa honom för saker som skett med andra kvinnor för hundra år sedan. Jag krävde att få veta allt och när jag väl fått ur honom det jag krävt få veta mådde jag såklart ännu sämre och betedde mig ännu värre mot honom. Till slut mådde jag så dåligt att jag av ren självbevarelsedrift lämnade honom trots att han var en av mina största kärlekar.

Idag är jag inte svartsjuk. Jag resonerar istället att att det som sker det sker. Vill Tobias bedra mig så gör han ju det och vice versa. Vi äger inte varandra men vill vara med varandra. Dock är vi inte heller helt överens om var gränserna för otrohet går men om sisådär en 25 år tillsammans kanske vi lyckats bli det.

OAVSETT tror jag att nyckeln till lång kärlek är just är att inte vilja bedra, inse att konsekvenserna av en kort stunds njutning inte är värda att förlora något som är värt 1 000 gånger mer samt att inte försöka äga och kontrollera den andra. Försöker man vara den bästa av flick/pojkvänner, respektera och lita på varandra men samtidigt ge varandra frihet tror jag man får kärleken och respekten till varandra på köpet.Många har frågat om Tobias är svartsjukt lagd. Mitt svar är nej, inte i grund och botten och det är det som räknas. Situationen i Almedalen var speciell och vi hade olika förväntningar. Efter att ha pratat ut om dem och varför det är så viktigt för mig att få vara så glad och sprallig (vissa kallar det flirtig) som jag är har han landat i att det är han jag vill bygga min framtid tillsammans med.

Tobias: – Om någon vill titta på dig tänker jag varsågod, det är mig hon går hem med ikväll.
Jag: – Du är den som kysser mig godnatt.
//Å