Jag hade det på känn. Jag sa t o m till Johnny att det fanns en stor risk att det inte skulle bli bra. Att säga att det inte blev bra är en underdrift. Jag syftar på finalen i Årets Superstar, som blev en katastrof…för mig. Men vi tar det från början.
När jag fick beskedet om att jag var i final i Årets Superstar inom Företagarna Sverige blev jag ÖVERLYCKLIG! Tänk liksom att lilla jag från Växjö var nominerad av Johnny, vår styrelseordförande, till något så stort och häftigt OCH att juryn plockat ut mig som en av tre finalister! Jag borde nöjt mig med det men mätt vill bli mättare…
Att jag är och alltid har varit en dålig förlorare är jag pinsamt medveten om. Så pinsamt att jag numera undviker allt som har med tävlingar att göra i möjligaste mån. För många är det en gåva att ha vinnarskalle. För mig är det inte bara det..
För att du ska förstå hur illa det är kan jag nämna att jag alltid antingen vann eller blev diskvalificerad när jag tävlade med min häst. Trots att jag kan stoltsera med att vara APS Monté Champion 1985 skäms jag fortfarande över när jag mitt under pågående tävling blev så förbaskad över en trängning domaren inte såg att jag satte av i full galopp och hoppade ut över banans staket, rakt in bland publiken, för att rida hem.
Jag blev avstängd i flera veckor men kom tillbaka starkare än någonsin och defilerade med pokal, täcke, krans och Championtitel den sista tävlingen den säsongen. Efter den lade jag av med tävlandet och motiverade det med att det inte går att bli bättre än bäst. Då var jag 14 år och hade vunnit eller blivit diskvalificerad varje tävling jag deltagit i. 
Idag är jag 47 och har uppenbarligen inte dragit lärdom av mina läxor.
Jag hade verkligen förberett mig på att inte vinna. Jag hade intalat mig själv att jag bara är en liten lort i jämförelse med Rickard och Angéla som också stod i final och att jag bara skulle vara tacksam över att få stå där med dem.
Trots att jag uppmanats förbereda ett “segertal” hade jag vägrat göra det eftersom jag kände att jag var flugskiten i jämförelse med de andra båda finalisterna och mentalt inställd på att inte vinna. Men när jag tappade räkningen på hur många “jag är heeeelt säker på att du vinner” jag hört tog den dåliga förloraren över med hull och hår.
Därför vill jag (vet inte för vilken gång i ordningen) återigen be Rickard om ursäkt och än en gång bedyra att jag inte var arg på honom för att han vann! Rickard är SÅ värd priset och jag var en pissråtta som lät mitt ego ta över.
Jag trodde verkligen att det skulle räcka att glädjas åt finalplatsen, tills någon sa “det är bättre att komma trea än tvåa för då slipper man i alla fall vara den första förloraren”. Det var efter det uttalandet jag lämnade Rondo OCH mitt megastora, inglasade diplom som enligt uppgift numera kan återfinnas på Lisebergs hittegodsavdelning..
Jag vill avsluta med ett litet råd jag diskuterade med andra “förlorare” under kvällen, inför nästa kongress. Presentera gärna de nominerade MEN tag inte upp någon mer än vinnaren på scen för känslan av att stiga upp som en vinnare och ned som en förlorare är faktiskt allt annat än kul. //Å
Så kan det gå.
Jättetråkigt men du var ju en vinnare ändå för du var en av dom tre.
Tänk på orden ” nej jag är inte bitter ” som Robert G säger när han leker Tony R.
Då får man fram ett litet leende.
Men din idé om att bara ta upp vinnaren är bra. Så gör man ju på andra galor.
Såg att du käkade gott i gårkväll.
Du var min vinnare.
Ha de gott nu.
Kram L
Tänkte faktiskt på just de orden när jag skrev. Speglar ganska bra känslan.. Tack Lars. Kram Å
Jag är absolut ingen dålig förlorare så jag kan inte sätta mig in i känslan men det du beskriver är ju allt annat än bekvämt för dig. En undrar lite varifrån känslorna kommer o var de grundar sig i.
Du lider ju uppenbarligen o mår ap-dåligt av de, o de är ju så pass starka att de till och med får dig att fly.
Jag tror att detta är mer vanligt än ovanligt iof men jag älskar att gräva lite djupare.
Känner rent spontant hur jädra gött det hade vart med en cigg lr 17 där o då, när du flytt o hjärnan kokar, jag slutade röka ungefär samtidigt som dig så jag vet känslan. Lr inte din känsla, bara min egen vad gäller situationer där man inte är 100 stabil.
Jaja, du är fanimäj helt jädra grym som blev nominerad till tredje bästa företagare i landet – o landet är fuuullllttt av företag. Det säger inte lite. Sjukt duktig o driven så va stolt, upp med hakan o rak i ryggen bara! För dig själv. Ingen annan.
Sen håller jag med om det där med att utse och presentera andra o tredje plats är allt annat än proffsigt gjort. Bakläxa på den!
Kram ♥️
Då förstår du om någon hur nära det var att jag tände en giftpinne… MEN jag gjorde det inte för jag vill kunna fortsätta säga att jag varit 100 % nikotinfri sedan 29 november 2016! TACK för ditt fina och tänkvärda inlägg. Kram Å
*nominerad till top 3 av företagare ska det stå. Inget annat🌸
<3
I mina ögon är du en vinnare oavsett vad som hände där, jag pratar om här.
du skriver underfundiga texter, tar många vackra bilder, klär dig supertjusigt, alltid fräsch som en nyponros, du har en son i samma ålder som min så jag kan känna igen mig i många (ibland dråpliga situationer), du har livserfarenhet, du har ett bra liv så i mina ögon är du en vinnare, kram på dig Åza.
Så fint skrivet J! TACK!! Kram Å