Hej fina, just nu händer det så sjuka saker omkring mig att jag bara måste får skriva om något som gjort mig varm i hjärtat.
Efter två veckor på resande fot kan jag lugnt säga att resväskan var “overloaded” igår när jag vägde in den på 30 kg. Därför var jag minst sagt orolig för hur jag skulle få med mig min packning på tåget som skulle ta mig tillbaka till de småländska skogarna..
Lite försynt frågade jag en av männen som arbetade på perrongen med att visa resenärerna rätt om han möjligen skulle kunna hjälpa mig på med väskan. Men han bara tittade på min packning och mumlade lite undvikande att han kanske kunde göra det men när det var dags för mig att stiga på var han spårlöst försvunnen.
Efter en hel del möda och ett visst besvär hade jag slutligen lyckats få ombord mina väskor och då uppstod såklart nästa problem eftersom det inte fanns några förvaringsutrymmen kvar i golvhöjd..
Där och då ryckte dagens första hjälte in och hjälpte mig med lyftet (tack snälla pappan med liten dotter). 3 timmar senare var det dags att angripa problemet “få ner väskan från hyllan och av från tåget”. Då dök dagens hjälte no 2 upp som en räddande Ängel. Vanja hade nämligen observerat mitt problem tidigare och erbjöd sig hjälpa mig!
Sagt och gjort, 150 cm Vanja och jag lyckades med gemensamma krafter få ner och av min väska under tiden som alla stora starka karlar runtomkring betraktade spektaklet. Om det fanns fler Vanjor i världen skulle den vara en betydligt vänligare och gladare plats att leva på.
Efter att ha lyckats få med mig all min packning till hissen som skulle ta mig ner till parkeringen möttes jag av detta…
Under alla år som jag pendlat från Alvesta har hissen ALDRIG varit trasig. Men så har jag heller aldrig tagit tåget med så mycket bagage..
Hjältar no 3 och 4 blev därmed de två tonåringarna som ganska oförstående till varför de skulle hjälpa mig bära ner den stora väskan för trapporna ändå gjorde det (men vägrade ställa upp på bild). 😉
Slutligen vill jag tacka vardagshjälte no 5. Bästa Björn som tagit så väl hand om en pollenallergisk Råtta under de två veckor jag varit bortrest. Stort tack för att du och din fina familj med sönerna Martin, Lukas och farmor Ann-Britt alltid ställer upp för oss! Tack också för att du hjälpte mig in med väskan i bilen.
När sträckte du senast ut en hjälpande hand och har du någon vardagshjälte du vill hylla idag? //Å
Jag hade hjälpt dig om vi hade varit på samma plats. Brukar hjälpa folk när jag ser att dom behöver. Frågar dom så säger jag alltid ja.
Det kostar så lite att göra något för någon annan. Men jag får mycket mer tillbaka. Ett leende och tack.
Sånt värmer hjärtat.
Kram L