Idag är det fem år på dagen sedan den hårigaste av familjemedlemmarna såg dagens ljus. Det känns som igår det här lilla knytet kom in i våra liv och fullständigt vände upp och ner på dem. Hade jag vetat att jag skulle behöva stanna hemma tre veckor från jobbet för vård av sjuk hundvalp hade jag nog tänk till både en och två gånger. Inez hade nämligen både skabb, ringorm, allergi och diarré när hon kom från uppfödaren och i tre veckor vaknade jag varje natt av att det stank hundbajs i hela huset. Den natten hon t o m hade sprutlackerat gardinerna var hon billig kan jag lova.

Något som däremot inte blev billigt var räkningen från djursjukhuset efter att ha uteslutit den ena hudsjukdomen efter den andra innan man tog mig på allvar och testade henne för ringorm, något som tydligen är ytterst ovanligt att hundar får. Men Råttan har ju alltid velat vara något utöver det vanliga så det var klart att hon hade en hudsjukdom som mest syns på kor och marsvin…

Den påstådda allergin emot typ allt vägrade jag acceptera och efter att väldigt försiktigt ha fasat ut det svindyra allergifodret så äter hon sedan flera år tillbaka allt som bjuds utan någon som helst allergi. Den enda åkomman hon har (och vad jag förstått de flesta frallor dras med) är gaser i magen, särskilt om hon bjudits på kyckling. Jag vet faktiskt ingen som fiser så illa som Råttan men det har vi lärt oss leva med i familjen.

Att Inez hamnade hos oss var faktiskt en slump. Jag var egentligen på väg till Saltsjöbaden för att hämta en helt annan Fransk bulldog när det, trots att jag kollat upp både säljaren och hunden väldigt noga, visade sig att den valpen var såld för länge sedan. Kärringen som skulle sälja henne hade satt i system att lura av presumtiva köpare handpenningen och när jag vägrade betala något i innan jag sett hunden och låtit veterinärbesiktiga henne gjorde sig den otäcka häxan oanträffbar!

Eftersom jag var mentalt inställd på att hämta hem vår nya familjemedlem just den dagen och hade köpt allt som kunde tänkas behövas till en liten valp (t o m bädden stod färdig) så blev jag otröstlig när kärringen inte svarade på mina samtal. Därför googlade jag snabbt upp en annan kennel utan att kolla upp någonting om den. Jag borde anat ugglor i mossen när jag visades in i en sunkig lägenhet på fjärde våningen i Skärholmen med utmärglade frallor, kiss och hundbajs överallt men det enda jag såg var den busigaste valpen av alla som gjorde allt för att fånga min uppmärksamhet. 6 timmar senare var hon nyinflyttad till Växjö!

Slutet gott, allting gott och Herregud vad jag (oftast) älskar det lilla odjuret som självklart uppvaktats med tårta dagen till ära!

GRATTIS Råttan på din 5-årsdag!