Idag är det förintelsens minnesdag.
En dag som baseras på att fångarna i koncentrationslägret Auschwitz befriades just den 27 januari för exakt 70 år sedan.
Eftersom jag arbetar och även tillbringar en hel del fritid i Polen så har jag självklart besökt Auschwitz men även det första och minsta (”bara” 85 000 människor mördades där) koncentrationslägret Stutthof strax utanför Gdansk.
Även om Auschwitz är det mest kända och välbevarade av lägren så var det faktiskt Stutthof, eller Sztutowo som det egentligen heter, som berörde mig absolut starkast. Möjligen för att det var det första jag besökte men förmodligen även för att det första som mötte mig innanför grindarna var mängder av utslitna skor från såväl barn som vuxna. Skor som var för dåliga för att skicka till Tyskland…
Sista gången jag besökte Stutthof var för två år sedan. Då hade jag efter stor beslutsångest beslutat mig för att det var dags för Tim att få en insikt i något av det grymmaste det skrivs om i historieböckerna. Idag frågade jag Tim vilket som är hans starkaste minne från Stutthof och han svarade fullt förståeligt gaskammaren men tillade även kläderna, kremeringsugnarna, monumentet med kranium, hur fångarna tvingades bo och de utslitna skorna.
Att ta in det förskräckliga som hände där går inte. Att förstå det är heller inte möjligt. Men att inte glömma och göra allt som står i vår makt för att förhindra att historien upprepar sig det kan vi alla göra.
Idag går mina tankar till dem som mördades under nazitiden och de som miste någon till följd av denna.
0 kommentarer