Jodå, det var samma visa som sist jag tog det där lilla vita pillret mot vinsug. D v s att trots att jag var svintrött var det svårt att sova. I natt vaknade jag flera gånger varje timma, men tack och lov kunde jag somna om varje gång. Det kunde jag inte sist. Då låg jag vaken och stirrade i taket halva natten.
Med tanke på biverkningarna tror jag att många utav er har rätt. Det är helt enkelt bättre att inte ha något vin hemma. Så det ska jag ta med mig till nästa vecka.
Får jag säga att jag faktiskt är lite stolt. Dels för att jag har haft en öppnad flaska (med jättegott rödvin) stående utan att röras, sedan min födelsedag i söndags. Och då var det ändå bara igår som frestelsen kändes stor..
Men även för att jag lyckats ta mig ut på längdskidor både igår och idag. Jag blev verkligen pepp på längd igen efter sportlovsveckan i Sälen. Så pass pepp att jag t o m ser fram emot att det sannolikt ska komma mer snö inom kort! Kram Å
Du är så fin på bilden i solen med skidorna. Och tack för att du ärligt delar med dig av ett svårt ämne som berör många. Ha nu en finfin helg!
Kram och styrka
Stort tack snälla du! KRAM
Så modig du är som vågar berätta “sanningen”. Inte många bloggare som skulle vara så utelämnande <3 Min pappa dog för över ett halvår sedan och det börjar bli lättare nu. Men det var ingen som talade om för mig så svårt det skulle bli när en förälder dör. Så alla kramar i världen till dig. Och brevskrivaren ska du bara skratta åt, vilken mupp 😀
Tack snälla du! Nej, tyvärr kan man ju inte förbereda sig för det hemska. Kram till dig!
Vem som helst kan hamna i svåra situationer som gör att man t.ex. dricker för mycket eller för ofta. Det finns definitivt ingen som är skyddad för såna saker. Det viktigaste är att man själv inser att det är fel och att man behöver hjälp i någon form. Förnekar man för sig själv att man är ute på hal is vill/orkar man inte ta tag i problemet och är heller inte mottaglig för hjälp från något håll. Du ska vara stolt över att du insett problemet och jag håller tummar och tår för att allt ordnar sig.
Men allvarligt talat Åsa, i och med att du varit öppen med det här så har du ju skapat ett stort problem för “hälsningar från Malmö/Kerstin från Lund” (som garanterat är en och samma person). Nu måste den arma människan författa ett nytt fint brev till dig och pulsa ut i snön för att lägga det på postlådan. Följdfrågan är då vad hon ska heta i nästa brev och till vilken stad hon ska behöva sträva runt i snödrivorna för att posta det? Det positiva är att hon iaf får motion och det är bra för henne.
Kram på dig och lycka till!!!
Guldkommentar, Anki! Jag tänkte inte på det – the challenge is on liksom för brevskrivaren. Kanske en långpromenad i snön upp till Kristianstad för nästa brev kan göra henne gott? Hehe 🙂
Hahaha, bra input! Kram
Hahahaha, jag bettar på Helen från Hässleholm! Tack och stor kram tillbaka.