Med tanke på att vi lämnade Högfjället klockan 11 i förmiddags känns det smått otroligt att jag fortfarande befinner mig i bilen och har ca 3 timmar kvar hem. Anledningen är att vi fastnade i grymma bilköer och körde över Karlstad hem.
Den långa resdagen har varit sjukt jobbig eftersom jag längtar hem vansinnigt mycket till Råttan (och Lillis). Milt uttryckt har det ju varit dramatiskt hemma eftersom Inez svullnade upp och blev riktigt dålig i fredags, varpå bästa hundvakten Björn fick köra henne akut till djursjukhuset.
Efter ett långt samtal med veterinär och tandläkare ställdes jag inför faktum att antingen låta söva, röntga och operera Råttan för måååånga tusenlappar eller avliva henne. Valet var såklart självklart.
Operationen tog betydligt längre tid än man trott och innebar både tandutdragningar och tömning av varböld. 
Tack och lov klarade hon operationen men hon är ordentligt medtagen och det har känts förskräckligt att inte vara hos henne. Om några timmar får jag iallafall äntligen pyssla om henne och jag är så enormt tacksam mot Björn som skött om Råttan på bästa sätt och hållt mig fullständigt uppdaterad.
Bilden på Inez är från imorse och även om svullnaden fortfarande är påtaglig är hon betydligt bättre än i går. Kram Å
Åhhh lilla stackaren😪
KryaKram till henne♥️
Skönt för dig att ha en bra hundvakt.
Krya på dig Inez. ♥️
Stackars Inez😢Krya på dig❣️
Å stackars råttan, känns som ni har nog med jobbiga saker nu! Nu får det f@n va nog, Massor av kramar till er ❤️
Stackars, skönt att hon verkar återhämta sig så sakta 🙏🏼 Nu vill vi ha fler bilder från helgen i Sälen, det så fantastiskt ut!!! 🎊⛷