Det har varit en händelserik vecka för min fantastiska far, både på gott och ont. Utöver smärta, tanddragning och trötthet har päronen bl a träffat Mr X en liten stund… //ÅCancerbrev nr 22/8

“Hej och välkomna till en y vecka med nya möjligheter.

I måndags var jag och tog ut Cortisontabletter på apoteket, som skall ge mig energi och aptiten tillbaka. Hoppas de hjälper. På tisdagsmorgonen började jag äta av dessa. Åza ordnade också att jag fick ändra tiden för min första cellgiftbehandling till den artonde mars i stället för den tionde. Jag tror det blir lite för tufft att cellgift behandla den tionde och dra ut fyra kindtänder den elfte Nu blev det bara tandutdragningen på fredagen, mer än tillräckligt.

Inget särskilt hände på tisdagen. Jag hade ingen aptit, så det blev i huvudsak soppor. Jag började tycka att ryggvärken hade blivit lite bättre, som tur är har jag en bra nattvila.Onsdagen var en tidig morgon. Vi åkte till morgonandakt med efterföljande frukost i församlingshuset. Vår kyrkoherde Magnus Hedin gjorde en eftertänksam predikan med rubriken prövningar. Morgonandakten avslutades med nattvardsgång. Efter andakten bjöds in till en god frukost. Jag som bara ätit soppa i en hel vecka fick i mig en hel macka.

Till lunch serverades torskrygg. Även här fick jag i mig en liten bit. Tröttheten är besvärande. Jag försöker orka cykla trettio minuter på min motionscykel varje dag när jag orkar. Inför torsdagen är det diskussioner om hur min lånade elbil på bästa sätt skall disponeras. Åza och Sofia skall åka till Öland och hopades naturligtvis få låna den för den färden. Dock kan jag ju inte vara utan bil själv.

Det ryktas att en ukrainsk familj är på väg till vår lägenhet i Gdansk och en annan till vår gäststuga i Lidnäs. När de skulle komma vet vi inget om. Torsdagen började med sovmorgon. Vid tiotiden gjorde jag frukost, därefter vilade vi båda igen. Så småningom kröp solen fram och vid middagstid levererade mitt soltak 7800 watt. På torsdagen fick jag ett bra meddelande från Åza. Hon hade varit i kontakt med Kias generalagent. Hon hade gjort en överenskommelse med Kia. De lovade ställa en Kia EV6 till mitt förfogande till dess att min egen blir reparerad och lite mer grädde på moset. Jag accepterade erbjudandet. Min egen Kia EV6 skall bli reparerad när reservdelarna kommer vecka sexton. Min nuvarande elektriska Kia Soul skall under den kommande helgen gå till Öland. Jag har under tiden min svägerskas Volvo diesel. De kommer att få fylla på med lite ström innan de åker hem. Det finns bara ström för 22 mil i batteriet.

På fredagen skulle något otäckt hända. Ytterligare fyra kindtänder skulle dras ut. Efter det visste jag att aptiten skulle försvinna, käken skulle svullna upp, och en oerhörd trötthet skulle komma. Så blev det också. Klockan ett satt jag i tandläkarstolen. Tandsköterskan var ny på avdelningen, så hela operationen var väldigt intressant att lyssna till kommunikationen mellan dem. I tandläkarstolen sågade de av en brygga jag har haft i många år. Därefter fick jag gå till operationssalen. Där täckte de in mig med bara en öppning vid munnen. Hela vänstra käken var bedövad. Nu började tandläkaren dra ut tänder, tre gick jättebra, den fjärde var infekterad i roten och tandläkaren gjorde något åt detta. När allt var klart sydde han ihop. Det tog betydligt längre tid än förväntat och hustrun var riktigt oroad, innan jag kom ut från operationen. Fredag kväll, ingen mat, bara fil. Hela lördag ingen mat bara fil. På mellofesten fuskade jag dock lite med en smula smörgåstårta, när våra vänner och grannar festade tillsammans med oss. Tidigare på lördagen var jag i Alvesta och köpte vin till festen. Tröttheten är bedövande, hoppas på snabbt återhämtande. De lovar att efter tio dagar skall jag vara återställd med tänderna. Nu är allt förberett för kriget mot cancern. De riskfyllda sju tänderna är borta, Strålningen mot cancermetastaserna i ryggen är gjord. Värken i ryggen har börjat släppa, men jag är oerhört stel. Dosan som skall distribuera cellgiftet är inopererad i bröstet och den 18 mars är det tänkt jag skall få min första behandling. Därefter 32 gånger var tredje vecka. Hoppas jag slipper biverkningar och att det gör verkan.Under söndagen märkte jag en betydlig förbättring i kroppen. Värken började släppa, jag har ett jätteblåmärke på vänster kind. Det känns bra att nu kan kampen mot cancern börja på riktigt. Sju kindtänder är borta, dosan i bröstet är inopererad. Levermetastaserna var bröstcancer metastaser, dessa är behandlingsbara och metastaserna i ryggraden är strålade. Hoppas strålningen hade verkan.

Det cellgift jag skall få genom dosan i bröstet skall ha en bra effekt på levermetastasen. Efter ett par veckor hoppas jag kunna återgå till ett normalt liv, så gott det går.

Hela kyrkan sjunger var en vitamininjektion. På kvällen kom våra vänner Adam och Halina och åt upp resten av smörgåstårtan. Sent omsider fick jag tillbaka min lånade elbil. Fick även träffa Mr X första gången. Verkar vara en trevlig man.

Jag vill tacka alla er som tänker och ber för mig. Söndagskvällen kom med besök från våra vänner i Lammhult. Så småningom fick jag hem min elbil. Mr X uppenbarade sig en stund, hundarna blev hämtade och friden återställde sig.Fortsättning från förra veckan:

Efter landningen mitt i natten, försökte folket på mitt företag, få kontakt med tull och pass, för att fråga var jag befann mig och varför jag inte kom till kontoret. Varje gång fick de svaret, att det var på gång och att det inte var några problem. Till slut gav de upp och åkte hem. På tullstationen var både pass och tullchefen. De hade hört om den nya färjelinjen på television tidigare under dagen och visste vem jag var när vi landade. De ville fira färjelinjen och skåla i min whiskey. Min medhavda whiskey försvann snabbt, varefter jag blev utslagen och hemtransporterad av nyktra tullare. De bäddande ner mig i sängen, lämnade ytterdörren olåst, med nyckeln i dörren,

Nästa morgon när jag kom till kontoret, upptäckte jag att jag hade flera hundra tusen kronor i en påse, medskickat från Stena Line, för att täcka de första kostnaderna. Dessa pengar skulle jag ha registrerat vid ankomsten. Det blev ju inte gjort. Nu var dessa pengar att se som insmugglade. De skulle förverkas och jag riskerade ett långt fängelsestraff. Jag blev riktigt orolig, men Ilona min sekreterare behöll lugnet.

Hon ringde tullchefen och bad om ett möte. Tullchefen lovade möta oss, han visste ju vad som hänt under natten. Han riskerade också ett minst lika långt straff för detta, som jag, för de insmugglade pengarna.

Vi tog pengarna, åkte ut till flygplatsen. Där väntade en blek och orolig tullchef. Han trodde väl vi skulle anmäla honom. Vi förklarade vårt ärende, gav honom pengahögen och lät honom räkna. Vi såg hur livslusten återvände till honom. När han hade räknat summan skrev han ett införseldokument. Han ställde tillbaka sin tjänstestämpel en dag, varefter han stämplade in pengarna som kunde blivit en katastrof för mig.

Vi kände oss ganska nöjda med mötet jag och Ilona, att vi tillsammans hade besegrat den polska byråkratin. Stena äventyret fortsätter.

Fortsättning nästa vecka……………” //Kent