Ja vad ska man säga… Ikväll bjuder min fantastiska far både på skitsnack och sanningar… Kram Å“Välkomna till en ny härlig vintervecka.

Den vackra vita snön försvann lika snabbt som den kom, men det verkar som att vi i alla fall får lite frost till julen. Är man pensionär, har man gott om tid för julbestyren. För första gången sedan vi gifte oss, för femtiotvå år sedan, skall vi inte fira julen hemma. Vi är bjudna till vår son Fredrik. Jag har blivit ombedd, att ta med mina hemgjorda köttbullar, jag stekte 160 st. härom kvällen. Min hustru har fått uppdraget, att göra sin goda Janssons frestelse. I Polen har jag köpt rökt ål och rökt lax. Gravad lax har jag själv tillverkat.

Lördag eftermiddag var vi i min gode väns skog och högg julgranar. Själv satt jag i bilen och min son och sonson skötte huggandet. Efter snöplogningen har jag fått ryggskott, så jag kan knappt röra mig. Man är skör i min ålder. En god vän, yngre än jag, lämnade oss i veckan som gick. Frisk och kry besökte vi honom och hans hustru för tre veckor sedan. Nu finns han inte mera hos oss.Detta år tog hustrun och jag ett beslut att inte sända några julkort. Pengarna vi sparar på detta skänker vi till välgörande hjälp för behövande. Det blir en ganska rejäl slant. Vi brukar sända ett hundratal julkort, många av dem till utlandet. Så istället för en julhälsning på kort från oss får ni detta veckobrev.

Vi önskar er alla våra Facebook vänner en God och Fröjdefull Jul samt Ett Gott Nytt År!På julnatten skall hustrun iväg till julottesången, redan klockan 5 börjar hon öva. Julottan börjar klockan sex, och då sitter jag där. Ett år när Åza var tio månader gammal, hon föddes i mars, satt jag och dottern i god tid i bänken. När det återstod en kvart, till det skulle börja, började Åza illskrika. Jag försökte på alla sätt få tyst på henne, utan att lyckas. Når julottan började, lämnade jag och dottern kyrkan och åkte hem.

När hustrun kom hem blev jag rejält utskälld. Begriper du inte att hon var för varm, med alla vinterkläderna på sig, undrade hon. Det begrep jag inte. Jag var aldrig en bra pappa, mina barn brukar säga till mig att jag inte visste om, att jag hade några barn före dessa blev tonåringar.

Det hela fungerade bra, tack vare att hustrun var hemma. Själv arbetade jag med vårt åkeri 15 timmar om dagen, även lördagar till middag.En enda gång fick jag problem. Hustrun skulle ett ärende på kvällen, bara någon timme. Det skulle inte bli några problem med Åza lovade hon. Strax efter att hon åkt, började en omisskännlig doft spridas i huset. När jag såg efter var dotterns blöja full med det senaste middagsmålet. Jag hade aldrig bytt en blöja, men bättre brödlös än rådlös. Jag hade en anställd chaufför, han hade en son, lika gammal som Åza. Han var en överdängare i att byta blöjor. Just denna kväll var han ledig. Jag ringde honom och frågade om han ville ha en timme övertid. Vad skall jag göra då undrade han, vi har ju ingen bil hemma ikväll. Nej du skall komma hem till mig, sade jag. Han kom, när han fick veta vad han skulle göra, tvekade han. Det är inte samma sak att byta blöja på en flicka, som på en pojke försökte han. Det blev i alla fall blöjbyte, Åza såg nöjd ut, jag var nöjd och chauffören var även han nöjd. När hustrun kom hem, såg hon att blöjan var bytt. Har du gjort det, undrade hon. Jag var tvungen att erkänna, hur det hade gått till. Genom åren har jag blivit hånad åtskilliga gånger, för mitt smarta sätt att få blöjan bytt.Jag lovade berätta lite mera om den spännande tillvaron som ordförande i kyrkofullmäktige.

Varje år vid jultid bjöd kyrkoherden på julkaffe till fullmäktige och frivilligarbetare i kyrkan. De flesta var rejält över pensionsåldern, jag och min hustru var ju båda unga, ja till och med yngst. Min hustru var väldigt besvärad, att hon och jag skulle gå först av alla till kaffebordet. Vi blev tvingade. Ordföranden med respektive hade alltid gått före, och så skulle det vara även med en ung ordförande.

Vi skulle renovera kyrkan utvändigt. Anbud infordrades, det kom bara två, att renovera en elvahundratalskyrka, var det inte så många, som var byxade att göra.Ett företag som offererade var från Skillingaryd. De kunde både göra takstickor, sådan de skulle vara, samt dalbrände själva tjäran, dessa skulle behandlas med. När vi utvärderade offerterna var riksantikvarien med. Kyrkan låg nämligen under honom, medan klockstapeln låg under länsantikvarien. Jag blev förfärad, när jag fick se priset. Dessutom skulle taket tjäras var femte år med dalbränd tjära. Jag råkade säga att vi kläder kyrkan med kopparplåt, det är både mycket billigare och dessutom underhållsfritt.

Jag trodde riksantikvarien skulle flyga på mig, så arg blev han. Kyrkoherden lugnade stämningen. Det blev handhuggna träbitar, tjockare i ena ändan. Det blev dalbränd tjära och det blev Skillingaryds företaget som fick jobbet. De hade mängder med rekommendationer, från både Sverige och från utlandet.Vi valde en stor och välkänd konsultfirma som kontrollanter. Det visade sig inte vara så lyckat. Företaget arbetade enligt sina egna regler och säkerhetsåtgärder. Kontrollanten rev sitt hår, de lyssnade inte på honom. De skrev inga byggrapporter, vilket han krävde. De retade honom, där de klängde i sina rep på det höga taket. Ett tag låg de lite efter tidsmässigt. Kontrollanten stormade och skrek att nu måste han ha en byggrapport för att kunna följa bygget. Entreprenören kom med ett handskrivet papper där han förklarade att förseningen hade berott på att arbetarna hade varit hemma, för att de var bakfulla ett par dagar. Detta är ju ingen byggrapport, nästan skrek konsulten, detta är en fyllerirapport.Vi förstod att vi var tvungna att ta bort konsulten, en dag när entreprenören satt i klockstapeln, stod konsulten nedanför och skällde. Entreprenören kastade brädbitar mot honom, och försökte träffa. Då beslöt vi att avstå konsult. Efter detta gick arbetet både snabbare och bättre.

När renoveringen var avslutad och arbetet blivit mer än väl godkänt, fick vi efter ett tag besök av skattemyndigheten, de ville se alla fakturor från entreprenören. De berättade att de skulle göra razzia hos entreprenören, men natten innan razzian, brann hela hans vackra sjuttonhundratals hus ner till grunden. Med det all bokföring och alla handlingar. Nu försökte de återställa allt för att se hur det var.Jag träffade entreprenören flera år efteråt. Han log och berättade att de inte hade lyckats.

Fortsättning följer efter jul……………” //Kent