Håll tillgodo! Här kommer veckans betraktelser och kåserier från min fantastiska far, en dag tidigare än vanligt eftersom han är på väg till Polen ikväll! //Å“Välkomna till en ny härlig vecka!
Denna vecka har varit en planeringens och logistikens vecka. Vi skulle åkt till Polen i torsdags, men det visade sig, att vår sondotter Molly, behövde hämtas från ett kalas i Moheda, hos en klasskompis. Hennes föräldrar var på en annan bjudning, tillsammans med vår dotter. Hon hade ingenstans att ha sina båda hundar. Jag bokade om vår Polenresa, för att hjälpa våra barn. I torsdags kväll var jag bara tacksam att vi inte reste ut. Det blåste nitton sekundmeter i byarna, så det var säkert en ”bumpy ride” med båten.

Nu åker vi ut på måndag kväll istället. Under veckan i Polen skall min bil rekonditioneras. När vi kommer hem, skall jag försöka sälja den privat. Bilen är en KIA nya sportage. Jag köpte den ny 2016 i december. Den har gått 11000 mil och har två år kvar på garantin. Den har all utrustning som gick att köpa, så jag hoppas den blir lättsåld.Anledningen till försäljningen är att jag har köpt en KIA EV6 fyrhjulsdriven hundra procent elbil.

Jag tänker ladda den från mitt solcell tak när solen skiner, sedan går den 52 mil om den är fulladdad. Laddstation är redan monterad på väggen.

På fredag kväll är vi bjudna på middag hos chefen på Ena Truck. Företaget är störst på buss och lastbilstillbehör i Centraleuropa. Ena Truck har även dotterbolag i både Tjeckien och Litauen.Jag satt häromkvällen och försökte räkna ut hur många polacker som har arbetat och arbetar i företag jag har varit med och startat. I caférörelsen har det ju blivit många, ofta unga, ibland studenter. Jag fick det till, att ungefär 1500 personer har haft anställningar i företag som jag varit delaktig i.

Idag är det bara ett företag som jag fortfarande är med och äger, de andra har jag sålt. Jag är däremot fortfarande senior adviser för några av företagen. Det gör att jag inte känner ålderns höstvindar lika mycket, som jag skulle gjort annars. Vi har ju även vår lägenhet som ligger mitt i centrum av ”Gamla Stan”. Huset som lägenheten ligger i, ägdes mellan 1805 till 1812, av Napoleon Bonaparte, som ju var i Polen mycket på den tiden. Han hade en polsk älskarinna, Maria Walewska. Hon var gift med en mycket äldre greve, som hon inte kunde skilja sig ifrån, enligt den katolska kyrkan. Napoleon fick en son tillsammans med henne. Napoleon blev ju satt i fängelse på ön Elba, efter förlusten i Waterloo. Maria var den enda kvinna, som besökte honom på ön.Vi hade lånat ut lägenheten till ett par vänner. När vi kom dit efter deras besök, fann vi en flaska Napoleon konjak, som hade en Napoleon hatt trädd över sig, som tack för lånet.

Ett par gånger har jag öppnat ett fönster mot torget, som ligger tre våningar ner. Vi bor på tredje våningen, där nere passerar hela tiden turistgrupper med guider, ofta stannar de, för att berätta om huset och Napoleon. Jag har vid två av dessa tillfällen satt på mig Napoleon hatten, samt hållit armen som Napoleon gör på alla bilder. När jag dyker upp i fönstret, utlöser det kraftiga skrattsalvor från torget.Eftersom första våningen har sex meter i takhöjd och övriga våningar fyra meter har det varit 76 trappsteg för att nå vår våning. Sedan ett halvår tillbaka har vi satt in en hiss. Dessutom en svensk Motala hiss. Lättnaden är stor.

Jag berättade förra veckan om en åkareresa till Hamburg. Jag tänker fortsätta berätta om Hamburg i dag igen.Jag var ju ganska ofta i Hamburg. Dels övernattade vi där med våra deltagare på mässresorna, såväl Frankfurt som Hamburgresorna. Dels övernattade vi där, när vi hade varit i Gent Holland, där Volvo har en stor lastbilsfabrik. När det kom åkareresor dit, brukade vi åka ner, jag och en kollega, för att möta dem och vara värdar. På hemvägen stannade vi alltid i Hamburg och bodde på hotellet på Reperbahn, där vi hade stor rabatt, eftersom vi ofta var där med stora grupper. På kvällen brukade vi gå och hälsa på den strippklubb, vi brukade ta våra gäster till. Vi visste att de var ärliga, vi hade bra rabatt på inträdet. Det fanns en inkastare på stället, han stod på trottoaren utanför och  försökte locka in folk på stället. Jag minns inte hans namn, men han var norrman. Jag lärde naturligtvis känna mannen väl, och han mig. Varje gång vi kom själva dit, blev vi bjudna på både inträde och en öl.En granne hemma i Lidnäs hade aldrig varit i Hamburg. Vi umgicks ganska mycket, en dag frågade han, kan vi inte åka några dagar till Hamburg, han ville så gärna se staden. Sagt och gjort, jag bokade in oss på ett bättre hotell, i St Georg distriktet.

Vi hann se mycket under de dagar vi var där. Vi besökte Altesland, en av Europas största äppelodlingar, 14300 hektar. Vi besökte Planten und blumen, vi åkte runt Alstersjön, besökte Alte Fischmarkt. Vi tittade på hamnen, som är enorm. Det blev även ett besök på svenska sjömanskyrkan.Vi var på tv tornet och åt Birnen, Bohnen und Speck.( Päron, bönor och bacon). Tv tornet hade en restaurang som snurrade runt, ett varv på en timme. Man kunde på detta vis se hela Hamburg från ovan men tyvärr är tornet stängt på grund av asbestproblem. En gång var jag där med ett åkaregäng. Med var en äldre man och hans son. Jag satt vid samma bord som dessa. Den äldre mannen lade sin hatt på fönsterhyllan. Efter fem minuter var den borta. Den äldre mannen utbrast, någon har stulit min hatt. Vi försökte lugna honom genom att säga, var bara lugn, vi tror du snart får tillbaka den. Efter en timme låg hatten där den var från början. Förvåningen var stor hos ägare, till dess han förstod sammanhanget.Sista kvällen ville min granne besöka Reperbahn. Vi tog en taxi dit, jag min hustru, grannen och hans hustru. När vi klev av i detta syndens näste, sade min granne: det är fantastiskt vad du kan mycket om och råkar här i Hamburg, det skulle inte förvåna mig om någon av alla dessa inkastare plötsligt ropar: Hej Kent!Efter ett par kvarter tog vi vänster i en korsning. Det var den gatan vi hade vårt stammisställe. Utanför stod den norske inkastaren. När han fick syn på mig ropade han högt: Hej Kent! Jag trodde min granne skulle svimma. Vi blev inbjudna gratis och fick dessutom varsin öl. Min granne finns ej mera i livet, men så länge han levde brukade han berätta om inkastaren som ropade hej Kent i Hamburg.

Nu räcker det för denna veckan. Fortsättning följer……………………” //Kent