Till skillnad från min far är jag inget fan av kryssning tillsammans med tusentals andra människor och korta stopp på överreklamerade stränder. Faktum är att lyxkryssningen jag gjorde i Karibien (Miami t o r) är bland det värsta jag har upplevt i semesterväg. Men smaken är som baken och de hemodlade tomaterna gillar vi båda! //Å“Välkomna till en ny härlig vecka!

Nu har hösten riktigt greppat oss. Nästan varje kväll gör vi brasa i vår stora öppna spis. Vi är tillbaka i normaltid, så skönt att få en timme extra.

Helgen som gick, var vi på gudstjänst i Moheda kyrka, och i veckan var vi på missionsauktion i ett gammalt missionshus utanför Moheda. Dessvärre fick vi åka hem innan det var slut. Hustrun kände sig inte riktigt bra.Nu har jag tänkt förbereda huset och tomten för den kommande vintern. Det är tänkt att detta skall ske denna vecka. De gravplatser vi har att sköta, är redan vinterklara och på fredag skall vi tända ljus i lyktorna, vi har satt ut. I Moheda kyrka bjuder de på kaffe i vapenhuset, samt att det blir en sångkonsert i kyrkan.På onsdag skall jag vara på PRO:s månadsmöte i Moheda,  där skall jag berätta om en planerad resa till Hitlers vargnäste nära ryska gränsen i Polen. Jag har varit där åtskilliga gånger som guide och reseledare. Jag har ju överlåtit vår resebyråverksamhet till Småländska Buss. De lade ner den i början av pandemin. Det kan ju inte anses vara konkurrens, när de inte längre har resebyrån kvar. Jag har ju alla mina gamla kontakter kvar, så det skall nog gå bra att arrangera igen. Jag är själv medlem i såväl PRO som Seniorerna. Jag har ju vänner på båda ställena.I veckan skall jag få hjälp av min sonson Elwin, att tömma växthuset på jord i bänkarna. Denna sommar var det bara tomaterna som gav riklig skörd, allt annat bara misslyckades. Nu byter jag jorden och lägger hälften gödsel, hälften jord i bänkarna. Samma blandning skall jag ha i de tolv spannar jag sätter potatis i.

Eftersom växthuset ligger på en terras på andra våningen, blir det en hel del springande i trappa. Min sonson skall fylla femton om några månader, så han springer lätt i trappan. Han har en förhoppning att pappa Fredrik, skall hjälpa honom göra om vår Volvo S80 till A traktor. Jag köpte den ny år 2000, numera behöver jag och hustrun bara en bil. Det kan ju vara en värdig avslutning för bilen att bli förvandlad till A traktor.Idag tänkte jag berätta om en resa där vi, jag och min hustru själva var resenärer. Vintern kom med stormsteg och i oktober vi började se oss om efter ett tänkbart resmål. Vi hade varit så många gånger på Kanarieöarna, att vi beslöt oss för något annorlunda.

Karibien med alla sina öar och minnen från sjörövartiden hägrade. Hur kommer man då dit? Vi hittade en kryssning i slutet av november till Karibien med ett fartyg som hette MSC Divina. Det var inget litet skepp, 139400 ton vägde hon, 3502 passagerare i 1539 hytter kunde hon ta. Divina var 333 meter lång 67 meter hög och hade 18 däck.Vi beställde sju nätter ombord i en hytt med utvändig balkong. Vi köpte till ett dryckespaket, det var förståndigt, för när vi såg vad vi hade beställt i barerna och restaurangerna hade det blivit mer än dubbelt så dyrt, om vi betalat ombord.

Vi hade lagt till några dagar extra i Miami. Vi hade inte varit där tidigare, och ville lära känna staden. Hotellet vi bodde på var ganska enkelt, men inget saknades. Hotellet hette Flamingo, utanför entrén stod en stor konstgjord flamingo.Den dag vi skulle gå ombord senare på eftermiddagen, gick vi ut från hotellet för en promenad efter frukost. När vi hade kommit ut på gatan, hördes flera röster ropa i kanon: Brennander! Vilka skriker Brennander i centrum av Miami? Jo, där satt ett helt gäng av mina lastbilskunder som jag hade när jag arbetade på Volvo. De hade fruarna med sig och satt vid ett långbord och drack öl, när de plötsligt fick se mig och hustrun, släntra ut från hotellet. Vi tog oss ut till fartyget med taxi. Väl där låg 3500 resväskor som ett stort berg på kajen. Vi fick lägga våra väskor på berget också, med löfte att när vi skulle komma till vår hytt skulle väskorna vara där. Det var enorma köer i incheckningen, trots det gick det ganska snabbt. Ibland såg vi våra vänner från Sverige, men mestadels inte.Vi hittade hytten, den var stor som ett hotellrum, utanför var balkongen med bord och två stolar. I hytten stod våra båda väskor, och väntade på oss. Hur de bar sig åt för att klara detta, förstod jag aldrig. Inuti var båten enorm. Trapporna var dekorerade med Swarowski kristall. Det fanns en teater i fören, den var i Brodwaystil, med enorma uppträden, två varje kväll och olika varje dag. Teatern rymde 1500 åskådare och man fick under dagen boka vilken föreställning man ville se. Det var flera restauranger med helt underbar mat. Första kvällens middag blev vi placerade tillsammans med två danska damer samt ett annat svenskt par. Hela veckan hade vi middagsbord ihop. Vi har fortfarande kontakt på Facebook. På kvällen gick vi ut från Miami.Jag tror jag har berättat, att jag var chef i två och ett halvt år för färjan mellan Karlskrona och Gdynia. Den första chefskaptenen jag anställde, hade arbetat som kapten i trettio år på en sådan här jättekryssare. Han hade varit borta från familjen sex månader och hemma i tre hela tiden. När han fick frågan om att bli kapten på Sverigelinjen, befann han sig i Singapore. Efter tre dagar var han i Gdynia, för att ta över vår lilla färja. Hans fru kramade om mig, och berättade att detta hade hon bett till gud om i alla åren.

Jag tänkte på kapten Romanowski när vi gick ut från Miami. Hur många gånger hade inte han gått ut här.Nästa morgon vaknade vi i Charlotte Amalie på St. Thomasön. Utflykter hela dagen, drinkar samt underhållning på kvällen. Nästa morgon var vi i San Juan på Jungfruöarna, åter utflykter. Vi hade mellan sex och arton olika utflykter att välja på under dagarna. På kvällen gick vi ut igen. Nästa mål var Nassau på Bahamas. Nya utflykter. Så fortsatte det, slutligen var vi tillbaka i Miami, och dags att flyga hem. Flyget gick sent på eftermiddagen varför vi tillbringade dagen på stranden. Flyget gick hem från Fort Lauderdale, dit gick en buss.Man kan tycka att en dag på varje ställe, är för kort tid för att lära sig något om platsen. Så tyckte jag också, men med bra guider och fina upplägg var jag mer än nöjd. Jag vill verkligen rekommendera detta sätt att resa på. Min hustru och jag letar efter kryssning i Australien eller Nya Zeeland. Vi har fortfarande inte hittat något bra.

Nästa gång vi kryssade var det i Medelhavet. Kanske kommer det mera om våra privata resor längre fram.

Fortsättning följer………………………………………. ” //Kent