Instämmer med min fantastiska far i att man alltid måste jobba på att bli lite bättre och sluta jämföra sig med någon annan än sig själv.

Här kommer pappas femtonde cancerbrev och även det bjuder såklart på en smått otrolig men sann historia. Kram Å“I går var jag på strålningsenheter på onkologen i Växjö. Jag fick träffa en mycket trevlig läkare, som kom med det positiva beskedet, att det bara skall bli femton strålningar, inte tjugofem som man tidigare sagt.Han och hans sköterska berättade om verkan av strålningen, och dess biverkningar. Därefter fick jag lära mig andningsövningar, för att gömma hjärtat under strålningen. Sköterskan lade mig i en stor maskin, och där mätte hon upp mig, och satte tre tatueringar på mig, så att de skall stråla på samma fyra ställen, alla femton gångerna.På torsdag skall vi fortsätta med förberedelser. Den nittonde är det meningen att vi skall börja. Första gången skall det ta upp emot en timme, därefter ca femton minuter varje gång. Fem gånger i veckan, i tre veckors tid. Positivt att det är som på vissa frisersalonger, drop in tider.Som jag berättade senast om rederiverksamheten, började allt forma sig på bästa sätt, och premiärturen med Lion Queen var avklarad. Nästa tur var en natt-tur. Båten var rejält överbokad, så jag fick bo hos kaptenen, och sova på hans tvåsits-soffa. Inte speciellt bekvämt, men nödvändigt. Ett stort konfirmandgäng från Hestra, fick jag att hämta sina liggunderlägg i sin buss, och sova på golvet i diskoteket som ju ändå var stängt, trots att de hade hytter bokade. Efter premiärturen följde ett par lugna veckor men med fullbelagd båt.

Plötsligt fick vi höra, att en ny färjelinje mellan Gdynia och Karlshamn skulle starta. Det var gamla Corona Line som tillsammans med ett ryskt, till hälften maffiaägt rederi, skulle börja köra med två ryska flodfärjor. I Karlshamn var stor glädje, man byggde färjeramp och tillsammans med tull och passpersonal anställdes sjutton personer.

Båtarna anlände, och naturligtvis fick de inte använda den trappa vi hade byggt, och som inte vi heller fick använda. De försökte hindra oss på alla sätt så att vi inte skulle kunna hålla varken tidtabell, eller erhålla några leveranser till vår båt.

De var ju också hänvisade till att ta ombord sina passagerare via bildäck. När vi upptäckte att de hade ett automatisk brandsläcknings system på sitt bildäck, som tog bort allt syre på några sekunder, anmälde vi detta, varefter de blev förbjudna, att ta in passagerare över bildäck.

Segerns sötma varade inte länge, nästa dag hade de kört fram en tom container till båtsidan, spikat samman en trappa, som ledde upp till taket på containern, därifrån nästa trätrappa, som ledde ombord. Naturligtvis anmälde vi även detta, men polisen kunde inget göra, eftersom det inte var något permanent, vilket vår fina, säkra trappa var. Enda trösten var, att blåste det aldrig så lite, fick de inte lämna hamnen, de var ju inte godkända för öppet hav.

Efter ett tag märkte vi, att trots att vi var billigare, åkte fler och fler av våra kunder med dem. En kvällsavgång, som vi var nästan fullbokade, och där de just höll på att lasta för sin avgång, vilken skulle ske en timma innan oss, uppmärksammade vi att deras personal gick runt bland våra lastbilschaufförer och pratade med dem. Efter en stund hade hälften av våra kunder i påkörningskön bokat av hos oss, och körde ombord på Corona Lines båt istället.

Vi blev ju mycket förvånade, och började undersöka hur detta kunde komma sig. Dagen efter fick vi veta att de varit hos en privat läkare, med två fulla minibussar med ryska prostituerade, som hade hälsoundersökts. Plötsligt förstod vi, att man bjöd på nattlig dam-underhållning i hytterna på väg till Karlskrona, och att detta fick kärlekstörstande lastbilschaufförer att byta färjeleverantör.

Jag blev oerhört arg och upprörd och efter att ha konsulterat Stena Line gick jag till Corona Lines kontor, och till deras Vd. Där sade jag, att nu har ni använt era vapen, nu börjar vi med våra. Vi kommer att sänka priserna dramatiskt och om det behövs så kommer vi att betala kunderna för att de skall använda oss, för nu skall ni bort.

Jag fick ett mycket tydligt personligt hot som svar, innan jag avlägsnade mig. Hotet tog jag ingen notis om och med kraftiga prissänkningar fick vi den mesta frakten och kunderna tillbaka.

Efter någon vecka fick vi höra att ryska staten som var hälftenägare i deras rederi, hade upptäckt oegentligheter i företaget. De hade tillsatt en controller, som skulle kolla verksamheten på huvudkontoret i St. Petersburg.   

Efter en veckas arbete hittade man honom skjuten med ett nackskott utanför dörren till sin lägenhet. Helt plötsligt förstod vi att hotet mot mig, var kanske inte så oskyldigt. Därför anställde vi en livvakt som skulle eskortera mig till och från arbetet. En stor lång karl med örnnäsa och hökögon som promenerade bakom mig morgon och kväll som om jag hade varit ett förskolebarn.

När han lämnade av mig på sjunde våningen vid min lägenhet fick jag alltid lova att inte gå ut mera den dagen, inte förrän han mötte mig utanför dörren nästa morgon för att på nytt promenera till jobbet.

På bottenvåningen fanns en stor piwiarna (ölbar) med levande dansmusik och när livvakten gått sin väg, tog jag hissen ner till piwiarnian. Där fanns varje kväll halva det skandinaviska gänget, klockan tio stängde man, och alla gick hem. De som förutom oss skandinaver var där var även alla de gräsänkor som hade sina män till sjöss samt de män som hade varit till sjöss och förlorat sina hustrur på piwiarnian. De flesta var hårt berusade, och orkestern var normalt ingen större kulturupplevelse.

Efter en månads tid gick det ryska bolaget i konkurs, de hade tjugotre fartyg i kvarstad i olika hamnar över hela världen. Våra konkurrenter försvann, färjelinjen utvecklades och efter två och ett halvt år bytte vi namn från Lion Ferry till Stena Line. Stena tackade för vår hjälp, köpte Ena Line av oss och en ny linjechef tillträdde. Linjen är idag den mest lönsamma i Stena Line koncernen med fyra fartyg mellan Gdynia och Karlskrona. Av den stora satsningen i Karlshamn blev det en linje till Klaipeda i Litauen.

Själv blev jag både en erfarenhet och ett äventyr rikare.

Dagens visdomsord: Jämför dina framsteg med dig själv och inte med någon annan. Bli lite bättre för varje dag som går. Fortsättning följer nästa tisdag…. //Kent”