Jag har förmånen att ha en massa spännande, intressanta och kloka människor i mina nätverk. En utav dem är Pernilla Håkansdotter Olsson.

Pernilla är kyrkoherde i svenska kyrkan och den coolaste prällen jag träffat! Just nu arbetar hon i Perstorps församling men har även jobbat mycket utomlands, bl a inom Church of Sweden i Los Angeles och cyklat från Helsingborg till Paris för Barncancerfonden.

Läs och dela gärna texten nedan som jag fått lov att kopiera av Pernilla. En text om Corona ur en prästs perspektiv. En text om avsked, frustration och hopp som berörde mig starkt. //Å“Oj vem orkar med långa funderingar i dessa dagar…. en sådan komplex och annorlunda tid vi lever i. Orkar du inte: sluta läsa nu!

Och ingen var förberedd, ingen hade en plan eller en lösning. Här står vi ganska handfallna och på så många sätt försöker vi låtsas att allt är som vanligt! Men för tusan: INGET ÄR SOM VANLIGT!

Människor kämpar för sina liv, läkare står bredvid och lider, för vi har ingen bot eller aning. Det är otäckt, inte bara lite utan massor.

Vi kan gömma oss bakom många bra argument att genomför våra resor, våra fester, våra vad det nu än må vara. Men detta är på allvar, på riktigt. enligt mig finns inget som är viktigare just nu än att få detta att funka.  Att avstå är inte en självklarhet för många. Men verkligheten kanske hinner ifatt oss.

På mitt arbete så finns nu kistor med tre blå droppar, det är så vi ser om det handlar om COVID-19. Jag hade tänkt mig ett hav av blommor, inte tre blå droppar…

Före oss så har vårdpersonal, anhöriga och många fler på olika sätt drabbats eller påverkats. Mina vaktmästare ska hitta nya kloka rutiner och vi som präster ska med omsorg, stor kärlek och varsamhet, och med hopp begrava en människa där anhöriga inte får/kan/vågar närvara. Så fruktansvärt!

Ett sista farväl sker via en mobiltelefon! Och med över 20 år som präst, så lita på mig när jag säger att avskeden är viktiga! Du vill inte ta farväl via Skype eller Facetime. Bredvid din döende anhörig står en otrolig superhjälte i skyddsutrustning som inget hellre vill att du ser hens ansikte.

Men det går inte, inte nu….Det knyter sig i hela kroppen och egentligen vill jag skrika rakt ut!!!! Och det drabbar alla åldrar. Ingen kan se sig som säker!

Jag formulerar min aftonbön varje kväll för att inkludera ALLA. Vi står inför något vi aldrig mött innan så inget är normalt!!!!

Vi har haft en annorlunda strategi i Sverige, vilket jag tycker är bra, men det betyder också att vi måste ta ansvar tillsammans. Handla via nätet, bjud in vänner via appar där vi kan ha AW och allt som känns viktigt.

En enkel reflektion är att vi har svårt att tänka utanför boxen. Nu har du chansen För tusan ta den!!! Gör nytt, gör annorlunda! Och frågan är ju enkel: skulle du göra detta, som du inte kan avstå, om du visste att det skulle kosta en annan människa livet?

Jag hoppas vi svarar detsamma allihop!!!! Och allt med omtanke om den som inte klarar sig om hen blir sjuk.

Någon i din närhet kan dö… Den tanken vågar vi inte tänka så ofta än mindre säga högt. Jag är i vanliga fall en mycket orädd människa, men jag ska säga att detta skrämmer mig, rejält. Usch ja!

Men det blir bra, det måste det bli. Och det kommer bli på ett annat sätt, det måste det bli…. Vi kommer kunna ses igen. Vi kommer hitta tillbaka, men just nu är inte den tiden! Var rädd om dig, tvätta händerna, håll dig på avstånd, visa omtanke, kärlek och allt det goda som bor inom oss och som nu måste fram! Och som en extra krydda så kan man ju använda det vi kallar sunt förnuft.

Kram, på distans så klart!!!!” //Pernilla Håkansdotter Olsson