Igår var det ÄNTLIGEN dags att uppgradera mobiltelefonerna på företaget och både jag och svägisen har verkligen väntat på att Samsung skulle släppa den nya S10.

Båda är trogna Samsunganvändare sedan den första smarta telefonen lanserades och är det något som kan reta upp oss ordentligt är det när någon påstår att iPhone är bäst.
iPhone är enligt oss en betydligt enklare och inte lika smart telefon men passar såklart den bättre som inte behöver eller vill ha så intelligent telefon. Med det sagt har jag med största sannolikhet retat upp en massa Applefrälsta, inklusive min son..

Vi hade stämt möte med Soheil i Tele2 butiken för att gå igenom alla våra abonnemang och avtal. Vi har nämligen en lång relation tillbaka (inte snygga Soheil och jag utan Tele2 och mina företag) eftersom vi är helkunder där och kör både bredband, mobiltelefoni och växel via Tele2.

Vartannat år, när det är dags att skriva om avtalen dejtar vi Soheil, och efter att ha jämfört priser hos andra leverantörer har vi hittills alltid kommit fram till att Tele2 erbjuder den bästa servicen OCH de bästa priserna för våra behov!
I samband med att vi skriver om avtalen brukar jag passa på att uppgradera min telefon och så även denna gång. Jag hade redan bestämt mig i förväg att det var en Samsung S10+ jag ville ha eftersom kameran i den har några extra funktioner.

Sofia var däremot ganska övertygad om att det var en utan + hon ville ha eftersom den är lite mindre. Det var där problemen började…
 Efter sömnlösa nätter med sjuka barn och pollenallergi kunde svägisen/kollegan helt enkelt inte bestämma sig för om hon ville ha en S10 eller en S10+.

Jag röstade för en + såklart, eftersom vi oftast gillar samma, medan Soheil propsade på den mindre eftersom den är lite smidigare för oss med små händer.. Slutligen var Fia nästintill gråtfärdig för att hon inte kunde bestämma sig och Soheil förmodligen både trött och hungrig trots att han uppvisade ett enormt tålamod..Det var då jag föreslog en lunchpaus i beslutsångesten. En lunch som visade sig vara bland det äckligaste jag ätit på länge.

En brun variant av pasta Carbonara som personalen bara ryckte på axlarna åt när jag påpekade att den inte smakade något vidare. Inte ens den fantastiska toppingen med några spenatblad kunde rädda den Carbonaran som bara smakade surt.
Fia lyckades dock, till skillnad från mig, trycka i sig hela portionen men enligt henne själv berodde det uteslutande på att hon var utsvulten.
Med lite mat i magen gick det bättre när vi kom tillbaka till Tele2 butiken och även Soheil kunde pusta ut efter att ha ägnat en stor del av dagen åt att skriva om våra avtal, flytta över allt från våra gamla mobiler, lära oss finesserna i de nya och helt enkelt fixa ALLT!
TACK för tålamodet bästa Soheil, om 24 månader teledejtar vi igen! 😉
//Å