Såg du “Rakt in i Hjärtat” på Svt 1 igår kväll? Det gjorde jag…
Faktum är att jag medvetet har undvikt att titta på serien tidigare. Jag kände att jag inte orkade men har spelat in vartenda avsnitt för att se på när jag känner att stunden är rätt.
Nu har jag ju låtit lyfta upp allt till ytan igen (läs tidigare inlägg) och därför lät jag programmet stå på igår under tiden som jag packade inför helgen…. Det blev inte så mycket packat för plötsligt hörde jag en röst jag kände igen och det var inte vilken röst om helst.. Det var rösten från Sune Johansson. Sune som opererat Tim två gånger. Sune som räddat livet på Tim två gånger.
Plötsligt ler jag och gråter om vartannat. Vår Sune, som har möblerat om Tims hjärta ganska radikalt. Vår Sune som inte lämnade några garantier men lovade att göra sitt bästa. Vår Sune som tittade till Tim varje dag även när tiden var knapp. Vår Sune, vår Hjälte, Världens bästa barnhjärtkirurg är på tv. Lite gråare vid tinningarna men fortfarande en livräddare.
Just när jag har hämtat mig från “chocken” och planerade att resa mig från soffan för att fortsätta packa hör jag nästa röst jag också känner igen. Minnena sköljer över mig och jag minns som igår när den yttrade orden “Er son har ett mycket komplicerat hjärtfel…”. Jag bryter ihop. Thomas Higgins var den som tog emot oss på barnakuten på Växjö lasarett när Tim hade hjärtsvikt men BVC trodde att det “bara” var magmunnen som spökade. Vilken tur vi hade och vilken tur alla familjer har som får möta fantastiska Thomas!
Dessa båda herrar är de största Hjältar jag någonsin mött och jag vågar inte ens gissa hur många liv de tillsammans har räddat! Jag är så oerhört glad att de båda får den uppmärksamhet de förtjänar och om jag hade haft befogenhet hade jag hängt kungliga medaljer på dem båda!
Tim fick en tuff start mot alla odds för snart 13 år sedan men det känns som igår.
Den har gulnat och klistret börjar släppa men känslorna av tacksamhet som jag känner nu är av samma slag som när jag satte in annonsen 2002.
Hjärtebarnsfonden, Plusgiro 900587-7 eller Hjärt-Lungfonden, Plusgiro 90 91 92-7.
Godmorron Åza.
Jag är oxå hjärtebarnsmamma, och jag tittar på programmet och inget får störa mig. Nu är vår resa många år sedan, men jag glömmer aldrig när vi fick beskedet.
Vi opererades i Uppsala och jag skänker ff den personalen en varm tanke då och då. Dom var otroligt proffsiga (kan sådana människor vara annat), och “brutalt” ärliga. B.la att det finns en del barn som efter operationen inte vill andas själva och kan bli kvar länge i det läget…..vad tänker man då?
Sonen var en tuffing, och det gick bra. När jag sedan frågade vad hade hänt om vi inte opererat, svarade Uppsala: då hade han levt till kanske 20-års åldern. Vid lasarettet i hemkommunen blev svaret: han skulle inte kunnat idrotta…..det är väl en j-vla skillnad!!
Sonen var 4 år när detta gjordes, på senvåren gjordes operationen, och han fick förhållningsorder, inte cykla, inte…inte…..han var såklart besviken… Samma dag vi kom hem från Uppsala, skulle han tvätta händerna, tar sin lilla pall för att nå upp och vad händer….han halkar till och slår bröstkorgen i handfatet….det gick bra, men jisses vilket vrål från både mig och honom.
Nåväl, ha en superskön helg och njut.
Kram från Falun
Hej Tina!
Tack för att du delar med dig av er historia.
Även här var buden många..
En liknande sakhände Tim efter andra op. Just hemkommen träffade jag en väninna och hennes son. Tim sitter på en pall och plötsligt knuffar väninnans son ner honom på golvet. Då stannade mitt hjärta för några sekunder.
Trevlig helg. Kram Å
Hej,
Läser om din sons hjärtfel i Hänt i veckan och tänkte jag skulle skriva några ord.
Jag är nyss fyllda 25 år, är gift och har fött två barn. Och jag föddes med DORV samt vänster isomerism. Opererades även jag vid 8 veckor, och har levt ett i stort sett normalt liv sen dess. Lite sämre kondition och årliga kontroller hos hjärtläkaren är enda skillnaden mellan mig och mina “friska” vänner.
Alla fall är unika, men din son är inte ensam. Hör gärna av er om ni undrar något. Stor kram
Å vad underbart att höra Rebecka! Din berättelse gör mig oerhört glad. Tack snälla! Stor kram och trevlig helg. Åza
Åh jösses.. Kan inte ens föreställa mig! Sitter här med en liten 2-månaders kille och tårarna sprutar när jag läser. <3
Ja det var en resa.. Men det har ju ändå gått oerhört bra. Kram Å
Åh jag dör, vad hemskt men vad fint, vad sorgligt men vad glädjande. Hur kan det vara så upp och ner, hur kan det vara så både och? Vad sorgsen jag blir över den hemska upplevelsen du måste ha fått när du fött ditt barn till denna värld och hade bara glädje i tankarna…Men vilken enorm lättnad att läsa att det är bra nu, att det var så många år sedan och att kvar finns bara minnen och tacksamheten. <3
Tack för dina fina ord Diana. Stor kram Åza
Hej! Ville bara skriva en liten kommentar, jag är i Lund just nu och opererar min dotter för 3:e gången! Det är så otroligt fint att det uppmärksammas! Vår verklighet är så långt ifrån hur livet ska vara.. Sune finns ju heller inte kvar här.. Skönt att ni får vara hemma och ta hand om varandra!!!
Elin, mina tankar går till dig och din dotter. Hoppas att det går bra. Hjärtliga kramar från Åza och Tim.