Gissa vem som ringde och äntligen ville ta det där Snacket med stort S? Snacket som handlar om att vi vill hitta tillbaka till varandra samt hur vi ska göra för att fungera bra tillsammans och förhoppningsvis kunna leva utan några större världskrig under samma tak. Snacket som jag väntat på i snart TRE månader…Du gissar förmodligen rätt. Det är den “förlorade sonen” som äntligen har tagit emot min utsträckta hand och vill PRATA. Så pass mycket att han t o m ställde upp på att börja Snacket med en promenad, i sitt tempo kanske ska tilläggas eftersom han anser att jag borde representera Sverige i gång nästa OS.
Håll nu tummarna för att kvällen utvecklas i rätt riktning för herregud vad jag saknar min muntergök! //Å
Grattis till mig
Då kan jag titulera mig 54 plus, vilket helt ärligt känns sisådär. Särskilt när jag studerade det orangea kuvertet och konstaterade att det bara är ca 13 år kvar till pensionen och att jag därmed inte längre ens är medelålders. Skrämmande! Men så länge jag är...
❤️
❤
Hoppas att snacket gick bra. Dom är ju så viktiga för oss, vare sig dom är stora eller små 💞❤️.
Det gick bra.. det finns en plan.. Tack Ghita, det är sant. Kram Å
Wow, ryser när jag läser och gläds sååååå mycket, försöker tänka mig in i känslan:)
Håller tummar och tår för att kvällen blev bra.
kram kram
Flera steg framåt i rätt riktning vill jag säga! Tack snälla. Kram Å